Uppmuntran, tröst, tålamod, tacksamhet….Orden är många som vi får av Gud.

Att vara kristen är inte alltid en dans på rosor, om nu någon trodde det. Vi är bara vanliga människor, med fel och brister. Vi kan bli lika irriterade och ledsna som andra, men den stora skillnaden är att vi kan bemästra vårt humör lite bättre och vi vet vad Gud vill ha av oss, och vad han lärt oss.

När man vandrat med Gud ett tag, då har man lärt sig att skjuta irritation och ilska åt sidan, och man har ett annat sätt att tänka på.

Det som gäller i världen är att skjuta först och fråga sedan, så gör inte en kristen. En kristen skall tänka efter först och inte slunga ur sig hårda ord, så fort det hettar till. Att koncentrera sig på det som är gott är ett måste för att ha det gott inombords.

De flesta människor gapar och skriker och lever om och kan inte tygla sin tunga. Jag har själv varit en gaphals så jag vet hur man kan bete sig då man inte har Gud i hjärtat. Vi vet att Gud har kontrollen även då livet är fullt av motgångar. Man kan försöka förutse situationer där tålamodet kommer att prövas och sedan handla så klokt som det bara går, Gud har lärt en kristen att inte överila sig eller bli riktigt otrevlig. Men visst tar det emot ibland, det kan jag erkänna. Jag hade själv ett tillfälle i dag då jag trodde jag skulle explodera. Men det gick över och jag blev lugn.

Det står i 1 Thess 5:14 Ha tålamod med alla. Tillrättavisa dem som är lata, ta hand om dem som är svaga. Se till att ingen lönar ont med ont, utan försök att alltid göra gott mot varandra och mot alla människor.

Så bör vi leva, så vill Gud ha det, men visst brister människor i detta. Jag med emellanåt.

Vi kan inte tillbringa all vår tid på knä, men vi kan leva i ett tillstånd av ständig bön, en livsstil.

En läkande tunga är ett livets träd, en falsk tunga ger hjärtesår. /Ords 15:4