”Från honom kommer mitt hopp.” Ps 62: 6.
VI ÄRO så sorgligt benägna för att icke giva oss tid att invänta bönesvaret. Detta visar, hur litet allvar vi äga, då vi bedja. Åkermannen är icke nöjd med mindre han får skörda. Idrottsmannen vill ha reda på, om bollen träffat målet. Läkaren följer noga med, vilken verkan hans medicin har. Är det då meningen, att den troende skall vara likgiltig, då det gäller resultatet av hans arbete ?
Varje bön den kristne, ledd av den helige Ande, beder i tro, i överensstämmelse med Guds vilja och löfte och i Jesu Kristi namn, skall bli till fullo besvarad, vare sig det gäller timliga eller andliga välsignelser. Gud giver alltid det svar på sina barns böner, som, då allt tages i betraktande, länder till Hans egen ära och deras andliga och eviga välfärd. På samma sätt som vi finna, att Jesus aldrig bortvisade en enda människa, som bad Honom om barmhärtighet, tro vi också, att ingen bön i Hans namn skall vara förgäves. Bönesvaret kan vara på väg, fastän vi ej förstå det. Sädeskornet, som ligger i jorden om vintern, håller på att slå rot för att om våren spira upp och giva skörd. För oss kan det te sig dött och förspillt, där det ligger dolt för våra blickar. — Bickersteth.
Fördröjda bönesvar äro icke endast trosprov, utan de giva oss även tillfälle att ära Gud genom att stadigt förtrösta på Honom, också då det ser ut som om Han avvisat var begäran. — C. H. Spurgeon
Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.
”””””””””’
| ”Efter någon tid torkade bäcken ut.” 1 Kon 17: 7. TRONS skola är ännu icke genomgången, om vi ej lärt oss att våra förluster äro Herrens skickelser, att de förgängliga tingen och deras oförmåga att kunna tillfredsställa, fylla en uppgift, och att i utblottelsen gömmer sig en välsignelse. Osäkerheten i timligt avseende får tjäna som grund för det andliga livet. Den sinande bäck, vid vilken Elia satt försjunken i tankar, är en trogen bild av allas vårt liv. ”Efter någon tid torkade bäcken ut” — det är historien om vår gårdag och profetian för vår morgondag.På ett eller annat sätt måste vi lära oss skillnaden mellan att förtrösta på gåvan och förtrösta på Givaren. Gåvan kan vara bra nog för någon tid, men Givaren är den eviga Kärleken. Kerit var ett svårt problem för Elia, ända tills han kom till Sarepta. Där klarnade allt för honom. Guds stränga ord äro aldrig Hans sista. Smärtan, förlusterna och tårarna i livet höra alltid till dess mellanspel, aldrig till dess slutakt.Om Elia hade blivit ledd direkt till Sarepta, hade han aldrig ägt något av det som gjorde honom till en visare profet och en bättre människa än andra. Vid Kerit fick han leva av tro. Då i ditt eller mitt liv någon jordisk hjälpkälla torkat ut, har det skett, för att vi måtte lära oss, att vårt hopp och vår hjälp komma från Gud, som skapat himmel och jord. — F. B. Meyer.” Han prövar de sina med nöd och bekymmer, men aldrig förskjuter Han någon av dem. Den timliga nöden vår utsikt blott skymmer, att tron må tillväxa på vandringen hem. Så kasta din omsorg på Herren allena, om också ditt visthus är tomt uppå bröd! Och tyckes Guds klocka sig något försena, så kommer dock hjälpen, när störst är din nöd.” |
| Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman. |
/Maria