1. Store Gud, du är god. Du är allt för min själ, Jag var död, men jag lever i dig! Därför trives jag så Outsägeligt väl, Du är allt, du är livet för mig.
2. Därför prisar jag dig I mitt liv, i min sång, Du är allt, men ett intet är jag. All min tomhet du fyllt Och mig löst från allt tvång, Uti dig har jag allt mitt behag.
3. För din blick, gode Gud, Måste skuggorna fly, Allt det gamla i Kristus förgick. Vilket liv, vilken fröjd Uti skapelsen ny, Som bröt fram för min undrande blick!
4. Kärlek är ju ditt namn, Och du älskar mig fritt, Detta gör nu min vandring så lätt. Jag är svag, du är stark, Jag har vila i dig, Och du alltid vill leda mig rätt. /Norsk sång
____________
*Och vi hava lärt känna den kärlek som Gud har i oss, och vi hava kommit till tro på den. Gud är kärleken, och den som förbliver i kärleken, han förbliver i Gud, och Gud förbliver i honom.* 1 Joh 4: 16
*Ty allt som är fött av Gud, det övervinner världen; och detta är den seger som har övervunnit världen; vår tro.* 1 Joh 5:4
Låt skuggorna fly och inrikta dig på kärleken från Gud, bara han kan göra trasigt till helt. Låt skuggorna fly och säg ett ja till Jesus, han som dog för oss alla. Låt Jesu kärlek fylla ditt inre, med tro på honom kan du gå hans väg, den väg han har för dig.
Vad vore väl livet utan Jesus? Ingenting.
Guds vilja är i centrum- självklart- Men det tar ett tag att komma till den insikten. Men han hjälper oss att förstå vem han är. Och vart vi ska och vilka vi är…./Maria
Vi lever i Guds värld och är själva skapelser av Hans intellekt och känsla. När man undrar vilken är i centrum – du/jag eller Gud, blir kanske svaret mer än tydligt? Är vi små skapelser i centrum, som det sägs i våra böcker? Eller är Gud och Guds vilja i centrum? Det är frågan!
🙂