Tårar är bra. Och att gråta för andra är alldeles ypperligt bra. Jag tänker då på när man är inför Gud i tillbedjan. Man kanske sitter ensam i sin bönevrå eller man är på ett möte där man berörs i sitt inre av salighet, vånda och nöd.

Varför nöd, kanske du frågar. Jo nöden är stor hos en kristen som ber om att människor skall bli berörda och frälsta. Man har säkert människor i sin närhet, kanske släktingar, som man ber för, eller goda vänner som man vill se i himmelen den dag då Gud tar oss hem.

I bönevrån händer det mycket som den som inte är troende kanske undrar över och inte vet så mycket om. I bönevrån är det många tårar som faller utmed kinden. Bönerna kan röra sig milsvida omkring, och har man tungotalet kan det bli många och långa stunder i bön.

Tungotalet har vi fått för att kunna ha en s k direktkontakt med Gud, det är Anden i oss som ber. Vi kan gråta och inte veta vad det är vi ska be om, men Anden vet. Och han manar oss att be.

I bönevrån händer det mycket, och många härliga stunder får man med Gud. Undrar du över något i min text, är det bara att du mailar mig och frågar.

Det är äkta tårar, som kommer ifrån hjärtat, som rinner på min kind…. måtte Gud hjälpa dem jag ber för. Ja, jag vet att han gör det, för han är kärleken, och han vet exakt vad han ska göra, och han är så glad då han vet att hans folk går in i bön.