Archives

I rätt tid! vad är rätt tid? Guds tid, Perfect timing

 

-Man har så bråttom, men vad är då rätt tid? Är det rätt tid att alltid göra som man vill eller orkar man vänta på Guds tid, hans tid? Att vänta och vänta och vänta och vänta och tiden den går och tycks vara så svår att förstå. MEN då Gud säger att det är rätt tid! då förstår du, ni och jag vad Gud menar och han sätter igång det som ska ske och måste ske i våra liv.

Joh 7:6 Jesus sade till dem: ”Min tid har inte kommit än, men för er är det alltid rätt tid.
Heb 4:16 Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.
Ord 15:23 Man blir glad när man kan ge svar, hur gott är inte ett ord i rätt tid!
Ps 1:3 Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han gör, det lyckas väl.

      

 

Romarbrevet kapitel 5. Nåden och helgelsen. Rättfärdighet

Vi troende har två vägar och två sidor att gå då vi är på väg i helgelse, fullkomnande i Kristus. Det kan vara svårt att förstå att vi är Kristi Kungabarn och vi är också slavar under vardagens göromål och ofta stora bekymmer. Vi är i ett ständigt växande och i en mognadsprocess som är klar den dagen Jesus hämtar oss hem. Då förstår du kanske nu att det är lång tid som människor kan gå på denna jorden och tycka att de är värdelösa i Guds ögon för att man inte är så bra och duktig som man borde vara —för man är ju frälst och då tycker många människor (de religiösa och okunniga) att man inte duger eller inte har så bra kontakt med frälsaren.
Vi människor är också i helgelse-processen medvetna om Kristi närhet och om syndens närhet i denna process, som kan ta ett helt liv för många människor.
Bibelorden nedan berättar om vilka vi är i Gud och att vi är rättfärdiga i vår tro på Kristus som frälst oss.
Vi är frikända, Jesus dog för oss och vi kan gå vägen fram och vara trygga med att han har erkänt oss och frikänt oss och vi är hans barn. För alltid. Den som sagt ja till Jesus Kristus brukar inte gå fel. Vi har evigt liv redan här då vi erkänt oss som hans barn och förstår frälsningens gåva.

Titus 2:11 Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor.

Romarbrevet Kapitel 5
1 När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. 2 Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi gläder oss i hoppet om Guds härlighet. 3 Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod, 4 tålamodet fasthet och fastheten hopp. 5 Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss.
6 För när tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe. 7 Knappast vill någon dö ens för en rättfärdig – jo, kanske vågar någon dö för den som är god. 8 Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.
9 När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen? 10 För om vi som Guds fiender blev försonade med honom genom hans Sons död, hur mycket mer ska vi då inte som försonade bli frälsta genom hans liv? 11 Men inte bara det, vi gläder oss också i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.
12 Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat. 13 Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. 14 Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Och Adam är en förebild till den som skulle komma.
15 Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. 16 Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. 17 För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus?
18 Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. 19 Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad.
20 Dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer. 21 Liksom synden regerade genom döden, så skulle också nåden regera genom rättfärdigheten och ge evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.

 Nåd,  bild Maria
foto Maria

Joh ev Kap 5. Jesu relation till sin Far. Den som tror HAR evigt liv. Tror du på Jesu ord?

"NO" past is too dark for the love and forgiveness of the love of our Lord Jesus Christ! He is waiting for YOU.

Johannesevangeliet Kapitel 5

Jesus botar en sjuk vid Betesda
1 Sedan kom en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. 2 Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska kallas Betesda. Den har fem pelargångar, 3 och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama.
5 Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. 6 Jesus såg honom ligga där och visste att han hade varit sjuk så länge, och han frågade honom: ”Vill du bli frisk?” 7 Den sjuke svarade: ”Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet börjar svalla. Och när jag försöker ta mig dit själv, hinner någon annan före mig.” 8 Jesus sade till honom: ”Res dig, ta din bädd och gå!” 9 Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick.
Men det var sabbat den dagen, 10 och judarna sade till mannen som hade blivit botad: ”Det är sabbat! Du får inte bära din bädd.” 11 Han svarade dem: ”Han som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!” 12 Då frågade de: ”Vem var den mannen som sade åt dig att ta din bädd och gå?” 13 Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen.
14 Senare fann Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: ”Se, du har blivit frisk. Synda nu inte mer, så att inte något värre drabbar dig.” 15 Mannen gick då och berättade för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk. 16 Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten. 17 Men Jesus sade till dem: ”Min Far verkar fortfarande, och därför verkar även jag.” 18 Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också kallade Gud sin Far och gjorde sig själv lik Gud.

