Det slår mig gång på gång, hur rättvis, god och kärleksfull Gud är. När jag stilla tänker på hur fantastiskt underbar han var då han frälste mig och bad mig arbeta för honom, då rörs jag utav den eviga värmen han har och som han visar mig.

Tänk att det är så att han planerar varje människas liv, och vi går ofta långa krokiga besvärliga omvägar för att slippa möta Världsalltets Gud. Vi är så kloka tror vi, att vi kan gömma oss för hans ansikte, för hans blick, för hans godhet.

Och så kommer det en dag; då vi blir skakade, drabbade, fullständigt tillintegjorda av hans stora kärlek, och då vet vi: Det var detta jag ville ha. Det var detta jag alltid längtat efter. Tomheten är borta, istället finns en stor stor frid.

Tänk vilken kärlek han har för oss, och detta kanske du, de, dem… kastar bort för att annat är mer intressant. Ojoj, då känner man inte Gud särskilt bra, OCH det gjorde inte jag heller en gång.

Han vill ha mig arbetandes, vittnande, utgivande för sitt rike. Det spelar ingen roll om jag är svag i min kropp, han älskar mig i alla fall. Han vet att jag har en kapacitet som han vill använda. Jag känner mig så tacksam, för jag vet, att hade jag tackat nej till hans erbjudande, kanske jag ej levt idag.

Så jag säger ett ödmjukt tack till Skapelsens Herre.

…jag, Herren verkar i kärlek, i rätt och rättfärdighet på jorden. /Jer 9:24