Predikaren, visheten och döden.

Gud hade gett Salomo mer vishet än någon annan. 1 Kon. 4:29- 34. Och denna vishet hade sitt värde så länge han tjänade Herren. Men när Salomo hade avfallit från Herren, så var till och med denna vishet fåfänglig och vållade honom bara plåga. ”Och jag vände mitt hjärta till att begrunda och utrannsaka genom vishet allt vad som händer under himmelen; sådant är ett uselt besvär, som Gud har givit människors barn till att plåga sig med.” Pred. 1:13. ”Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga.” 1:18. Då sade jag i mitt hjärta: ”Såsom det går dåren, så skall det ock gå mig; vad gagn har jag då därav att jag är förmer i vishet?” Och jag sade i mitt hjärta, att också detta var fåfänglighet. 2:15. Och jag blev led vid livet, ty illa behagade mig, vad som händer under solen, eftersom allt är fåfänglighet och ett jagande efter vind. 2:17.

Så är det för dem som överger Herren och dyrkar avgudar. Ett liv utan Gud är tomt och meningslöst. Den vishet och insikt de har fått blir till ingen nytta, utan vållar dem bara plåga.

Men för den som har det rätt ställt inför Gud, är visheten inte fåfänglig. ”Säll är den människa som har funnit visheten, den människa som får förstånd. Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon ger är bättre än guld.” Ords. 3:13-14. ”Långt bättre är att förvärva vishet än guld; förstånd är mer värt att förvärvas än silver.” Ords. 16:16. ”Men om någon av er brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som ger åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bli honom given.” Jak. 1:5. ”Men den vishet som kommer ovanifrån är först och främst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhärtighet och andra goda frukter, fri ifrån tvivel, fri ifrån skrymtan.” Jakob 3:17.

Från att ha levt i Guds gemenskap och tjänat Gud med den vishet han fått, så hade Salomo kommit ned på ett lägre, mänskligt plan, och den vishet som Gud hade gett honom blev sammanblandad med hans egna tankar och föreställningar. Och det som står i boken Predikaren, är ord från en avfälling som har övergett Herren.

Predikaren säger: ”Ty det går människors barn, såsom det går fänaden…” Pred. 3:19-21, 9:5-10. Han tänker på vanligt mänskligt sätt och jämför människan med djuren. Men människan är inte som djuren, och döden betyder inte att allt är slut.

Det står i Jes. 38:18, ”Ty dödsriket tackar dig inte, döden prisar dig inte, och de som ha farit ned i graven hoppas ej mer på din trofasthet.” Detta gäller de ogudaktiga. Vill de inte tro på Gud medan de lever här på jorden, så får de inte något mer tillfälle att ta emot Guds nåd till frälsning. Efter döden är det för sent. ”När en ogudaktig dör, är hans hopp om intet.” Ords. 11:7.

Därför bör vi så mycket mer akta på det som vi har hört, så att vi inte gå förlorade. Ty om det ord som talades genom änglar blev bestående, och all överträdelse och olydnad fick sin rättvisa lön, hur ska då vi kunna undkomma, om vi inte tar vara på en sådan frälsning? – en frälsning som ju först förkunnades genom Herren och sedan bekräftades för oss av dem som hade hört honom, varjämte Gud själv ytterligare gav sitt vittnesbörd genom tecken och under och allahanda kraftgärningar, och genom att utdela helig Ande, allt efter sin vilja. Hebr. 2:1-4.

Det står i Psalm 115:17, ”De döda prisa inte HERREN, ingen som har farit ned i det tysta.” Men i vers 18 står det: ”Men vi, vi ska lova HERREN från nu och till evig tid.” Vilka vi? Jo, det är vi som tror på Herren Jesus. Vi ha övergått från döden till livet. Joh. 5:24. Och vi far inte ned i det tysta. Där Guds folk samlas är det inte tyst, för där prisar man Herren och sjunger till hans ära. Det tillhör Guds härliga barns frihet.

Det är en väsentlig skillnad mellan den ogudaktiges död, och den som dör i tron på Jesus. De ogudaktiga är födda bara en gång, men dör två gånger. Men vi som tror på Jesus och är födda på nytt, vi är födda två gånger, men dör bara en gång. Över oss har den andra döden ingen makt. Upp. 2:11, 20:11-15, 21:8.

Av Guds ord framgår att alla kommer att uppstå igen, både de som tror på Gud och de som inte tror på honom. Joh. 5:28-29. ”Och såsom i Adam alla dör, så ska också i Kristus alla göras levande. Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som hör honom till. Därefter kommer änden, då när han överlämnar riket åt Gud och Fadern, sedan han från andevärldens alla furstar och alla väldigheter och makter har tagit all deras makt.” 1 Kor. 15:22-24. De som hör Kristus till, har del i den första uppståndelsen. Men de ogudaktigas uppståndelse sker 1000 år senare. Upp. 20:4-6. /Allan Svensson,  /Maria

Tillägg, Maria:

Talet 666 var även koden för kung Salomo i gamla testamentet. Det var kung Salomo som utvecklade den judiska kabbalan. Kabbalan ingår också i frimurarnas symbolvärld. Kung Salomo anses vara frimurarordens stiftare och Hiram från Tyrus vilken kung Salomo lät hämta för att uppföra det första templet på berget Moria i Jerusalem var den förste mästaren. (1 Konungaboken Kap:5,6,7)

”Det guld som årligen inkom till Salomo vägde sex hundra sextiosex talenter.” (1 Kon 10:14)