Jesu relation till sin Far
19 Jesus svarade dem: ”Jag säger er sanningen: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen. 20 Fadern älskar Sonen och visar honom allt han gör, och större gärningar än dessa ska han visa honom så att ni blir förundrade. 21 För liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vilka han vill. 22 Och Fadern dömer ingen, utan han har överlämnat hela domen till Sonen 23 för att alla ska ära Sonen så som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom.
24 Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet.
25 Jag säger er sanningen: Det kommer en tid, och den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska få liv. 26 För liksom Fadern har liv i sig själv, har han också låtit Sonen ha liv i sig själv. 27 Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen. 28 Var inte förvånade över detta. Det kommer en tid när alla som ligger i gravarna ska höra hans röst 29 och komma ut. De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont ska uppstå till dom. 30 Jag kan inte göra något av mig själv, jag dömer efter det jag hör. Och min dom är rättvis, för jag söker inte min egen vilja utan hans som har sänt mig.
31 Om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd inte giltigt. 32 Det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant. 33 Ni har skickat bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. 34 Jag tar inte emot en människas vittnesbörd, men jag säger det här för att ni ska bli frälsta. 35 Han var en lampa som brann och lyste, och för en tid ville ni glädja er i hans ljus.
36 Själv har jag ett vittnesbörd som är större än det Johannes gav. De verk som Fadern har gett mig att fullborda, just de verk som jag utför, de vittnar om att Fadern har sänt mig. 37 Fadern som sänt mig har vittnat om mig. Ni har varken hört hans röst eller sett hans gestalt, 38 och hans ord lever inte kvar i er eftersom ni inte tror på den som han har sänt. 39 Ni forskar i Skrifterna, för ni tror att ni har evigt liv i dem. Det är just de som vittnar om mig, 40 men ni vill inte komma till mig för att få liv.
41 Jag tar inte emot ära från människor. 42 Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. 43 Jag har kommit i min Fars namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn tar ni emot honom. 44 Hur ska ni kunna tro, när ni tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?
45 Men tro inte att jag kommer att anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. 46 Hade ni trott Mose skulle ni tro på mig, för det var om mig han skrev. 47 Men om ni inte tror hans skrifter, hur ska ni då kunna tro mina ord?”

My joy

Gå emot stormar och orkaner…I tider av storm och oro. Guds löften

Genom dem har han och skänkt oss sina dyrbara och mycket stora löften.”2 Petr 1:4

BYGGER skeppsbyggaren skeppet för att låta det ligga på stapeln? Nej, han bygger det för att det en dag skall lägga ut från hamnen och gå emot stormar och orkaner. Om han ej haft detta för ögonen, hade han varit en dålig skeppsbyggare.

Då Gud skänkte dig tro, ville Han därmed pröva dig. Då Han gav dig löften och bad dig lita på dem, var det sådana som hålla i tider av storm och oro. Tror du, att Gud gör något fuskverk, att Han liknar dem, vilka förfärdiga livbälten, lämpliga att ställas ut i en affär, men som äro till ingen nytta i vattnet?

Vi ha hört berättas om svärd, som varit obrukbara i krig, och om skor, som ämnats till försäljning, men som dock aldrig varit av sedda att nyttjas. Guds skor äro av järn och koppar och du kan gå till himlen i dem, utan att de någonsin bli utslitna. Med Hans livbälten kan du simma över tusen oceaner, utan att det är någon fara för att du skulle sjunka. Hans löftesord är avsett att bli prövat — och bestå provet.

Intet misshagar Kristus mer än då Han finner, att Hans egna betrakta Honom såsom ett utställningsföremål utan att göra bruk av Hans rikedomar. Han älskar att bliva tagen i anspråk av oss. Det är ej meningen, att vi blott skola se på de välsignelser Han har tillförsäkrat oss, utan att vi skola tillägna oss dem. Herren Jesus är oss given för att vi just nu skola räkna med Honom. Men du gör det icke såsom du borde.

O människa, jag besvär dig, behandla icke Guds löften såsom om de vore sällsyntheter, avsedda för ett museum, utan använd dem såsom dagliga tröstekällor. Förtrösta på Herren närhelst än nödens stund är inne. — C. H. Spurgeon

Vår Gud giver löften, vår Gud håller ord,
Hans utsagor kunna ej vika.
Om trångmål och nöd mig än möta på jord,
Gud aldrig sitt löfte kan svika.

Den sökande finner, den bedjande får
långt mera, än ord kunna säga.
Jag aldrig förgäves till Frälsaren går.
Kan skönare lott jag väl äga?

Guds ord som en klippa i väl och i ve
står fast, om än bergen de vika.
Om blott du vill tro, så skall du få se,
Gud aldrig sitt löfte kan svika.

Huru kan Gud säga nej till någonting som Han har lovat?

 

Gud hör bön.

Matt 21:22 Allt vad ni ber om i er bön ska ni få, när ni tror.”

Rom 10:1 Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud för dem är att de ska bli frälsta.

Rom 12:12 Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.

2 Kor 6:2 Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.

Fil 4:6 Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse.

1 Tim 5:5 Den som verkligen är änka och ensamstående sätter sitt hopp till Gud och håller ut i bön och åkallan natt och dag.

