https://midnattsropet.se/midnattsropet/rasism-klasskamp-eller-kristen-gemenskap/
Rasism, klasskamp eller kristen gemenskap?
Man ser inte den verklige fienden. Bibeln kallar honom djävulen. Han har förvandlats till mörkrets furste och ligger bakom såväl nationalsocialismen som marxismen-leninismen och alla andra politiska ideologier! Alla politiska ideologier är av ondo eftersom de de facto sätter människan och inte Gud i centrum.
Bibeln däremot förkunnar Gudsrikets gemenskap. Det är en andlig gemenskap som består av pånyttfödda, på Jesus Kristus troende kristna bröder och systrar, oberoende av etnisk härkomst eller klasstillhörighet.
Ju mer jag studerar de politiska ideologierna – t ex nationalsocialismen och marxismen-leninismen – desto mer övertygad blir jag om kristendomens TOTALA överlägsenhet.
Ty vad dessa ideologier – liksom egentligen ALLA politiska ideologier – bortser från är människans SYND.
Vit makt-aktivister och kommunister är av den uppfattningen att om bara de samhälleliga betingelserna förändras så skall även människan förändras, det veill säga man vill börja utifrån och arbeta inåt.
Problemet är att på detta sätt når man aldrig själva pudelns kärna. Allt blir bara fasadputs.
Jesus talade om vitmenade väggar.
Det finns fortfarande människor som tror att det primära är att kämpa för vad de kallar för ”den vita rasens överlevnad”.
Är bara hudfärgen ”vit” så är allt gott och väl. Jesus sade emellertid: ”Gör först insidan av bägaren ren”. Detta är något som dessa aktivister totalt distanserar sig från. Man vill inte höra talas om detta.
Är man tapper i ”kampen” så är man därmed garanterad en plats i ”Valhall”.
Här handlar det alltså dels om människans hudfärg och ”ras” dessutom om hennes kapacitet/styrka/förmåga.
Allt detta strider mot vad Guds Ord säger – Guds Ord delar inte in mänskligheten i raser utan hävdar att alla människor, oavsett hudfärg, har Adam och Eva som sina gemensamma anfäder.
Till yttermera visso är det också så att genom pånyttfödelsen i Kristus Jesus så är inte mer jude eller grek. Gud har icke anseende till personen.
Pånyttfödelsen utplånar givetvis inte de nationella särdragen men genom pånyttfödelsen inlemmas man i Kristi kropp, Guds familj.
Det finns bara två familjer på jorden: Guds och djävulens. Det rör sig med andra ord om människor som accepterat och tackat ja till Guds frälsningserbjudande och tagit emot Jesus i sina hjärtan samt människor som ännu inte genom frälsningen och den nya födelsen inlemmats i Guds världsvida familj.
Bibeln talar också om att det är av nåd vi är frälsta och inte av gärningar. Frälsningen handlar inte om mina personliga meriter eller vad jag har lyckats åstadkomma utan uteslutande om min tro på vad Jesus Kristus har åstadkommit genom försoningen, genom sin död och uppståndelse.
Allt är av nåd. Nåd betyder ”Guds oförtjänta favör”.
Guds Ord talar om att syndens lön är döden men att Guds gåva är evigt liv genom Jesus Kristus.
Lön förtjänar man. En gåva får man trots att man inte förtjänar den.
Min son får t ex inte födelsedagspresenter för att han alltid skött sig exemplariskt utan för att han är min son och för att jag älskar honom.
Nationalsocialismens tapperhetsmedaljstänkande – som ju även baserar sig på den djävulska asatron – är definitivt av ondo.
Ty hur stark människan än må vara i sig själv – fysiskt, mentalt eller på annat sätt – så är hon ändock en syndare så länge hon inte gjort upp med Gud och blivit renad från sin synd i Lammets försoningsblod!
Vi har alltså att göra med ”ariska” syndare, judiska syndare, afrikanska syndare, latinamerikanska och asiatiska syndare och så vidare.
Huvudmotsättningen, som vi ofta talade om i marxistiska kretsar på den tiden jag ingick i dem, går således inte mellan ”arier” och judar eller mellan starka och svaga, utan mellan Guds respektive djävulens riken.
Det Tredje Riket skulle bli ett tusenårigt rike. Det varade i 12 år! Ett veritabelt fiasko.
Än en gång försökte människan med sin vedervärdiga politik och sina lögner göra sig själv till gud. ”Kom, låt oss bygga oss ett torn och göra oss ett namn”, hette det t ex i Babel (se 1 Mos 11).
Även det ursprungliga babelsbygget störtades!
Kristendomen bevisar sin överlägsenhet genom att påvisa att själva grundproblemet finns inuti människan, inte utanpå eller runtomkting.
Kristendomen angriper och tar itu med roten till det onda, och inte enbart symptomen.
Marxismen-leninismen är i princip ett försök att omsätta de urkristna egendoms- och gemenskapsidealen i praktiken.
Den första kristna församlingen i Jerusalem bestod av människor som sålt allt de ägde, lagt ned det de förvärvat för det försålda vid apostlarnas (ledarskapets) fötter varvid de sistnämnda fördelat alltsammans rättvist mellan församlingsmedlemmarna.
Åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga.
En utjämning skulle ske. Och skedde!
Här skulle inte längre finnas fattig eller rik.
Men detta åstadkoms ICKE med politiska medel utan genom att Gud verkade fram en vilja därtill i människornas hjärtan! Det handlade inte om den proletära revolutionen eller något i den stilen.
Ingen politisk ideologi låg heller till grund för det som ägde rum, förverkligades och förkroppsligades.
