Tag Archive | smälek

Hemundervisning. Fortsätt kampen!! Utanför lägret med JESUS

Fortsätt kampen!

Text: Gertrud Johansson
Från  http://www.midnattsropet.se/2017/09/fortsatt-kampen.html
Till föräldrarna idag vill jag rikta dessa ord: Stå upp och gå ut till honom utanför lägret. Ta ansvaret för dina barn även om det kostar smälek, kamp mot myndigheter eller uppbrott från nuvarande tillvaro. Fortsätt kampen!

Under sommarkonferensen 2017 uppmärksammades i ett möte det faktum att Pilgrimsskolan har pågått i fyrtio år. Pilgrimsskolan är det samlande namnet på hemundervisning som föräldrar bedrivit under alla dessa år.
På sjuttiotalet aktualiserades flera olika frågor i församlingens undervisning, däribland frågan om barnen. Arne Imsen tog upp frågan om vem som skulle ha rätt att forma och fostra barnen. Frågan blev så brännande och pockande så att ett konkret steg blev nödvändigt.
År 1977 gjorde ett antal föräldrar slag i saken och behöll sina barn hemma från skolan och började undervisa dem i hemmet. Det fanns då en paragraf i dåvarande skollagen till stöd för detta steg. Det blev naturligtvis en kamp på många plan och myndigheterna reagerade och försökte stoppa föräldrarna. Jag ska inte här redogöra för alla de turer denna strid orsakat, men jag konstaterar att det hela tiden sen dess funnits de föräldrar som inte har gett upp utan fortsatt att kämpa. Myndigheterna har steg för steg förbjudit hemundervisning i Sverige och omöjliggjort för föräldrar att ta ansvar för sina barn. Men kampen fortsätter. Vi tackar Gud för dem som förstått allvaret och är villiga att ge sig in i kampen. Genom hemundervisningen har unga människor fått en bakgrund som ger dem möjlighet att höra Guds kallelse i vår svåra tid.
I Hebreerbrevet 11 läser vi om människor som agerade genom tron och vann seger. Läser man noga kan man konstatera att många av dem som där räknas upp har agerat med tanke på den kommande generationen. Noa byggde arken för att rädda sitt hus. Abraham bodde i tält med sina efterkommande, för de väntade på staden med de fasta grundvalarna. Sara fick kraft att bli stammoder till en avkomma som hade sin håg till ett bättre fädernesland, det himmelska. Ja, så kan man räkna upp dem en efter en.
Moses föräldrar dolde sin son för dem som hade till uppdrag att döda honom. Bildligt talat ser man likheten i dagens samhälle. Makthavaren ville ta barnen till det element där livet inte kunde behållas. Det andliga livet kan svårligen bevaras i dagens utbildningsanstalter. Men Moses föräldrar agerade och dolde sin son. När detta inte längre var möjligt hade de tillverkat en korg för att han ändå skulle behålla livet. Barnen behöver en korg av kunskap i Guds ord, som ger dem skydd mot allt som vill beröva dem livet. De måste få växa till innan de konfronteras med motkrafterna i samhället. När vi läser om Mose ser vi att han hade fått möjlighet att se vad som var det verkliga värdet i livet. Han ville hellre utstå lidanden med Guds folk än att för en kort tid leva i syndig njutning. Han såg att det fanns högre värden än Egyptens skatter.
Vad får barnen lära sig idag? Är föräldrarna vakna över det antikristliga system som vill kontrollera en människa från vaggan till graven?
Denna tidsålders Gud förblindar och förmörkar människornas sinnen så till den grad att de inte kan se ljuset från evangelium. Där används de institutioner som så gott som alla tvingas in i. För fyrtio år sen var det nödvändigt att träda ut ur mönstret, och i nutid är det än mer nödvändigt. Till föräldrarna idag vill jag rikta dessa ord: Stå upp och gå ut till honom utanför lägret. Ta ansvaret för dina barn även om det kostar smälek, kamp mot myndigheter, uppbrott från nuvarande tillvaro, ekonomiska konsekvenser eller vad det vara må. Ta ansvar för dina barns framtid. Varje kristen önskar se sina barn frälsta, och ägande det eviga hoppet. Ge dem bästa möjliga start i livet vad det än må kosta. Fortsätt kampen!

