SÄND OSS, låt oss göra din vilja

Ikväll vid vår bönestund fick jag en sådan underbar syn, den handlar om relationen till Gud, min Far. Vill du läsa om den så berättar jag här:

-Min man och jag gick och höll vår Far i handen. På var sin sida om Gud gick vi och höll honom glatt i handen. Han var stor och väldig och vi var så små, så små.
Vi kände en enorm trygghet, och vi tittade tillitsfullt upp emot honom, vi var vuxna i synen, och såg ut som vi brukar göra, men vi var som små barn. Vi dansade sådana där hoppsa-steg, sådär som man gör när man är barn och är riktigt glad.
Vi frågade Gud: Pappa, pappa, vad vill du vi ska göra nu? Vad vill du Far? Sänd oss, släpp iväg oss och låt oss tjäna dig.

Vi såg inte vår Fars ansikte men vi kände glädjen, hoppet och kärleken, och vi kände oss så enormt glada och befriade. Kärleken från Gud gjorde att vi ville rusa ut i stoora stoora världen och ropa Halleluja och göra vår Fars absoluta vilja.*

Ja så var min syn, den varade inte alls länge, men i den synen såg jag alla år som vi varit frälsta och vilken position vi kommit in i- vi är hans barn, och han är vår Far som vi älskar.
Jag hoppas innerligt att människor skall bli frälsta och lära känna Gud, han är stor och mäktig och vill oss så väl. Han är verklig och han är så god.

*Det är solsken där borta på kullens topp, Det är solsken vid skogens bryn, Det är solsken i glödande rosenknopp Och på guldstänkta, lätta skyn; Är det solsken, min vän, i ditt hjärta?*  /L Sandell

Kram f  Maria