Jakob 5:17 Elia var en människa med samma natur som vi. Han bad en bön att det inte skulle regna, och då regnade det inte över landet under tre år och sex månader.

1 Pet 3:12 Herrens ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras bön. Men Herrens ansikte är emot dem som gör det onda.

1 Pet 3:12 Herrens ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras bön. Men Herrens ansikte är emot dem som gör det onda.

Apg 6:4 Själva ska vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.”

Rom 12:12 Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.

Kol 4:2 Var uthålliga i bönen. Vaka och be med tacksägelse.

Gud hör alla böner vi ber. Även tårar är böner, från vårt innersta. Låter jag deppig? Ja jag är ledsen mycket ledsen men fortsätter att be och tro! Huru många gånger har jag inte stått o skrivit på denna sidan med tårarna strömmande, det gör jag nu med.   -Jesus är min HERRE! Min stora stora kärlek.

 foto Maria

Bön. Herren vet allt. Lidandet verkar tålamod.

”Vad vi rätteligen bör bedja om, det vet vi icke.” Rom 8: 26.

MYCKET av det som i vårt kristliga liv väcker vår häpnad är intet annat än svar på bön. Vi bedja om tålamod, och vår Fader sänder i vår väg någon, som prövar oss till det yttersta. ”Lidandet verkar tålamod.” Vi bedja om ett undergivet sinne, och Gud för oss in i nöd och trångmål. ”Vi lära oss lydnad genom lidandet.” Vi bedja Gud göra oss osjälviska — då bereder Han oss tillfälle att offra oss själva genom att se till andras bästa och ge oss ut för bröderna. Vi bedja om styrka och ödmjukhet, och en satans ängel plågar oss, tills vi ligga i stoftet, ropande efter befrielse. Vi bedja: ”Herre, föröka vår tro”, och vi drabbas av ekonomiska förluster, barnen blir sjuka, vi få i vårt hem en oordentlig, slösaktig, långsam tjänare eller mötas av någon ny hemsökelse, som prövar vår tro på ett för oss fullkomligt okänt sätt. Vi bedja om att bli delaktiga av Lammets natur, och på vår lott faller en ringa syssla, eller vi bli förolämpade, utan att få någon upprättelse, ty ”lik ett lamm, som föres bort att slaktas – öppnade han icke sin mun”. Vi bedja om saktmod, och frestelser till hårdhet och retlighet svepa likt en ovädersstorm över oss. Vi bedja om frid, och varje nerv tyckes vara spänd nästan till bristning, på det att vi må skåda upp till Herren och lära, att då Han stillar larmet kan ingen vålla oss oro.

Vi bedja om kärlek, och Gud sänder oss allehanda lidanden och för oss samman med föga älskvärda människor. Han låter dem säga om oss sådan saker, vilka uppreta vårt sinne och vålla oss smärta, ty ”kärleken är tålig och mild. Den skickar sig icke ohöviskt, den förtörnas icke. Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting, den förgår aldrig.” Vi bedja om likhet med Jesus, och Han svarar med att föra oss i lidandets ugn. Är du i stånd att uthärda detta? Vägen till seger och vila är att taga allt, som möter oss, direkt ur en älskande Faders hand, att söka och finna platsen inför tronen i den himmelska världen högt ovan jorden. Därifrån kunna vi sedan betrakta tingen, för att finna allt vara bestämt av den gudomliga kärleken. /E Cowman

”Till Herren jag bad, att Han ville föröka,
min tro och min kärlek och varje sin nåd,
förklara mig mer av sitt salighetsråd
och ge mig mer håg att Hans anlete söka.

Han själv denna bön mig i hjärtat har givit,
och Han har besvarat den, så är mitt hopp;
men sättet, Han valde, att fylla den upp,
ack, sättet, så när i förtvivlan mig drivit.

Helt hastigt, helt lätt, så jag vågade tänka,
Han skulle bete mig all nåd, som Han sagt.
Min synd med sin kärleks betvingande makt
Han skulle slå neder och seger mig skänka.

I stället för detta Han lät mig erfara
mitt hjärtas fördoldaste mörker och skam,
och lät mot min själ komma rytande fram
den mäktiga, vredgade helvetets skara.

Än mer: det mig syntes, som själv Han mig mötte
att göra min smärta mer bitter och full;
min skönaste plan för Hans storm föll omkull,
Han bröt min plantering och neder mig stötte.

Då grät jag och ropade: ”Herre, förklara,
din mask du till döds vill förfölja, o säg!”
Då sade Han: ”Detta jag valt till min väg
att bönen om tron och om nåden besvara.

Jag ville en strid i ditt innersta sända
att döda din stolthet, som själen förstör;
din själviska traktan om intet jag gör,
att du må dig ödmjukt till nåden helt vända.”
O. Ahnfelt

Jesus säger: Vad vill du att jag ska göra för dig? Markus ev. 10:51

”Vad vill du att jag ska göra för dig?”

