Nu skall jag skriva något som är svårt att skriva om men som jag känner att jag måste …. TÅRAR.

Alla har vi gråtit i våra liv. Vi kan ha gråtit av alla möjliga slags orsaker, och det är gott att få gråta, få gråta ut då något gör oss ledsna och bedrövade.

Någon som vi inte skall bedröva är den helige Ande. Jag tror att han är väldigt ledsen och besviken på kristenheten idag. Det sker saker som inte borde ske inom kyrkans värld och i församlingarna. Tala om att den helige Ande är bedrövad.

Var har vi hoppet och visionerna? Var finns människor som ger allt av sin inre människa till Gud och som gråter äkta tårar i sin längtan efter väckelse?

Nu vet jag att det finns de som verkligen! arbetar för att det ska hända mer i Sverige och i församlingarna…

jodå, det är verkligen gott att veta att de finns och verkligen bryr sig.

Men det var inte de som gråter som jag ville tala om här, utan de som är torrögda och icke villiga att gråta tårar för de förlorade, alltså de som inte nås av evangelium.

De som sår med tårar får så småningom skörda med jubel. Sådana människor bör vi vara, alla vi som tror.

Namnet Hosianna är ett nödrop, och betyder: Herre, fräls oss. Eftersom inte så många ropar på Gud så får vi ropa för dem i stället. Med mina ord här idag, vill jag belysa och be människor tänka till om vad tårar har för betydelse. Inre tårar av ödmjukt sinne, som ropar efter väckelse och som ropar efter att bli använda av Gud….sådana tårar är så sköna säger Gud.