Ytterligare en artikel om Förtröstan kommer här:

”Förtrösta på Honom”
Ordet ”förtröstan” är trons kärnord. Det är ett gammaltestamentligt ord, givet, på trons tidiga och outvecklade stadium. Ordet ”tro” uttrycker en viljeakt, ”försanthållande” är ordet för en sinnets eller förnuftets yttring, medan ”förtröstan” är hjärtats språk. De två förstnämnda hänsyfta på en sanning man tror på, något man hoppas och väntar. Men förtröstan innebär mer än detta. Den ser och känner och stöder sig på en person, på kärlekens stora, sann och levande hjärta. Låt oss då förtrösta på Honom, trots alla dröjsmål, svårigheter och avslag och trots allt som synes, även om vi ej förstå vägen och ej veta utgången. ”Förtrösta” likväl på Honom, han skall göra det. Vägen skall öppnas och det rätta resultatet uppnås. Slutet skall bliva frid, då molnet försvinner, och den eviga dagens ljus bryter fram.

”Gud göre med mig vad Han vill, jag vill helt stilla vara. Hans maning må jag lyssna till i medgång, motgång och fara. Hur Han mig för, vad än Han gör, är allting gott, ej skada rör den i Hans händer vilar”

Från ”Källor i öken” av Mrs. Chas. E. Cowman.

/Maria

http://youtu.be/_mf9q6kUsfI   FAITH