 Appell av Michael Hafsahl, väckelsemöte i Västerås.
https://www.midnattsropet.se/2018/07/vad-vill-du-att-jag-ska-gora-for-dig.html
– Vad som har betydelse för evigheten är inte att vi är en stor skara församlad här ikväll. Det som är viktigt är att du och jag är här, och hur vi svarar på Jesu fråga: Vad vill du att jag ska göra för dig? 

Det finns en fråga i Bibeln som har talat till mig och jag ska här lyfta den ur sitt sammanhang och dela några tankar om den.
Det var Jesus som ställde frågan för snart tvåtusen år sedan. Egentligen ställer han precis samma fråga ikväll, och vi finner den i Markusevangeliet 10:51 där det står: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?”

Det är inte jag som ställer frågan, för jag har ingen förmåga att göra någonting för dig. Det är min store Mästare och Herre som ställer den till dig. Den är väldigt enkel och direkt, och om du är en van bibelläsare känner du igen den. Det handlar om Bartimeus som sitter utanför Jeriko och ber om allmosor av dem som går förbi. Måhända tänker du nu att den historien känner du till, att du kan den utan och innan, fram- och baklänges och att den inte är speciellt intressant.
Men jag ska inte tala om Bartimeus, jag ska tala om dig och mig. I alla viktiga hänseenden är Bartimeus, mitt och ditt fall precis likadana. Bartimeus var en man för tvåtusen år sedan, men i grund och botten befann han sig i samma situation som du och jag är i dag. Vi ska överföra den här historien till oss, och det första jag vill poängtera är att den handlar om individen – var och en av oss får den här frågan personligt och individuellt.
Jesus ställer inte frågan till folkskaran: ”Vad vill ni att jag ska göra för er?” Nej, frågan är individuell: Vad vill du att jag ska göra för dig? Då vi läser berättelsen ser vi att det förutom lärjungarna även var en stor folkskara som följde Jesus den där dagen utanför Jeriko, men dock handlar det om en enda man.
Ikväll är vi här i Västerås en stor skara församlade omkring Jesus Kristus. Vi kommer från olika håll, från olika sammanhang, ja vi kommer till och med från olika länder. Vi har olika bakgrund och utbildning och det finns en massa olikheter oss emellan. Men vi har kommit tillsammans omkring Mästaren från Golgata och han är här mitt ibland oss. Pris ske Gud!
När vi avslutar det här mötet kommer resultatet att vara individuellt och personligt. Mästaren handlar med individen och ser den enskilda människan. Han har ett svar för var och en av oss.
Vad vill du att jag ska göra för dig? Givetvis är vi många ”dig” samlade den här kvällen. Och vi får alla samma fråga ifrån Mästaren. För honom är vi inte som små droppar i havet, utan han ser oss var och en personligen. Var och en av oss är en människa som är objekt för gudomlig nåd. Om du heter Petrus eller Martin, Michael, Klara eller Rut – det spelar ingen som helst roll. Frågan når dig personligen. Han dog för dig personligen, och han ser dig i mängden. Det har betydelse för evigheten då det är saker av evighetsvärde vi här talar om. Vad som har betydelse för evigheten är inte att vi är en stor skara församlade. Det som är viktigt är att du och jag är här, och hur vi svarar på Jesu fråga till oss: Vad vill du att jag ska göra för dig?
För det andra säger det någonting om att vi alla har behov. Frågan till Bartimeus var inte: ”Behöver du någonting Bartimeus? Är det någonting som jag kan hjälpa dig med?” Frågan löd: Vad behöver du Bartimeus? Vad vill du att jag ska göra för dig? Mästaren ser att att det finns ett behov, och väntar på att du ska definiera det.
Det här är en karaktäristik av alla människor. Vi har behov och vi behöver hjälp. Vi är alla i avsaknad av något och behöver hjälp för att göra någonting åt behovet. Det är inte i första hand tal om materiella eller intellektuella behov, utan det handlar om vårt hjärta och vår själ. Det är ett andligt behov vi behöver hjälp med – inte något ytligt och överflödigt, utan något djupt i den inre människan. Det handlar om vår själ, och vi behöver hjälp.
Det finns människor som inte är medvetna om det här behovet. På Jesu tid, liksom i vår tid, fanns det människor som tänkte: ”Nej, jag behöver ingenting. Jag är välbärgad, jag har det bra på alla sätt.” Människor då som nu tror att ”min egen rättfärdighet den räcker för mig ända in i himlen”. Och andra menar ”nej, jag behöver ingen läkare att läka syndens sår, jag behöver ingen hjälp”. Om man har det så, då är man i en farlig situation. Då är det fara å färde. Då finns risken för att när evigheten klappar på hjärtats dörr så upptäcker man: ”Åh, jag var inte redo! Jag går miste om härligheten, jag var inte klar för det här.”
Vi som är samlade här, bevisar genom det faktum att vi är här att vi har förstått att vi har ett behov. Vi har liksom Bartimeus insett att vi har behov och vi är lika bestämda som han var: Vi måste möta Mästaren som kan hjälpa oss. Och Gud har lånat sitt öra till oss. Han väntar på att vi ska svara på frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig?
”Åh, Herre, jag släpper dig inte förrän du välsignar mig! Herre jag behöver dig! Jag behöver ett möte med dig! Nu har jag kommit Herre, till dig, nu måste du möta mig i mitt behov!” Tänk att vi får komma fram inför hans ansikte och öppna våra hjärtan och utgjuta från vårt inre: ”Åh, Herre, hjälp mig! Jag behöver mer av dig!”
Det finns en tredje sak, som är helt uppenbar, och det är att ingen enda av oss själv kan göra någonting åt behovet. Om Bartimeus kunde ha gjort något åt sitt problem, då hade han gjort det. Då hade han helat sig själv och så hade han skaffat sig ett jobb och sluppit att sitta vid Jerikos port i misär och elände och bett om allmosor. Men lika uppenbart som att han hade behov, så var det uppenbart att han själv inte kunde göra någonting åt det.
