Filipperbrevet 1

Hälsning
1 Från Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjänare. Till alla de heliga i Kristus Jesus som bor i Filippi, tillsammans med församlingsledarna och församlingstjänarna. 2 Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.

Tacksägelse och förbön
3 Jag tackar min Gud var gång jag tänker på er. 4 I alla mina böner för er alla ber jag alltid med glädje, 5 eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första dagen ända till nu. 6 Och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det till Kristi Jesu dag.
7 Det är inte mer än rätt att jag tänker så om er alla, för jag har er i mitt hjärta. Både när jag bär bojor och när jag försvarar och befäster evangeliet delar ni alla nåden med mig. 8 Gud är mitt vittne att jag längtar efter er alla med Kristi Jesu ömhet.
9 Och min bön är att er kärlek ska överflöda mer och mer och ge insikt och gott omdöme, 10 så att ni kan avgöra vad som är viktigt och vara rena och fläckfria på Kristi dag, 11 rika på rättfärdighetens frukt som Jesus Kristus ger, Gud till ära och pris.

Fånge för Kristi skull
12 Jag vill att ni ska veta, bröder, att det som hänt mig snarare har lett till framgång för evangeliet. 13 Det har nu blivit klart för hela pretoriet och alla andra att det är för Kristi skull jag sitter fängslad, 14 och min fångenskap har gjort de flesta av bröderna så övertygade i Herren att de vågar predika Guds ord ännu mer oförskräckt.
15 En del drivs visserligen av avund och rivalitet, men en del predikar Kristus med goda avsikter. 16 De gör det av kärlek, för de vet att jag är satt till att försvara evangeliet. 17 De andra predikar Kristus av rivalitet, med orena motiv, och tror att de kan göra min fångenskap tyngre. 18 Än sen? Kristus blir i alla fall predikad, för syns skull eller uppriktigt, och det gläder jag mig över.
Och jag tänker fortsätta glädja mig, 19 för jag vet att allt detta kommer att leda till min frälsning genom er förbön och Jesu Kristi Andes hjälp. 20 Det är min längtan och mitt hopp att jag inte på något sätt ska stå där med skam, utan att Kristus nu som alltid ska bli frimodigt förhärligad i min kropp, vare sig jag lever eller dör. 21 För mig är livet Kristus och döden en vinst.
22 Men om livet här i kroppen innebär att mitt arbete bär frukt, då vet jag inte vad jag ska välja. 23 Jag dras åt båda håll. Jag har en längtan att bryta upp och vara hos Kristus, det vore mycket bättre. 24 Men för er skull är det mer nödvändigt att jag får leva kvar här i kroppen. 25 Det är jag övertygad om, och jag vet att jag ska få leva och vara kvar hos er alla och hjälpa er till framsteg och glädje i tron. 26 När jag är tillbaka hos er igen får ni ännu större anledning till glädje i Kristus Jesus för min skull.

Kämpa för tron
27 Se bara till att ni lever på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, vare sig jag kommer och besöker er eller inte. Låt mig få höra om er att ni står fasta i samma ande och samma sinne och kämpar för tron på evangeliet, 28 utan att på något sätt låta er skrämmas av motståndarna. Det blir för dem ett tecken på att de går förlorade, medan ni blir frälsta och det av Gud. 29 Ni har ju fått nåden att inte bara tro på Kristus utan också att lida för hans skull, 30 eftersom ni har samma kamp att kämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag fortfarande har.

Inledning till Filipperbrevet
Filipperbrevet skrevs av Paulus mot slutet av hans första fångenskap i Rom i början av 60-talet e Kr (Apg 28:30). Brevet är fyllt av apostelns glädje både över hoppet om stundande frihet (1:19, 25f, 2:23) och över filippernas omtanke, förmedlad genom deras utsände Epafroditus (2:25f) som bar med sig brevet hem till Filippi. Församlingen hade grundats av aposteln under hans första besök i Makedonien (Apg 16:12f) och sedan fortsatt stödja honom i hans missionsarbete (1:5, 4:10f).

Ja de fick lida och de fick uppleva många otäcka saker, för att de trodde och stod fast i tron. I så många länder finns det förföljelse, och den kommer att komma hit också, ja det finns redan i mångt och mycket. Vi som är troende nu kan nog inte förstå vidden av vad som skedde. Människan idag är för lat och bekväm. De stora s k profeterna reser runt i dag i sina stora flygplan och predikar, tror de….penningstinna och feta drar de runt och förvillar människor som inget annat behöver än Jesus. För att kunna gå med Gud fullt ut behöver ibland en människa bli helt bruten, innan en förvandling och frukt kommer, det som Gud vill ska ske..men man vill INTE lyda Gud?