Jesus lever, han är uppstånden. ”På tredje dagen uppstånden igen från de döda.” Så bekänner vi den apostoliska trosbekännelsen.

Nya Testamentet ger oss tre svar på frågan om Kristi uppståndelses betydelse.  1. Den är bekräftelsen på hans vittnesbörd om sin syndfrihet. Syndens lön är döden (Rom 6:23) Men den som inte kan behållas av döden bevisar sig därigenom vara utan synd.

2. Den är inseglet på hans Gudom, alltså därpå, att han är Gud, som har liv i sig själv. Han hade sagt: ”Därför älskar Fadern mig, att jag ger mitt liv, för att sedan taga igen det.” (Joh 10:17) På korset gav han frivilligt sitt liv, på påskdagens morgon tog han igen det.

3. Herrens uppståndelse framställs framförallt som Faderns gärning. Kristus är uppväckt från de döda ”genom Faderns härlighet” (Rom 6:4) Och därmed att Herrens uppståndelse framför allt framställs som Faderns gärning är det sagt, att den är Faderns godkännande av Sonens verk på jorden .

Innebörden i påskdagens budskap är alltså det som fått sitt uttryck i en annan gammal sång: ”Att lösen är gillad och allt nu är väl och att köpt är var människosjäl.”    Texten ovan är av D Hedegård.

*Gud har berett oss alla frälsning i sin Son- men något måste ske med oss för att vi ska bli delaktiga i denna frälsning…….*