Uppmuntran. Vilket härligt ord! Uppmuntra och styrka varandra det måste vi ju. Guds ord manar oss ständigt till att vara goda emot varandra och att se varandra.

 1 Thessalonikebrevet är verkligen fullt av sådant. Paulus ger många konkreta exempel på hur vi kan vara varandra till hjälp.

Vi måste låta andra veta att vi uppskattar dem, och vi måste låta andra veta att vi är positiva till dem. Och i uppmuntran ligger det också det viktiga för andra att veta att man ber för dem.

 Bönen gör underverk. Vi måste också trösta dem som är modlösa och inte har krafter nog. Vi bör ta hand om de svaga och ge dem av vår styrka.

Vi bör heller inte hämnas för oförrätter vi tycker har blivit utsatta för. Vi som troende vet att det finns motgångar och vi måste veta att andra kanske inte har det så lätt, deras liv kanske är fullt av motgångar och de behöver oss.

 Vi kan inte alltid vara på knä, men vi kan ändå alltid be för våra vänner, familjer, bekanta, arbetskamrater…ja listan på människor som behöver förbön är så lång. Paulus ber oss att alltid vara glada! (1 Thess 5:16).

 Vad svårt, kanske du säger..men det är det egentligen inte, för glädjen som vi har i frälsningen, den lyser alltid, även om vi har s k problem. Problemen får vi ju lämna till Herren. Han vet mycket bättre än vi hur de ska lösas.

När vi låter den helige Ande verka i oss och genom oss, då försvinner tungsinne och problem och vi får öppna vårt sinne för hans vägledning. Det är underbart. Det står också   i bibeln att:

 ”Fridens Gud ska själv göra er fullkomligt rena, och bevara er fläckfria och starka till ande, själ och kropp till den dag, då vår Herre Jesus Kristus kommer tillbaka.” /1 Thess 5:23

 När vi vet detta, så har vi tro och hopp om att klara av de svåraste saker som kan inträffa, och vi vet i vår Ande att vi är på den rätta vägen.