Frälsningen gäller inte förrän du i sanning har ångrat dig. ”…glädje i himmelen över en enda syndare som gör bättring…” (Luk 15:7) Det är du själv, som måste göra bättring. Gud använder sitt inflytande för att dra oss till sig, men han tvingar oss inte. Bara du kan styra rodret på ditt livs skepp in på lydnadens vatten. Varken Gud eller människa kan göra bättring för vår skull. Lyssna! Din frälsning beror på en sak: Vill du vända dig bort från synden, eller vill du det inte?

Alltför många människor har bedragit sig själva- och har gått att möta vredesdomen, fastän de har trott att de har varit på väg till himlen- därför att de inte förstått vad det innebär att göra bättring. Det finns inte någon frälsning utan sann ånger, och den som tror att det är möjligt att få frälsning på annan  väg har gjort lögnen till sin tillflykt (Jes 28:15).

Bättring börjar med ett avslöjande och ett erkännande av personlig skuld. Du kan inte skylla på dina föräldrar eller din omgivning eller komma med ursäkter från någon psykiater. Du måste själv känna skulden – erkänna att du är i mörker och att du är fördömd och att du inte kan frälsa dig själv. Har du ärligt och klart erkänt: Jag är en syndare. Jag står i skuld. Jag har bedrövat Gud. Jag har bara levat för mig själv. Jag sörjer för det. – Detta måste ske!

Ånger och bättring innebär att ens sinne förändras. Det är en sinnets revolution, när det gäller Gud, jaget, synden och viljan.

Gud väntar att få se din ärliga ånger. När du beder: Herre, jag ångrar mig, lovar du egentligen: Herre, jag har ändrat mig, när det gäller alltig. Jag ser vad synden gjort för mig. Jag är trött på att leva ett själviskt liv och jag överlåter min vilja åt dig, gud. Krossa min ärelystnad och låt mig få ett nytt hjärta.  /D Wilkerson om frälsning

”Jag har den tillförsikten, att han som i eder har begynt ett gott verk, han skall ock fullborda det, intill Kristis Jesu dag.” Fil 1:6