Archives

En ton från himmelen

jan13

”Frid i Mig.” Joh 16:33

DET är en stor skillnad mellan lycka och välsignelse. Paulus upplevde fångenskap och smärtor, offer och lidanden i högsta grad men var likväl under allt välsignad. Den största härlighet kom honom till del just mitt i dessa förhållanden.

Då Paganini, den store violinisten, en dag trädde fram inför sitt auditorium, märkte han, just då applåderna upphörde, att det var något på tok med hans violin. Han såg på den en sekund och upptäckte, att det ej var den ryktbara och värdefulla violinen han hade i handen. Han stod ett ögonblick som förlamad; sedan vände han sig till sina åhörare och meddelade dem, att ett misstag skett och att han ej hade sin egen violin. Han gick tillbaka bakom ridån i tanke att ännu finna den där han hade lämnat den, men han förstod nu, att någon hade stulit den och lämnat en sämre i stället. Ett ögonblick dröjde han bakom ridån, sedan trädde han fram inför auditoriet och sade:

”Mina damer och herrar: jag ska visa att musiken ej ligger i instrumentet, utan i själen.” Och han spelade som aldrig förr. Ur det främmande instrumentet strömmade musikens toner fram, tills auditoriet var hänryckt och applåderna nästan lyfte taket av byggnaden. Mannen hade uppenbarat för dem, att musiken ej låg i instrumentet, utan i hans egen själ.

Beprövade vän, din uppgilt är att gå ut på världsscenen och för jord och himmel visa, att ”musiken” ej ligger i de yttre förhållandena, ej i tingen, utan i din egen själ.

Hur ljuvligt att få vara en ton från himmelen,
ifrån Guds eget väsen, den rena kärleken.
Här nere ofta höras så många missljud blott,
men Gud är saligheten, säll den som det förstått.

När anden stilla vilar, förlorad uti Gud,
i hjärtats inre formas de rena lovsongs ljud,
Guds Andes milda susning från fadershjärtats härd
då bringas fram i toner ifrån en inre värld.

Men icke blott i toner, ej blott i yttre ord
de skönjas i det väsen, där Andens kraft är spord.
När Gud slår an ackordet i himmel och på jord,
då bliver hela män’skan en lovsång utan ord.

Men för att därtill komma man måste bliva tom.
Det måste bringas tystnad i hjärtats helgedom.
När Herren där vill tala, man måste vara still,
att Han med instrumentet får göra, vad Han vill.När alla självljud tystnat och strängen brusten är,
den uti Jesu händer kan bli, vad Han begär.
Se, det är hemligheten, ty Gud ifrån sin tron
blott ur ett brustet hjärta kan bringa fram en ton.

Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

Bedrövade, men dock alltid glada

dec14
”Såsom bedrövade, men dock alltid glada!” 2 Kor 6:10 

DEN känslokalla föraktar tårar, men för den kristne är det ej förbjudet att gråta. Själen kan helt förstummas inför den överväldigande smärta, som tillfogas henne, då Klipparens sax går genom hennes liv, eller och söka lindring genom högljudd gråt, då bedrövelsernas stormvågor kasta sig över henne, och hjärtat är nära att brista. Men det gives något, som är bättre.Man säger, att källor med sött vatten springa upp mitt i salta havet, att de ljuvaste alpväxter blomma i de vildaste och otillgängligaste bergstrakter, att de sublimaste sånger fötts fram ur själens djupaste vånda.Må så ske. Då skall för dem som älska Gud bli möjligt att mitt under allahanda bedrövelser jubla av fröjd. Och i silverklingande toner skall sången uppstiga till Gud, fastän djup ropar till djup i natten. Det är möjligt i själens mörkaste stunder att tacka vår Herres Jesu Kristi Gud och Fader. Har du redan lärt dig detta? Att icke endast uthärda Guds vilja eller välja den, utan fröjdas i den med outsäglig och härlig glädje.