Om du och jag själva kunde ha gjort någonting åt vårt stora problem, om vi själva hade kunnat betala av vår skuld och gett det som var nödvändigt till lösen för vår själ, då hade vi gjort det. Men sanningen om människan är att det kan hon inte. Sida vid sida med meddelandet ”jag behöver Jesus”, konstaterar hon samtidigt ”men jag kan inte själv göra någonting åt det. Jag är otillräcklig i egen kraft. Jag är en fånge, jag fruktar, jag har felat och jag kan inte göra någonting åt saken. Jag är i avsaknad av Guds härlighet och jag kan inte åtgärda den avsaknaden.” Det är detta som driver människan till desperation.
Hur ska jag lösa min själs problem? Det är därför det finns så mycket religioner, det är därför det finns så mycket materialism; det är människans försök att lösa sitt problem. Ropet inom mig kräver ett svar, det kräver att jag gör någonting för den inre människan – men det finns ingenting jag kan göra. Man försöker med små saker som att ge mutor för problemet, men lindringen varar några minuter och det blir ännu värre än tidigare. Vad ska jag göra? Det jag kan åstadkomma är bara en kort lindring av symtomen, det är ingenting som hjälper och som tvättar bort syndens fläckar.
Vi kunde fortsätta tala om vad människan gör för att lösa sina problem, men det tjänar inte till något alls. Ju fortare vi slutar med dessa försök och kommer till slutet på oss själva, desto bättre är det – människans slut, det är Guds början! Då människan har kommit till insikten att ”jag förmår ingenting göra själv”, då står Herren där med sitt erbjudande: Vad vill du att jag ska göra för dig?
Men så finns det ytterligare något viktigt i det här, och det är ännu en fråga: Är vi villiga att göra det som krävs för att det här ska få sin lösning?
Man kan vara medveten om sin situation och se problemets lösning, men ändå mena: ”Det där orkar jag inte, det där klarar jag inte av!” Men så var det inte för Bartimeus. Han kände till sitt behov, och han visste också att han var oförmögen att själv göra någonting åt det. Han ville ha behovet tillfredsställt, kosta vad det kosta ville, så när Jesus kommer ropar han av full kraft: ”Förbarma dig över mig, du Davids son!” Han tar chansen där och då, och han bryr sig inte om människor omkring sig, utan ropar till Jesus: ”Jesus, ha förbarmande med mig!”
Det är lösningen också för dig och mig: Det får kosta vad det kosta vill, men Jesus, nu kommer jag till dig, och du måste hjälpa mig i min nöd! Frågan är alltså vad vi svarar på Jesu fråga. Vi håller vår egen själ i vår hand här i kväll, ja vi håller evigheten i vår hand. Jesus är här, och han har makt att frälsa; han är faktiskt en Mästare till att frälsa. Han har all makt i himmel och på jord och han har makt till att lösa dig från syndens träldom. Han är villig. Frågan är om du och jag är det. Om vi ska segra eller om vi ska gå förlorade, det svaret ligger hos oss var och en.
Min sista hälsning här i kväll är att Jesus Kristus och han allena är mäktig till att fylla behovet. Bartimeus förstod det, och han vägrade att vara tyst när folkmängden sa: ”Tyst Bartimeus, stör inte Mästaren!” Bartimeus vägrade att vara tyst, och han ropade: ”Jesus Kristus, Davids son, förbarma dig över mig!” ända tills Jesus stannande upp på sin vandring, kallade honom till sig och ställde frågan: ”Vad vill du Bartimeus att jag ska göra för dig?”
Det var sista gången Jesus var i Jeriko medan han var här på jorden. En vecka senare var han död. Men Bartimeus grep chansen där och då, när han hörde att Jesus var där. Och tänk att i kväll får vi samma chans! Glöm vad andra tycker, tänker och menar. Glöm dig själv, och tänk på din själ. Kom till Jesus och svara på frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig?
Bartimeus svarade: ”Herre, att jag måtte få min syn!” Frågan är vad du vill svara den här kvällen. ”Herre fräls mig! Herre, befria mig, hela mig! Herre, fyll mig med din helige Ande! Herre, ge mig frimodighet till att vittna!” Det kan finnas lika många svar som vi är människor. Men Jesus är här, och då är allting möjligt. Han har makt till att möta varenda en av oss. Säg till honom vad du är i behov av, så kommer han med hast till din undsättning för att svara på din bön. Han är all nåds Gud, och han har behag i att utgjuta sin nåd över behovets barn.
Du har säkert läst om David när han var i nöd. Jag har tänkt på Psalm 18, där David säger: ”Dödens band omvälvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig. Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.” Han var i en svår situation, och det är så likt människans situation i dag. Men David hade hittat svaret, därför att han gjorde det varje människa borde göra. Han gjorde det samma som Bartimeus gjorde tusen år senare: ”I min nöd åkallade jag Herren och jag ropade till min Gud.” Resultatet är det här: ”Från sitt tempel hörde Herren min röst, och mitt rop det steg upp till Honom och nådde Hans öron.”
Herren är densamme. Han hör ropen som stiger upp. David ger en fantastisk beskrivning av en frälsande Gud: ”Han sänkte himlen och steg ner. Han räckte sin hand ut ifrån höjden, och grep tag i mig och drog mig upp ur det väldiga vatten. Han räddade mig och förde mig ut på rymlig plats.”
Det är Gud som kommer till undsättning, och han kommer med hast, därför att han hör ropet ifrån vår själ, och med hast vill han hjälpa dig. Det var den sista vandringen Jesus gjorde på jorden. Från Jeriko tog han vägen upp till Jerusalem och nåddes av ropet från Bartimeus. Han var på väg till försoningsverket, på väg till Golgata, på väg för att bli lösningen för dig och mig. Men så stannade han och lyssnade på ropet från Bartimeus.
Herren sitter på Faderns högra sida i höjden, och det finns en skara som lovsjunger honom däruppe. Men just i kväll har han bjudit lovsången att tystna, eftersom han har hört ropet ifrån Västerås, och han har stigit ned med frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig?

