De flesta av oss har väl någon gång eller många gånger läst bönen: Gud som haver…
Det är en gammal bön och jag har bett den så många gånger från det att jag var liten. Skall vi titta på texten?
Såhär står det i min svenska psalmbok tryckt 1961:
Gud som haver barnen kär, Se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder, Står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer, lyckan går, Du förbliver Fader vår.
Texten lydde i sin första version: ”Gud som haver barnen kär, se till mig om liten är, vart min värld och lycka vänder, det står allt uti Guds händer.” Under 1800-talet fick bönen ett tvåradigt tillägg: ” Lyckan kommer, lyckan går, den Gud älskar lyckan får.
Innebörden i detta uttryck är inte glasklar. Egentligen menas det att den som har Gud kär blir lycklig. Men raderna kan också förstås så att Gud inte älskar alla- bara den som Gud älskar får lyckan. (se längre ner i min text hur jag tror)
Det kan bli riktigt knepigt om Gud inte älskar alla. När barnabönen vann inträde i psalmboken ändrades de rader som kan missförstås så att slutet av psalmen lyder: Lyckan kommer lyckan går/du förbliver Fader vår.
Resten av psalmen är inte lika känd. den är en förbön för familjen, för far och mnor, för barn som lider nöd, för föräldralösa, för alla som måste utstå olika slag av faror, för gamla och ensamma, för dem som inte kan se. Psalmen utmynnar i en tackstrof för Guds beskydd.
Siri Dahlqvist (1889-1966) föddes i Stockholm. Hon var teolog och författare och har utgivit flera diktsamlingar. Från början har dikten också varit samanfogad med Gud som haver barnen kär.
****
Jag har lärt mig bönen så här:
Gud som haver barnen kär, Se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer Lyckan går, den Gud älskar lyckan får.
****
Och det är här i slutet av texten som jag har funderat: Det står: den Gud älskar lyckan får. (Mina egna tankar, som nog stämmer med Guds tankar tror jag)
Ja det är klart! säger jag då; den Gud älskar, lyckan får. Ja han älskar ju ALLA. Och därför att han älskar alla, så får ALLA lyckan, om de litar på honom och älskar honom så går allt väl. Jesus säger ju att vi skall älska Gud över allt annat. Så psalmen/bönen är ju inte alls märklig. Den är ju faktiskt sann. När vi vänder oss till Gud och hörsammar hans röst om frid för våra liv, då kan det bara gå på ett sätt; Vi blir lyckliga!
****
Så än i dag läser jag psalmen, och vet att jag har blivit lycklig pga allt han gjort för mig, och för hans stora kärlek och nåd, den nåd jag fick i min frälsning. Nåden att få se en stor Gud vara med i mitt liv. Halleluja!
Hej Johnny
Tack för din kommentar, jag tycker mycket om den livsglädje och den kärlek du visar vår Far.
Att få lära sig att be; och kanske glömma bönen ett tag; och sedan förstå betydelsen av Jesu korsdöd. Det är ett under.
Herren är nära oss, i allt, genom allt, och han kommer igen!
Om vi är lama, lytta eller på annat sätt ofärdiga, så älskar han ändå oss, han har skapat oss, vi är hans medarbetare, och vet du: Vi skall jobba på ett tag till!
Kram fr Maria
Ja Maria,
Låt oss hålla fast i vår kärlek till Gud och bara fördjupa den.
Det är ju det enda han vill; vår kärlek till Honom och vår nästa. Detta är det viktigaste i mitt liv med Jesus och jag bara upplever det levande vattnet som rinner inom mig, brusar än mer då jag upphöjer Honom i min kärlek.
Han vår Far, som älskar oss så mycket och vill ge oss så mycket. Ja, hur mycket finns det att få egentligen? Och jag bara säger: mer, mer, av din kärlek och ditt helande.
För ett sargat barn är jag och jag tillsammans med min mor bad mycket ”Fader vår” då jag var ett litet barn. Kanhända det var en början av vad som komma skulle, till den dag då Jesus kom in i mitt liv i medelåldern…
Ja minns då vi bad att det fanns en ro i orden, trots den oro som fanns runtom oss i familjelivet och jag minns att jag sa till min mor: Kom nu och be Fader vår med oss (min syster och jag) på sängkanten, innan vi somnar. Och vi bad, och det var bra.
”Se till mig som liten är…” upplever jag även idag i den barnaskapets Ande jag vill vara kvar i. Väl med fast föda men då jag är svag är jag liten som ett barn och knäpper då mina händer på samma sätt som då mor bad med oss. Och Herren kommer…och han tröstar…och han är underbar.
Tack Jesus; säger jag för den du är och för att du alltid ser till de dina och förser oss med det vi behöver, i rätt tid och på rätt plats. —- Tack Maria.
Johnny