*
Karismatiker, mystiker och liberalteologer – hand i hand

Ett antal år tillbaka var det nog få som kunde se att det fanns en gemensam plattform för ekumenik mellan karismatiker, mystiker och liberalteologer. Karismatiska kristna såg sig själva som de mest bibeltrogna och någon tanke på ekumenik, enhet, samarbete med de andra grupperna fanns inte på kartan. Mystiker höll sig för sig själva och liberalteologerna tycktes förakta allt som hade med bibeltrohet att göra.

Men idag är läget ett helt annat. Nu står dessa tre grupper – karismatiker, mystiker och liberalteologer – helt ogenerat ofta tillsammans. Hur kunde det blir så? Har karismatikerna blivit flummiga och liberala? Eller har de andra blivit karismatiska?

Först måste jag göra klart att jag själv är helt för den bibelförankrade karismatik som är förknippad med sund evangelisk kristen tro. Jag är för andedop och Andens gåvor. Jag har själv upplevt det och det är till stor välsignelse under vår kristna vandring.

Men kristen karismatik har nu utvecklats åt ett håll som är helt obibliskt. Biblisk karismatik handlar om att få kraft att leva det kristna livet på rätt sätt, att få kraft att vittna om Jesus för vår omvärld, samt att göra Guds församling mogen och ståndaktig. Falsk karismatik handlar om att självfokuserat söka andliga upplevelser, och just där står väl så gott som hela den karismatiska rörelsen idag (med alla församlingar och samfund som tagit in detta).

Modern kristen karismatik har alltså kommit att bli det som även är en definition av mystik, nämligen ett sökande efter andliga upplevelser (inte minst de inre) som skall föra den sökande allt närmare andlig perfektion, gudomlig natur och GUD. Karismatiska upplevelser är idag ofta svårförklarliga upplevelser (och ej bibelförankrade), precis som inom mystiken.

Men liberalteologin då? Tja, där kanske man inte har dragit åt det direkt karismatiska hållet. Där har man istället tilltalats av den gamla katolska och/eller österländska mystiken. Det är idag många protestantiska liberalteologer som är mystiker, och många katolska mystiker kan sägas vara liberalteologer. Så man kan inte direkt anklaga liberalteologer för att vara oandliga, de är ”bara” var bibeltrogna kristna tycker ”liberala”. För liberalteologer passar mystiken in som handen i handsken eftersom mystika upplevelser upplöser religionsgränser och även religiösa påbud. Det enda sanna blir de mystika upplevelserna, och eftersom man i dessa finner ”sin egen gudomlighet” så blir ju egentligen allt vad man själv tycker är rätt och fel det som ÄR rätt och fel. Man kan med mystiken som redskap egentligen acceptera vad som helst – allt utom bibelförankrad kristendom så klart!

Att det nu är på det här sättet som jag försöker beskriva bekräftas ju av att flera av nedanstående personer har så mycket gemensam. Flera är dessutom goda vänner och samarbetspartners.

*Ulf Ekman – pastor i Livets Ord/Trosrörelsen, karismatiker och mystiker
*Peter Halldorf – pastor i Pingströrelsen, karismatiker och mystiker
*Anders Arborelius – katolsk biskop i Sverige, munk, karismatiker och mystiker
*Wilfrid Stinissen – katolsk munk och mystiker
*KG Hammar – tidigare Sveriges ärkebiskop, liberalteolog och mystiker
*John Shelby Spong – protestantisk biskop, liberalteolog och mystiker
och många är de som följer i dessa herrars fotspår……….tyvärr!
Vill du få lite mer kött på benen kring det jag kort beskrivit i denna blogg, så rekommenderar jag den artikel av Solveig Hendriksen som vi precis publicerat här i BibelFokus: Mystik och andlig utveckling

För de tre grupper jag beskrivit ovan, är inte heller ekumenik med New age-rörelsen långt borta. Många ”kristna” mystiker är faktiskt redan där. Plattformen för denna ekumenik är inte minst mystiken, den falska karismatiken och de upplevelser som är förknippade med dessa. Jag har själv tidigare skrivit om detta i artikeln ”När kommer ekumeniken med New age?”

/Lennart J  Bibelfokus   http://bibelfokus.se/blogg/120501

/Maria