Att döda sitt kött och leva i Anden. Är vi som troende perfekta? Nej

 

-Är den frälsta, troende människan helt perfekt?

-Den ovanstående frågan vill jag  och många ställa för att då undra hur lång tid det kan ta att ‘döda’ sitt kött på alla vis? Det finns de församlingar där man nästan ‘tävlar’ om att klä sig utmanande och där människor skiljs och gifter om sig med varandra eller andra, och gör saker som är helt galet att göra. Har de människorna inte fått lära sig bibelordet om att döda sitt kött och leva i Anden?
Hur blir man en perfekt kristen och kan man bli det? Läs bibelorden och se hur man bör förfara för att vara den Gud vill ska ärva hans rike:  Människor undrar: Får man misslyckas…

Gal kap 5 19 Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, 20 avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror, 21 illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike.
22 Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, 23 mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.
24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. 25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden. 26 Låt oss inte vara fåfänga, inte utmana varandra och inte avundas varandra.

-Är man mer än människa så att man blir perfekt mycket fort och lätt och inga bekymmer har om att kunna göra ALLT som Gud ber om och att ALLTID vara den som ALLTID föregår med gott exempel i ALLA sammanhang? Att ALDRIG brusa upp, att ALDRIG tappa tålamodet, att ALLTID tala väl om ALLA och att ALDRIG vara självisk och att ALLTID….. ja sannerligen, det finns så många orsaker till att tappa humöret och att ändå kunna vara en ‘god’ människa som VET vad Gud vill säga, säger och gör.
Hmm, jag tror det finns många som tror att de ALLTID är perfekta….kanske har jag fel?

-Jag pekar inte på mina besökare här på sidan utan jag talar om i allmänhet bland de kristna, och man kanske också bör nämna/säga: de religiösa! För det är de som tittar ner på den som kämpar med sin helgelse!, och det är den helgelsen som oftast går FÖRBI den religiösa människan, för den har väldigt svårt att förstå Guds ord och mening har jag märkt. Se bara på den katolska kyrkan och dess härjningar med pedofili och andra grova brott. De gömmer sig bakom ärkebiskopsstift och sina svarta rockar och blir inte dömda för de fruktansvärda brott de begått- i Guds namn. —  Vad står det i bibelordet du läste nyss?   …Och:

