En gång för längesedan undrade jag vad ”Friden i Gud” var för något. Människor pratade om Friden, men jag förstod inte riktigt vad det var. Jag trodde på Gud, men då var det kanske på mina egna villkor så att säga.

Efterhand som tiden gick så gjorde jag ett beslut om att jag skulle finna denna Friden, och få veta hur jag skulle gå vidare i mitt kristna liv.

Därför är det så skönt att kunna vittna om Jesus, att kunna vittna om att man haft en del kamp med att hitta fram till helheten. Att få frid, det var inte lätt, men med ett beslut i hjärtat, var det enklare att komma dit jag ville. Till Guds frid. Att få kapitulera inför honom. Att få lära känna honom och vad han ville för mig.

FRID: Lugn och ro i hans kärlek och vissheten om att tar hand om mig, jag förtröstar på honom i allt.

Han finns även för dig, du som läser. Kanske är du inte troende, men du kan bli det! Kram från mig till dig just nu.

*Jag ser hans spår, varhelst en kraft sig röjer, en blomma doftar och ett ax sig böjer. Uti den suck jag drar, den luft jag andas, hans kärlek blandas.* /J O Wallin