”Vad gör det om här uppå jorden
en gäst och en främling jag är.
Om resan besvärlig är vorden,
jag följer min Mästare här.
Om än genom mörkaste dalen
Han leder mig hän mot min grav,
dock mitt under smärtan och kvalen
Han är dock min käpp och min stav.
Vad gör det om hjärtat skall brista
i kampen mot frestelser många,
då Han står mig bi i det sista,
som blivit min sol och min sång.
Vad gör det om slagget förbrinner,
då Herren mig elddopet ger,
blott guldet. Han klarare finner,
då däri sin avbild Han ser.”
Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.
Foto Maria

Madness. D v s Den nya världen

okt31

I förra artikeln berättades det om just den nya tid som man vill ge/tvinga på oss. Gå tillbaka och titta (29/10). Se sedan denna video som också berättar vad som pågår just nu och kommer att pågå ett tag till.

Varför reagerar inte fler? Varför förstår man inte att det är tvång och misshandel av människor? Jodå, jag vet att detta är i de sista tiderna, den tid som är nu är början till slutet och en NY början. Men det är INTE NEW AGE jag talar om och inte Qanon, INTE Fågel Fenix, UTAN JESU ÅTERKOMST som kommer att komma ur detta!

”Men drabbas vi av nöd, så sker detta till tröst och frälsning för eder. Undfå vi däremot tröst, så sker och detta till tröst för eder, en tröst, som skall visa sin kraft däri, att I ståndaktigt uthärden samma lidanden, som vi utstå. Och det hopp vi hysa i fråga om eder är fast, ty vi veta, att såsom I delen våra lidanden, så delen I och den tröst vi undfå.” 2 Kor 1:6-7  HAR DU icke någon i din krets, åt vilken du helt naturligt anförtror dig under tider av prövningar och sorg? Det är som om han alltid ägde det rätta ordet och kunde giva dig just det råd du behöver. Du anar dock icke, vilket pris han fått betala, innan han vann sin skicklighet i att förbinda såren och torka bort tårarna. Men om du utforskade hans förflutna, skulle du finna, att han lidit mer än de flesta. Han har fått se silversnöret, i vilket livslampan hänger, så småningom lösas upp. Han har sett glädjens gyllene skål krossas invid sina fötter och dess innehåll rinna ut. Han har stått vid den sinande bäcken och den vissnande busken och sett solen gå ned i sin middagsglans. Allt detta har dock varit nödvändigt för att göra honom till mänsklighetens tjänare. Ibland äro lådorna, som komma från främmande länder, mycket grovt tillverkade, men de innehålla kryddor, som fylla luften med Orientens vällukt. På samma sätt är lidandet svårt och tungt att bära, men däri ingå tuktan, fostran och möjligheter, vilka icke blott förädla vår karaktär utan göra oss skickade att bistå andra. Bit ej samman tänderna i grämelse och vänta ej halsstarrigt, att lidandet skall gå över. Försök i stället att få ut därur allt du kan både för dig själv och för att kunna tjäna dina medmänniskor enligt Guds vilja.
”Om Jesu tjänst du utvalt har,
du måste från vad kärast var
dig skilja.
Och bringar det dig hjärteve,
du måste då i döden ge
din vilja.Giv Honom allt, Han trofast är,
giv glatt i tro vad Han begär
som gåva.Han ger det åter, tusenfalt,
och du får tacka blott för allt
och lova — ja, lova!”
Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

Hälsn o foto Maria

TRO. LITA PÅ GUD. Renade.

okt28

Joh 20:29
”Saliga äro de som icke se och dock tro.” .VILKEN makt ha icke de synliga tingen och huru nödvändigt är det ej för Gud att hålla oss vid dem som äro osynliga! Petrus måste antingen gå på vattnet eller simma. Han kunde icke göra bådadera. Om fågeln skall flyga, måste den lämna stängsel och träd och lita på vingarnas bärkraft. Om den försöker hålla sig nära marken, misslyckas flygningen. Gud måste göra slut på Abrahams styrka och låta honom se, att han i sig själv intet kunde göra. Han måste anse sin egen kropp såsom död och därefter anförtro hela verket åt Gud. Genom att se bort från sig själv och förtrösta på Gud allena, blev han fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var Han också mäktig att hålla. Detta är vad Gud nu vill lära oss. Han undanhåller oss uppmuntrande erfarenheter, ända tills vi lära oss att lita på Honom dem förutan. När detta fått ske, älskar Han att göra sitt Ord levande såväl i verkligheten som för tron.

