Tag Archive | älska HERREN

Det finns bara en Gud säger Herren!/ Imam i Filadelfiakyrkan: läs artikel

046

Imam i Filadelfiakyrkan – Islam är bara en lättare religiös väg

Text: Emanuel Johansson

Från:  http://www.midnattsropet.se/2016/02/imam-i-filadelfiakyrkan-islam-ar-bara.html

Vad var det som hände denna mörka januarikväll i Filadelfiakyrkans 500-sal på Rörstrand? På podiet hade fyra fåtöljer ställts fram. En för pingstpastor Erik Andersson och tre för de speciellt inbjudna gästerna. – En historisk dag, förklarade pastorn som annonserade att kyrkan för första gången i sin historia nu välkomnade gäster från andra religioner. Jag var där den där kvällen och det är med sorg jag reflekterar över vad som ägde rum.
Den katolske biskopen Anders Arborelius, rabbinen för Stockholms synagoga Ute Steyer och imam Awad Olwan tog plats och välkomnades av församlingen.
Pingstpastorn inledde och sa bland annat att tanken om mötet hade uppstått ur det gemensamma sociala engagemanget för Stockholm och att man från den utgångspunkten kunde skapa ett vi trots olika religioner och tro.
Biskop Arborelius uttryckte att han kände sig trygg med tidigare erfarenheter av pingstkyrkans breda ekumenik. Ekumeniken, menade han, bidrog till ökad acceptans för påven. Han tyckte också mötet var viktigt då religionerna kunde mötas i samförstånd, fred och försoning. Vidare menade han att det är viktigt att de religiösa leden kan ha en samfälld röst, och lyfte med det fram Interreligiösa rådet.
Rabbin Steyer, presenterade sin religion sakligt och utan några försök att omvända pingstvännerna åt ena eller andra hållet. Hon berättade lite om judarnas situation i Sverige och uttryckte sitt missnöje över samhällets åsiktskonsensus.
Imam Olwan däremot menade att det religionerna representerade på mötet i grunden var samma sak. Gud är en, sen får vi välja hur vi vill se honom, sa han. Islam är enligt honom bara en lättare religiös väg än judendom och kristedom. Men han gick ännu längre när han också uttalade att religionerna bara är politiska produkter och därför måste alla ta ansvar för sin religion.
Awad, som är imam i Fisksätra promoterade också projektet Guds Hus, ett fredsprojekt där protestanter, katoliker och muslimer samlas under samma tak. I det projektet har man enats om en gemensam värdegrund som bland annat uttrycker:
– Vi visar respekt för olikheterna i våra respektive trostraditioner och strävar inte efter att rekrytera medlemmar hos varandra.
Dokumentet fortsätter med något som liknar en gemensam trosbekännelse:
– Vi tror gemensamt:
på en enda Gud, skapare av himmel och jord
att Gud är barmhärtig, nåderik och kärleksfull
att varje människa har samma värde och rättigheter
att Gud kallar oss att älska vår medmänniska och värna allt liv.
Imamen gjorde också reklam för sin bok En röd moské med vita knutar som också kan kopplas till projektet i Fisksätra. Detta lyftes alltså fram i Filadelfiakyrkan, och även om pastorn skruvade lite på sig i fåtöljen bredvid, möttes budskapet av nickande och medhållande mötesdeltagare i den för övrigt fulla lokalen.
Detta möte ser jag som ytterligare en markör i en mycket allvarlig utveckling i svensk kristenhet. Ett möte som detta innebär oundvikligt att den kristna tron framställs som en religion bland andra religioner. Något som blir tydligt i exemplet från Fisksätra är att Jesus rationaliseras bort till förmån för gemenskap, fred och samförstånd.
Från perspektivet av det mest grundläggande i kristen tro uppstår en mängd frågor. Finns det försoning utan försonaren? Finns det frälsning utan frälsaren? Vad är meningen med en organisatorisk gemenskap om människor inte kommer tillrätta med sitt oförsonade hjärta och slaveriet under syndens makt? Vad innebär det att den kristna församlingens uppdrag att sprida evangelium förhandlas bort i en gemensam fredstraktat?
Som kristna borde vi söka svaren på dessa frågor i Bibeln. Det står i 2 Korintierbrevet kapitel 5:
– Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud.
I 1 Korintierbrevet kapitel 15 heter det:
– Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna.
Längre fram i samma kapitel skriver aposteln:
– Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös.
Evangelium handlar alltså om Jesus. Det är dags att påminna om evangeliets suveränitet. Awad kanske har rätt i att religioner är politiska konstruktioner. Eller hellre mänskliga tankebyggnader uppkomna ur människans förståelse av att det finns något mer än det materiella. Men evangelium är något mycket större.
Gud har handlat! Gud steg ner! Gud blev människa! Gud öppnade vägen till gemenskap med sig! Allt detta gjorde Gud genom Jesus Kristus. Den ende. Det enda namnet. Den enda vägen. Utan Jesus har vi ingenting.
Det är uppenbart att Jesus inte passar in i ett religionsbygge där innehållet i tron läggs åt sidan. Som aposteln Petrus skriver är Jesus också för dagens byggningsmän en stötesten (1 Petr 2:7). Aposteln Johannes skriver tydligt att:
– Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet, den är från Gud, och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen (1 Joh 4:2-3).
Att Pingstkyrkan agerar plattform för dessa krafter är fruktansvärt. I det profetiska perspektivet blir en interreligiös utveckling än mer skrämmande, då skriften talar om att just Antikrist skall ena världen med religiösa medel (läs MR nr 2 2015, Interreligion på frammarsch).