Gal Kapitel 6
1 Bröder, om någon skulle ertappas med en överträdelse, då ska ni som är andliga människor med mild ande upprätta honom. Men se till att inte du också blir frestad. 2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. 3 Den som tycker sig vara något fast han ingenting är, han bedrar sig själv. 4 Var och en ska pröva sin egen gärning. Då kan han ha sin stolthet för sig själv och inte jämföra sig med andra. 5 Var och en ska bära sin egen ryggsäck.
6 Men den som får undervisning i ordet ska dela med sig av allt gott till den som undervisar honom. 7 Bedra inte er själva, Gud lurar man inte: det människan sår ska hon också skörda. 8 Den som sår i sitt kött får av köttet skörda undergång, men den som sår i Anden får av Anden skörda evigt liv. 9 Låt oss inte tröttna på att göra gott, för när tiden är inne får vi skörda om vi inte ger upp. 10 Så låt oss därför göra gott mot alla medan vi har tillfälle, och särskilt mot dem som tillhör trons familj.
11 Se vilka stora bokstäver jag nu skriver till er med egen hand. 12 De som vill göra ett gott intryck genom det yttre försöker tvinga er till omskärelse bara för att inte bli förföljda för Kristi kors. 13 De som låter omskära sig håller inte ens lagen själva, men de vill att ni ska bli omskurna så att de kan vara stolta över ert yttre. 14 För min del vill jag aldrig vara stolt över något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen. 15 Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren, det viktiga är att vara en ny skapelse. 16 Frid och barmhärtighet över dem som följer denna regel, och över Guds Israel.
17 Nu får ingen ge mig mer besvär, för jag bär Jesu märken på min kropp. 18 Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er ande, bröder. Amen.

Let everything you say be good and helpful, so that your words will be an encouragement to those who hear them.- Ephesians 4:29

 

Tacka alltid Gud… Give thanks. 1 Thess kap 5:18

1 Thessalonians 5:18  -Är det en svår sak att tacka Gud under alla omständigheter? Ja så länge man inte förstår bibelordet så är det väldigt svårt och kanske kan  vara en aning bittert att tacka för att man inte mår bra eller har det bra av olika orsaker. MEN, då kommer vi till kärnan ganska snart om vi verkligen funderar på vad bibelordet betyder.

Man ska inte tacka Gud för att det händer otrevligheter, men I ALLA de omständigheterna så är Gud med och lotsar en fram. DÄRFÖR kan man TACKA i ALLA omständigheter och under tiden som det svåra undanröjs på ett eller annat sätt.

INGET ONT kommer från Gud utan från Satan, och det ska vi inte tacka för utan som sagt  vi ska tacka för att Gud hjälper oss i de svåra omständigheterna. HAN har ju en LÖSNING på alla problem, de små likaväl som de stora.

1 Thess 5:16 Var alltid glada, 17 be utan uppehåll 18 och tacka Gud i allt. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus.

Faith        /   

 

Vad är TID? Bibelord att tänka till om. Himmel eller helvete

Väggord: Även denna sekund är en del av evigheten Bild Pinterest

Tiden går, och den går fort och sekunderna tickar och springer iväg, och var är du och var står du i förhållande till Gud?  Han har gett oss alla liv och en viss tid på jorden, och sedan är det slut….eller det börjar ju sedan igen då vi kommer till himmelen, … eller till helvetet. Att helvetet finns vill ju inte de flesta tänka på men Jesus uttrycker det klart och tydligt att det finns två vägar att gå.  TIDEN är KORT, Ta emot frälsningen!!  Bibelord om TID hittar du här:

Rom 13:11 Gör detta och tänk på tiden, att det är dags för er att vakna upp ur sömnen. Frälsningen är oss närmare nu än när vi kom till tro.
2 Kor 6:2 Han säger ju: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag.
Rom 5:6 För när tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe.
Rom 8:18 Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår.
Gal 6:9 Låt oss inte tröttna på att göra gott, för när tiden är inne får vi skörda om vi inte ger upp.
Titus 1:3 Och när tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som anförtrotts mig på Guds, vår Frälsares, befallning.
Heb 10:32 Kom ihåg den första tiden när ljuset nådde er. Ni fick utstå hård kamp och mycket lidande.
1 Pet 1:5 Med Guds makt bevaras ni genom tron fram till den frälsning som är redo att uppenbaras i den sista tiden.
1 Pet 4:2 så att han resten av tiden här i sin kropp inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja.
1 Pet 4:17 Tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad blir då slutet för dem som inte lyder Guds evangelium?
1 Pet 5:6 Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er när tiden är inne.
1 Joh 2:18 Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist ska komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av det förstår vi att den sista tiden är här.
Judas 1:18 De sade till er: ”I den sista tiden kommer hånfulla människor som drivs av sina gudlösa begär.”
Upp 1:3 Salig är den som läser upp och saliga de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som står skrivet i den, för tiden är nära.
Upp 10:6 och svor vid honom som lever i evigheters evighet och som har skapat himlen och det som finns i den och jorden och det som finns på den och havet och det som finns i det: ”Tiden är ute.
Upp 11:18 Folken vredgades, och din vrede har kommit, tiden när de döda ska dömas och du ska löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som vördar ditt namn, små och stora, och fördärva dem som fördärvar jorden.”
Upp 14:15 Och en annan ängel kom ut från templet och ropade med stark röst till honom som satt på molnet: ”Räck ut din skära och skörda, för skördetiden har kommit och jordens skörd är mogen.”
Upp 22:10 Och han sade till mig: ”Försegla inte profetians ord i denna bok, för tiden är nära.

