Brexit ur ett bibelperspektiv
Från Bibeln vet vi att Gud ingalunda är för all mänsklig enhet och alla våra storartade enhetsprojekt. Berättelsen om Babels torn ger kanske det tydligaste beskedet i denna fråga. Människorna ville då gå samman och bygga sig ett enormt torn vars spets skulle nå upp till himlen, och med det vill de ”göra sig ett namn” och förhindra att de skulle spridas ut över jorden. Ändå hade Gud befallt människorna att just sprida ut sig och befolka jorden! Vad gjorde då Gud åt detta enhetsprojekt? Jo, han överrumplade människorna med att över en natt ge dem helt olika språk. Detta gjorde människorna misstänksamma mot varandra, och det ledde till att enhetsprojektet ”Babels torn” fick läggas ner; tornet blev aldrig färdigt. Istället slöt sig de olika språkgrupperna samman, och konflikter ledde till att folken spreds ut över jorden. Det är troligen detta som aposteln Paulus refererar till i sitt tal på areopagen i Grekland:
Apg 17:26-27: ”Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo. Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss.”
Det är tydligen så att uppdelningen i olika folkgrupper innebär att människorna lättare kan ta till sig evangeliets erbjudande. Men sedan är det ändå så, att Guds frälsningsväg inte tilltalar alla människor, faktiskt bara en bråkdel. Många tycker det är något av det vidrigaste som finns, trots att evangeliets erbjudande är fritt och trots att det bär med sig ett löfte om det bästa man kan tänka sig. Denna Guds smala frälsningsväg har därför också en splittrande effekt i världen, vilket kanske Gud även har en särskild tanke med. Jesus gav oss dessa starka ord som en bekräftelse på detta:
Luk 12:51: ”Menar ni att jag har kommit med fred till jorden? Nej, säger jag er, inte fred utan splittring.”
Gud vill alltså inte tillåta att världens alla människor gemensamt vänder honom och hans frälsningsväg ryggen i en strävan efter en sådan total självständighet att den kan jämställas med självförgudning. Då kommer de att gå evigt förlorade allesammans! Ändå ser vi i Bibelns tillförlitliga profetiska budskap att mänskligheten ännu en gång, och en sista gång, skall göra ett nytt försök att ena världen utan Gud. Detta beskrivs tydligast i Uppenbarelsebokens kapitel 13. Vid den tiden träder det t.o.m. fram en människa som säger sig vara Gud, och som de allra flesta människor kommer att dyrka som sådan. Det är den figur som Bibeln kallar för ”vilddjuret”, ”Antikrist” och ”den laglöse”.
I Daniels profetiska bok i Bibeln och kapitel 7, samt i Uppenbarelsebokens kapitel 17, ser vi att det i den yttersta tiden skall träda fram tio speciella kungar/regenter. Ett ”vilddjur” skall sedan träda fram ur denna grupp av tio regenter och regera tillsammans med dem för en tid. De tio regenterna skall sedan överlåta makten åt detta vilddjur, som med all säkerhet är den människa som även fått namnet Antikrist. Så gott som alla jordens folk kommer att tillbe denna person. Från detta förstår vi att det i den absolut yttersta tiden kommer att uppstå ett särskilt förbund mellan tio nationer, och att det ur denna grupp kommer en stark och karismatisk ledargestalt, som till slut säger sig vara ”gud”.
EU är idag ett förbund mellan 28 nationer, Storbritannien inräknat. Detta förbund motsvarar ju ingalunda det tiostatsförbund som Bibeln vittnar om, men det är ett storartat försök till att bygga ett nytt ”Babels torn” (EU har t.o.m. använt en bild av Babels torn på en affisch och som förebild till parlamentsbyggnaden i Strasbourg, se mer info via första länken nedan). Något måste alltså hända så att det istället uppstår ett särskilt förbund mellan tio nationer och som får en tydlig, starkt och dominerande ställning.
När vi nu då ser att Storbritannien avser att dra sig ur EU, och att det redan pratas om att andra länder kan väntas följa efter, då är det en intressant utveckling. Splittringen kanske är sänd av Gud? Även om England gjort mycket illa i världen med kolonisation och andra galenskaper, så har ändå England fått göra mycket gott också. Man kan t.ex. säga att reformationen levde vidare mycket tack vare det som skedde i England efter Luther. Och vi vet ju också Englands betydelse för Första och Andra världskrigets utgång. Kanske Gud nu använder England ännu en gång för att ge den antikristliga utvecklingen ett slag på höften? Kanske Brexit kommer att innebära en liten paus i bygget av ett sista ”Babels torn”?
Personligen tycker jag det vore bra om även Sverige lämnade EU; jag har aldrig varit för EU-projektet. Och det vore intressant om hela EU-bubblan sprack. Men vi vet ändå att det förr eller senare skall uppstå ett tiostatsförbund ur vilket Antikrist träder fram. Kanske det blir ett reformerat EU, ett exklusivt EU för de tio mest inbitna nationerna? Hur som helst hoppas jag på en liten paus i denna antikristliga utveckling.
Mycket mer än så här bör vi nog inte spekulera anser jag, och vi skall inte heller lägga ner all vår tid och möda på sådant. Låt oss nu istället be för en paus i utvecklingen, ett andligt tillnyktrande och för en sund väckelse i Sverige. Utan att det sanna evangeliet får ny spridning i vårt land finns det inget hopp för att vi skall få bukt med alla de problem som vi ser eskalera hela tiden. Låt oss be!
/Lennart
*