Förlåtelse är ett ganska laddat ord. Det står i 1 Joh 1:9 följande: ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna.”

Varför skall vi bekänna våra synder och vad är förlåtelse?

Människor kan gå runt och känna bitterhet och ilska och skamsenhet, hämdlystnad och oro….och mer. En attityd av oförsonlighet kan härska i ens liv. Då kan man räkna med att få det besvärligt. Har man dessa problem kan det vara oerhört svårt att försöka nå, uppleva Guds ansikte.

Att förlåta är inte en känsla, utan en viljehandling. Jag befann mig en gång i den situationen i mitt liv att jag inte ville förlåta det som människor gjort mot mig. Jag visste att jag borde förlåta, för att kunna komma närmare Gud. Men det gick ju bara inte att förlåta dessa människomonster….

När man inte kan förlåta, binder man en annan människa i fångenskap.Om du har svårt att förlåta gå då till Gud och be honom visa dig det pris han fick betala för att ge dig förlåtelse.

”Ja han var sargad för våra överträdelsers skull. Straffet var lagt på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår blir vi helade.”

Vi kanske tror att vi inga synder har begått eller inga synder tänker begå, men om vi inte går Guds väg i detta kommer vi troligtvis inte fram till helgelsen eller till Guds tron. Den största synden en människa har är att inte tro på Gud, att inte tro att han existerar.

Det är så viktigt att förlåta både sig själv och andra. Det finns en ond makt som inget högre önskar än att vi ska gå hela vårt liv i fördömelse och självömkan och rädsla. Ge honom inte den chansen! Ta bort alla gamla skelett som är gömda i din garderob och skaka liv i ditt liv. Förlåt, och därmed glöm och sedan: Gå vidare.

Guds ord lovar oss: ”Så finnes ingen fördömelse för dem som äro i Kristus Jesus.” /(1917)