50 Wonderful Inspirational Quotes That Will Make You 13

Vad säger Gud om jämlikhet? Vad säger Gud om ödmjukhet? Bibelord

Det pratas mycket om jämlikhet i världen, bland människor, på arbetsplatsen, mellan könen–men vad betyder då jämlikhet för Gud? Text ur Folkbibeln:

Jämlikhet
Rik och fattig får leva sida vid sida, HERREN har gjort dem båda.
(Ords 22:2)

Men låt ingen kalla er rabbi, ty en är er Mästare, och ni är alla bröder.
(Matt 23:8)

Då började Petrus tala: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 35 utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör.
(Apg 10:34-35)

Det är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom.
(Rom 10:12)

Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29 Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet.
(Gal 3:28)

Mina bröder, ni kan inte tro på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, och på samma gång göra skillnad på människor. Anta att det vid er sammankomst kommer in en man i vackra kläder och med guldring på fingret och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder. Om ni då ser till den vackert klädde och säger: ”Var så god och sitt, här är en bra plats,” men till den fattige: ”Du kan stå där” eller: ”Sätt dig vid mina fötter”, har ni då inte kommit i strid med er själva och blivit domare som dömer partiskt? Lyssna, mina älskade bröder. Har inte Gud utvalt de fattiga i den här världen till att bli rika i tron och till att ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom? Men ni föraktar den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och drar er inför domstolar? Är det inte de som smädar det sköna namn som har nämnts över er? Om ni uppfyller den konungsliga lagen enligt Skriften: Du skall älska din nästa som dig själv, då handlar ni rätt. Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare.
(Jak 2:1-9)
______
Vad är då jämlikhet? De rika smädar fortfarande de fattiga, fast man talar i valpropaganda och på andra vis om just jämlikhet. Ta en funderare. Vi som är frälsta ser på det mesta i livet på Guds sätt och inte på människors vis.

Genom ödmjukhet till upphöjelse Filipperbrevet kap 2: 1-11
1 Om ni nu har tröst hos Kristus, om ni får uppmuntran av hans kärlek, gemenskap i Anden och medkänsla och barmhärtighet, 2 gör då min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och vara ett i själ och sinne. 3 Sök inte konflikt eller tom ära. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. 4 Se inte till ert eget bästa utan också till andras. 5 Var så till sinnes som Kristus Jesus var:
6 Han var till i Guds gestalt
men räknade inte jämlikheten
med Gud som segerbyte,
7 utan utgav sig själv
och tog en tjänares gestalt
och blev människan lik.
När han till det yttre
hade blivit som en människa,
8 ödmjukade han sig
och blev lydig ända till döden –
döden på korset.
9 Därför har Gud också
upphöjt honom över allting
och gett honom namnet
över alla namn,
10 för att i Jesu namn
alla knän ska böjas,
i himlen och på jorden
och under jorden,
11 och alla tungor bekänna
att Jesus Kristus är Herren,
Gud Fadern till ära.

*
Vi människor har mycket att lära.

Tro. Var rädd om din tro! Guds kraft /C Spurgeon.

”Jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet.” Luk 22: 32.

KÄRA Guds barn, var rädd om din tro, ty minns, tron är det enda medel, varigenom du undfår välsignelser. Bönen kan icke draga ned bönesvaret från Guds tron, med mindre än den bedes med allvar av den som tror. Tron är telegraftråden, som förbinder jorden med himlen. Den förmedlar Guds kärleksbudskap till oss med en sådan snabbhet, att förrän vi ropa, svarar Han, och medan vi ännu tala, bönhör Han oss. Men hur skall det bli möjligt för oss att taga ut löftet, om trons telegraftråd avskäres?

Är jag i nöd? Genom tron kan jag bli hjälpt ur nöden. Är jag slagen av fienden? Min själ, luta dig genom tron mot Honom, som är din tillflykt. Men tag bort tron, och jag skall förgäves ropa till Gud. Tron utgör den enda förbindelsevägen mellan själen och himlen. Blockera vägen, och det skall bli omöjligt för mig att stå i kontakt med den store Konungen. — Tron förenar mig med gudomen. Tron ikläder mig Guds kraft. Tron tillförsäkrar mig alla Guds egenskaper till skydd för mig. Den hjälper mig att trotsa helvetets härskaror. Den kommer mig att triumferande gå fram över fienden. Men hur skall jag utan tro erhålla något från Herren? Därför, du Guds barn, var mycket rädd om din tro. ”Allt förmår den som tror.” — C. H. Spurgeon.

Tron ärar Gud; och Gud ärar tron.