Givetvis hade Marx, vars föräldrar var judar som konverterat till kristendomen (dvs den nominella) läst bibeln och därmed även Apostlagärningarnas 2:a och 4:e kapitel, där vi kan läsa om hur det kristna livet konkretiserades och gestaltades i den urkristna församlingen.
Man skulle alltså, om man spetsar till det hela en smula, kunna säga att kommunismen/marxismen-leninismen i själva verket är ett försök att skipa rättvisa utan Gud.
Man byter ut Gud mot ett kommunistiskt parti som får agera avantgarde och ledarskap.
Inte sällan dyrkas partiets ledare som ett slags gud. Skräckexempel är Stalin och Mao men även Lenin, Enver Hoxha och Kim Il Sung m fl.
Människans oerhörda begränsning manifesteras åter därigenom att de socialistiska experimenten misslyckas. De strandar på människans egen egoism och materialism, som i sin tur emanerar ur hennes synd.
Hur man än vrider och vänder sig så har man alltid ändan bak.
Kommunistpartiets pampar blir en ny nomenklatura som vältrar sig i lyx, och detta på befolkningens bekostnad. Mao är ett fasansfullt exempel på sådana excesser.
Ändå kallar man sina stater för ”folkrepubliker”.
Enligt marxismen-leninismen så är huvudproblemet i världen den kapitalistiska exploateringen och utsugningen. Visst. Den ÄR motbjudande och grotesk. Men i de stater där man bytt samhällssystem, gjort sin revolution och infört socialism så har ändå människans ondska bestått. Den har bara växlat skepnad. Man har med andra ord angripit symptomen istället för grundproblemet och nya komplikationer har avlöst de tidigare.
Marxisterna predikar klasskamp. ”Klass mot klass” etc.
Huvudfienden är med andra ord kapitalisterna.
Man ser inte den verklige fienden, han som alltsedan han sparkades ut från Guds himmel på grund av sitt majestätsbrott och sin revolt har varit mänsklighetens fiende nummer ett och vars programförklaring handlar om att stjäla, slakta och förgöra.
Bibeln kallar honom djävulen och satan. Hans ursprungliga namn var Lucifer, ljusbäraren. Det är ingalunda ett passande namn i dagens läge. Han har förvandlats till mörkrets furste och ligger bakom såväl nationalsocialismen som marxismen-leninismen OCH alla andra politiska ideologier!
Jag har här nämnt nationalsocialismen och marxismen eftersom de är två av de mest extrema och polariserade ideologierna.
Men egentligen är alla politiska ideologier av ondo eftersom de de facto sätter människan och inte Gud i centrum. Politiken slår blå (eller röda, bruna, gröna) dunster i ögonen på folk och får dem att tro att de skall kunna lösa sina problem genom att, som Mao sade, lita till egna krafter.
Så nazisterna betonar raslig kamp och marxisterna klasskamp.
Nazisterna talar i och för sig om ”folkgemenskap” som ett alternativ till kommunisternas klasskamp, men det är icke en gemenskap på sanningens utan på pseudovetenskapens och lögnens grund.
Det är ju ingen tillfällighet att Hitler hyllade Nietzsche, som i sin tur hyllade Charles Darwin, en av tidernas största lögnhalsar.
Vad säger då Guds Ord?
Bibeln förkunnar Gudsrikets gemenskap.
Det är en andlig gemenskap som består av pånyttfödda, på Jesus Kristus troende kristna bröder och systrar, oberoende av etnisk härkomst eller klasstillhörighet. ”Alla är ni ett i Kristus”, säger Skriften.
Jag är fortfarande svensk, och stolt över det, men en kristen japan, amerikan, tysk eller chilenare är min broder i Kristus.
Det är mer än en ideologisk gemenskap. Faktum är att det handlar om en familj, ty Gud är Fadern.
Bibeln säger att den som tagit emot Jesus i sitt hjärta har tagit emot barnaskapets Ande. Denna står i ett diametralt motsatsförhållande till den träldomens ande som vi slavade under då vi var syndare (Jesus sade att den som gör synd är syndens träl/slav).
Läs Romarbrevet 8:15!
Vi som tagit emot Jesus Kristus i våra hjärtan har av nåd blivit renade i Jesu försoningsblod, vi har tagit emot förlåtelse för våra synder och blivit rättfärdiga. Rättfärdighet betyder att jag fått det rätt ställt med Gud.
Nu uppmanar oss Gud Själv att frimodigt komma inför nådens tron.
På Gamla Förbundets tid fick bara översteprästen komma inför Guds ansikte, och endast en gång per år!
Gud är en helig Gud, helt avskild från synd, men också en nådig och barmhärtig Gud, som blev människa i vårt ställe, fullt ut.
I egenskap av Människoson dog och uppstod Han i vårt ställe.
Därmed bar Han straffet för dina och mina synder i sin kropp upp på korsets trä.
När Han dog dog vi med Honom.
Då Han uppstod från de döda uppstod vi med Honom!
Hans död blev vår men även Hans uppståndelse, Hans seger, Hans triumf över synd, mörker och ondska.
Ingen behöver alltså gå evigt förlorad, eftersom det finns möjlighet att bli räddad genom tron på Jesus.
Utan Honom är vi evigt förlorade hur ”ras”- och klassmedvetna vi än är. Syndens lön är nämligen evig skilsmässa från Gud, men Guds gåva är evigt liv i gemenskap med Honom, inte bara här på jorden utan även i evigheten!
Det kan ingen politisk ideologi åstadkomma, och heller ingen filosofi eller psykoterapi.
Religionen kan definitivt inte åstadkomma det – men det ber jag att få återkomma till…
Jesus kan. Och vill! / LG