Låt oss fly till Jesus! Låt oss hålla fast vid ett klart evangelium. Låt oss möta muslimer såväl som judar och katoliker med kärlek och respekt genom det enda vi har att komma med: Evangelium om Jesus! Våga proklamera budskapet i Stockholm idag: Jesus är Herre! 

*
JA låt oss hålla fast vid ett klart evangelium! Låt oss gå ut med evangelium och väcka människor!
NamnlösMaria

Förtröstan på Herren, den Rättfärdige. Ps 11

Förtröstan på Herren, den Rättfärdige

Psaltaren 11

1 För sångmästaren, av David.
Till Herren har jag tagit
min tillflykt.
Hur kan ni då säga till mig: “Fly som en fågel till ditt berg.
2
Se, de ogudaktiga spänner bågen, de har lagt sin pil på strängen för att i mörkret skjuta på de rättsinniga.
3
När grundvalarna rivs upp, vad kan då den rättfärdige uträtta?”
4
Herren är i sitt heliga tempel, Herrens tron är i himlen. Hans ögon ser, hans blickar prövar människors barn.
5
Herren prövar den rättfärdige, men den ogudaktige
och den som älskar våld, dem hatar hans själ.
6
Han skall låta glödande kol och svavel regna över de ogudaktiga, en glödhet vind är den kalk de får att dricka.
7
Ty Herren är rättfärdig, han älskar rättfärdighet. De rättrådiga skall se hans ansikte.

 

NamnlösMaria2

Du kan inte gömma dig för Gud/repris

Namnlösliten rosrödjunifoto Maria

Du kan inte gömma dig för Gud! han ser allt och alla, alltid! Något att tänka på i dessa tider då själviskheten breder ut sig med stormsteg och egot inte bryr sig om att reflektera över Gud. Men man kanske inte vet att Gud är den ende som kan hjälpa människan att leva ett vettigt liv, d v s ett rättfärdigt liv där HAN är HERRE. Då blir allt bra

Job 34:21. Ty hans ögon vakta på var mans vägar,
och alla deras steg, dem ser han.
2 Krön. 16:9. Job 31:4. Ords. 5:21.
22. Intet mörker finns och ingen skugga så djup,
att ogärningsmän kan fördölja sig däri.
Ps. 139:11.

*
Jer 23:24. Eller skulle någon kunna gömma sig på ett så lönnligt ställe
att jag inte skulle se honom? säger HERREN. Är jag inte den
som uppfyller himmel och jord? säger HERREN.
1 Kon. 8:27. Ps. 139:8. Jer. 16:17. Am. 9:2 f.

*
Luk 8:17. Ty intet är fördolt, som inte skall bli uppenbart, ej heller
är något undangömt, som inte skall bli känt och komma i dagen.
Matt. 10:26. Luk. 12:2.

*
Psalt 139:8. Fore jag upp till himmelen, så är du där,
och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du också där.
Job 22:12. 26:6. Amos 9:2.

Psalt 139:12
12. så skulle själva mörkret inte vara mörkt för dig,
natten skulle lysa såsom dagen:
ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
Jak. 1:17.

*
Ordspr 15:3. HERRENS ögon är överallt;
de ger akt på både onda och goda.
Job 31:4. 34:21 f. Ords. 5:21.

Hebr 4:13. Intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och
uppenbart för hans ögon; och inför honom ska vi göra räkenskap.
Ps. 33:13. 34:16. Jer. 16:17.

baNamnlösMaria

Guds kärlek /T Johansson

 

Foto Maria

Foto Maria

 

Guds kärlek

Av Tage Johansson

Kärleken från Gud är inte en produkt av honom. Nej, Gud ÄR kärlek. Kärleken är det största. Men det är mycket viktigt att inte ställa kärleken ensam.
-att eder kärlek må allt mer och mer överflöda av kunskap och förstånd i allt. Fil.1:9
Guds kärlek har kommit ner till människan och blivit tillgänglig för henne genom att han sände sin son.

