”Då kom en häftig stormvind” Mark 4: 37.

NÅGRA av stormarna i vårt liv komma plötsligt. Vi drabbas av en stor sorg, en bitter missräkning, ett förkrossande nederlag. Men ibland kommer ovädret sakta. Det visar sig vid den ojämna synranden som ett moln knappt större än en mans hand; men bekymren, som i början föreföll helt obetydliga, bli allt större, de övertäcka hela himlen och pressa ned oss fullkomligt.

I stormen är det vi utrustas för tjänst. Då Gud vill ha en ek, planterar Han den på mon, där stormarna slita i den och regnen piska den. Under den ständiga kampen med elementen utvecklas rottågorna, och eken framstår såsom skogens konung. Naturens skönhet framträder efter stormen. Se på bergen i deras kärva majestät. Så bära och hjältarna i tiden spår efter oväder och märken efter slag.

Då Gud vill fostra en man för sin räkning ställer Han honom i stormen. Hjältarnas historia är tecknad med hårda och skarpa drag. De ha trätt fram ur stormen, som blivit det sublima svaret på deras bön: ”Gud grip mig, bryt mig, forma mig.”

En fransman har målat en tavla, som framställer världens stora män. Där ses vältalare, filosofer och martyrer, alla dessa, som gjort sig ryktbara på något område i livet. Det märkliga med denna tavla är: varje man har vunnit sin överlägsenhet genom att först uthärda de största lidanden. I förgrunden synes Mose, mannen, som aldrig fick komma in i löfteslandet. Bredvid honom ses den blinde Homeros treva sig fram. Milton är där, berövad sina ögons ljus och tärd av sorg. Över dem alla höjer sig en ”gestalt. Vad är det utmärkande för honom? ”Hans utseende är vanställt mer än andra människors.” Under denna tavla hade konstnären kunnat skriva: ”Stormen”.

Också över ditt liv ha stormarna gått fram, och du har känt deras våldsamhet. Har de lämnat dig i dalen bruten, trött och slagen, eller har de fått lyfta dig upp på de solbelysta höjderna som en starkare, djupare, helare människa ? Har de ”fått vidga ditt hjärta för de av stormen jagade och i striden sårade?

”Ju större kors ju mera trogen;
i stormen stadgas ekens rot.
Du blir alltmer för himlen mogen
med korset buret utan knot.
Ju mera under korset böjd
dess mera över jorden höjd.

Ju större kors, ju flera böner,
ju mera bön, dess mera nåd.
Ju mörkare du jorden röner
dess ljusare blir himlens råd.
Ju mindre stöd dig världen ger,
i Gud du äger det dess mer.”

 *

Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

/Maria