— A. B. Simpson

”O Herre, nedslå otrons fäste,
Gud helge ande’, föröka vår tro.
Ty otron reder satan näste,
men tron är själens himlabro.”
Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

Mal 3:3 ”Han skall sätta sig ned och smälta silvret och rena det

VÅR Fader, som söker att fullkomna sina barn i helighet, känner väl till luttringseldens värde. Det är de dyrbaraste metallerna, som guldsmeden gör sig största möda med. De bli utsatta för den starka elden, emedan denna förmår smälta ned dem. Först då detta fått ske, kan slagget avskiljas och den smälta massan fullkomligt avbildas efter gjutformen. Den gamle guldsmeden lämnar icke degeln utan sätter sig ned invid den, för att se till att hettan ej får bli en enda grad för stark och skada metallen. Men så snart han skummat bort det sista slagget från ytan och där mött sin egen bild, släcker han elden.

Se, Herren själv nu sitter för att smälta,
det silver, som för Honom dyrbart är,
att det, sju gånger luttrat, må bli renat,
så att Hans egen bild må synas där.
Han sitter lugn vid verket, outtröttlig,
ty outsägligt tålamod Han har.
Hur rent får icke föremålet vara,
som solens bild skall åter giva klar!
Det är så mycket slagg uti metallen,
så mycket eget, som vill eget bli.
Det måste tagas bort, i degeln smältas,
förr’n Mästarn skriva kan sitt namn däri.
Men frukta ej då du skall in i elden,
Han håller dig, o själ, uti sin hand.
Han älskar dig, fast med en helig kärlek,
så frukta icke kärlekseldens brand!
Lid villigt smärtan, som du måste utstå,
ja, älska agan, som din Fader ger!
Lägg ner din egen vilja som ett offer
och gläds vid allt, att Herrens vilja sker!
Det guld, som tjäna skall vid offertjänsten
i Herrens tempel, där Han solen är,
det måste vara ensamt till för Honom
att tillfredställa endast Hans begär.

Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

Skatter- Liv. Korsets väg

okt22
”Jag skall giva dig dolda skatter.” Jes 45:3 I BRYSSELS berömda spetsaffärer finnas särskilda rum, där de finaste och mest utsökta mönstren förfärdigas. Dessa rum äro alldeles mörka, så när som på det ljus, som kommer från ett mycket litet fönster och faller direkt på mönstret. Det finns blott en vävare i rummet och han sitter så, att den smala ljusstrimman faller på trådarna i hans väv. ”På det sättet”, sade vår ciceron, ”få vi våra mest utsökta alster. Spetsen blir alltid finast och vackrast, då arbetaren själv sitter i mörkret, medan blott mönstret är i ljuset.”Är det icke på samma sätt med vårt livs väv? Stundom är det mycket mörkt. Vi kunna ej förstå, vad vi ha för hinder. Vi se icke väven framför oss. Vi ha svårt att finna något skönt eller gott i det vi uppleva. Men om vi äro trogna och ej svika eller förtröttas, skola vi en dag få se, att vårt livs bästa verk utfördes under dessa mörka dagar.Frukta icke, om du på grund av en sällsam dunkel skickelse omgives av djupa skuggor. Gå blott framåt i tro och kärlek utan att tvivla. Gud vakar över dig, och Han skall ur smärtan och tårarna frambringa något gott och skönt. — J. R. Miller.

”Stilla, o var stilla
för din Gud, min själ!
Han ej vill dig illa,
Han blott vill ditt sanna väl.
Korsets väg till härligheten
måste barnet lära sig,
och det är just hemligheten
av den nöd, som trycker dig.”
Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

OCH:

”Snart kommer Jesus på himmelens sky;
ljuvliga hopp, att den dagen skall gry!
O, att få skåda Hans ansiktes ljus —
mål för vår troskamp bland jordlivets brus!
Soluppgång skön efter mörker, som flytt.
Natten i klaraste dag blir förbytt.
Lugn efter stormen, en underbar frid!
Jublande sång efter tårarnas tid!
Kraft efter svaghet och nog efter brist.
Felslaget hopp når fullkomning till sist.
Sorg blir till glädje och möda till ro,
åskådning ljuv efter vandring i tro.
Allt bliver nytt, allt bliver nytt,
när jag får se Hans ansiktes ljus.
Allt bliver nytt, allt bliver nytt,
när jag Hans anlet’ ser.”
Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

Hälsn o bild Maria