 -Därigenom har Guds kärlek blivit uppenbarad bland oss, att Gud har sänt sin enfödde son i världen för att vi skola leva genom honom. 1 Joh 4:9

Gud kunde inte handla på annat sätt eftersom han älskade världen så högt. Kärleken uppenbarades i handling. Jesus drevs av denna kärlek när han av fri vilja kom för att bli vårt försoningsoffer. Han vann en rättfärdighet åt oss som vi får ta emot när vi blir födda på nytt. Detta är så stort att vi genom detta kan älska Gud tillbaka.
Människan har ett hjärta. Det är mer än bara en muskel som pumpar. Det är ett uttryck för det centrala i människans väsen. Från hjärtat utgår livet. Där börjar frälsningen. Andligt talat så tar Gud ut stenhjärtat och sätter in ett hjärta av kött. När vi upplever och tar emot Guds kärlek kan vi ge ett gensvar och börja älska honom enligt hans bud.

-Du skall älska Herren din Gud av allt ditt hjärta av all din själ och allt ditt förstånd. 

Kärleken till honom visar sig i handling även från vår sida. 1 Joh 5:3:

-Ty däri består kärleken till Gud att vi hålla hans bud ;och hans bud är inte tunga. 

När vi blivit födda på nytt visar oss Gud på vägen, hur vi ska kunna utöva Guds kärlek. Det är inte ett tungt trälarbete utan handlar om en fri vilja och har hans kärlek som drivkraft. Hur detta utvecklas beror helt på oss själva och vad vi upplåter vårt hjärta till. Man kan hysa kärlek till många ting. Den rike ynglingen hade kärlek till sina ägodelar. Demas hade kärlek till denna tidsålders väsende. Det finns sådana som älskar vällust mer än Gud eller är penningkära. Frågan om hur det skall utvecklas hos oss handlar helt och hållet om en enda sak. Har Gud fått hela ditt hjärta? Det är den viktiga punkten. Gud vill ha hela ditt hjärta, inte bara 50% eller 70 %. Detta är hemligheten till att människor har satt djupa spår i tiden. Vi kan t ex nämna om William Booth som genom sin helöverlåtelse till Gud blev redskapet till att hela London lyftes upp från elände och förfall och skaror blev frälsta och förvandlade. Vi kan se på Paulus liv, som i människors ögon var dåraktigt och misslyckat. Han beskriver i 2 Kor 11:26- Hur han hade det, hur han utstod faror av många slag och var överlupen av hårt arbete. Men han ser det som helt av Guds nåd att få leva så för Gud.

-Allt förmår jag genom honom som giver mig kraft.

Dessa människor gav Gud allt. Vill vi ge honom allt? Gud kräver inte att vi ska göra något utan honom. Vi kan göra allt, till och med offra vår kropp, men utan Guds kärlek är det av intet värde. Vi sjunger i en sång “men utan denna kärlek är min gärning kall och död”. Men genom att ge Gud hela vårt hjärta kan vi börja uttrycka Guds kärlek. Den helige Ande håller kärleken vid liv. Rom 5:5:

-Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande.

Detta behöver ständigt underhållas och förnyas. Vi behöver ständigt möta Jesus så att han framstår levande för oss så att vi inte förlorar den första kärleken som Efesierförsamlingen hade gjort.
I Höga Visan kan vi läsa om hur bruden får uppleva sin brudgum. HV 1:3, 2:4. Hon känner oerhörd hänförelse såsom vi kan göra när vi möter Jesus. Vi kan också se i Höga visan hur denna kärleksrelation utsätts för prövningar. Ibland kommer bruden på avstånd från sin brudgum. Ibland är gemenskapen bruten, men sedan upprättas den igen och mot slutet av Höga Visan ser man hur relationen allt mer stabiliseras. Gemenskapen dem emellan blir obruten. HV 5:2:

-Jag är min väns och min vän är min.

Kärleken är en oerhörd kraft. I 1 Kor 13 kan vi läsa om den att den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting,den uthärdar allting. När vi ger hela vårt hjärta kan kärleken bära en underbar frukt i våra liv. Vi kan också utöva denna kärlek gentemot människorna. Vi kan återspegla Guds kärlek till dem.Kärleken gör oss också redo för Jesu tillkommelse.

-Och Herren må giva eder en allt större och mer överflödande kärlek till varandra, ja till alla människor, en sådan kärlek som vi hava till eder, så att edra hjärtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet inför vår Gud och Fader vid vår Herre Jesu tillkommelse, när han kommer med alla sina heliga. 1 Tess 3.12-13

Artikel från: http://www.midnattsropet.se/2011/02/guds-karlek.html

/Maria