Wake up! HAN skall komma igen! Jesus- vårt ENDA hopp

wake-up

Denne Jesus – vårt enda hopp!

 Utdrag ur predikan av Arne Imsen
http://www.midnattsropet.se/2016/12/denne-jesus-vart-enda-hopp.html

Den ende som kommer att kunna lösa mänsklighetens problem sist och slutligen finner du inte i Washington, New York, FN eller Genève. Du finner honom inte i Moskva eller Rom. Honom som Gud har gjort till Herre och Messias, han bar ett kors till Golgata. 

Var vi än läser i Bibeln, står det klart för oss att Jesus kommer. När jag läser det, fröjdas jag i anden, för det är det enda hopp jag har. Om det inte hade varit för detta hopp, skulle jag ta mitt liv och vägra leva en timme till, i denna jämmerdal under detta vidriga välde av synd och orättfärdighet, där människan har gjort det så fruktansvärt trassligt för sig.

Den ende som kommer att kunna lösa mänsklighetens problem sist och slutligen finner du inte i Washington, New York, FN eller Genève. Du finner honom inte i Moskva eller Rom. Nej, han finns inte i något av de maktcentra genom vilka vi kanske väntar hjälp och som vi kanske frestas fästa våra förväntningar till.
Honom som Gud har gjort till Herre och Messias, han bar ett kors till Golgata. Det var inte ett gevär han bar på ryggen. Det var inget vapen, och dock var det ett vapen; kärlekens kors. Det kors, som egentligen var vårt, det bar han till Golgata. Han hade ingen kulspruta för att röja väg för sitt välde. Det var inte kärnvapen och bakteriologisk krigföring. Han hade inte den utrustning som alla hans efterföljare och imitatörer fäst sådan tilltro till och ställt mänskligheten inför.
När påven var här, så var det mesta man kunde se omkring honom skjutvapen och poliser. Man sa till och med att påven hade skottsäker väst. Det hade han förmodligen. Det behöver man i denna farliga värld som statsöverhuvud i Vatikanen och kyrkofurste på jorden. Men min Frälsare och Herre är inte statsöverhuvud i Vatikanen. Han har intagit platsen på Faderns högra sida i det nya Jerusalem, och hans ärkefiende Satan, som under historiens lopp försökt att detronisera Jesus, har kommit på skam.

Snart kommer djävulen att kastas ned på jorden. Förmodligen sker det när församlingen flyttar upp. Då måste luften renas och djävulen kastas ned. Den värld som varit lojal mot honom ska få tjäna honom till det yttersta. Men församlingen ska hemförlovas i härlighet! Jesus bar det kors du och jag borde ha tagit, och så dog han syndarens död för din och min skull. Skriften säger att det var omöjligt för döden att behålla honom. Jesus gick ut ur dödsriket och intog sin plats i härligheten. Nu väntar han på att utföra historiens största, mest märkliga och förunderliga evakuering; den som ligger strax framför:
”Denne Jesus som I haven sett fara upp till himmelen, han skall komma igen…” Det är därför vi verkar. Det är därför vi gråter och det är därför vi jublar. Det är därför vi vägrar att släppa in världen och vad den tillhör i gemenskapen. Det är därför vi vägrar surrogat och imitationer av sådant slag som världen har att erbjuda av maktmedel och resurser. Frestelsen kan understundom vara svår, eftersom världen har kommit underfund med att just i församlingen så finns det fonder som kan utnyttjas i samhällsarbetet som hjälp att bygga upp det antikristliga riket.
Det finns fonder av tro, kärlek och hopp. Det finns fonder av idealism och nådegåvor. En del är nedfrysta men de finns där och blir synliggjorda då nådens sol börjar lysa och det blir andligt töväder. Då smälter det hårda och dessa hemlighetsfulla, fördolda krafter träder fram. Det visar sig att Guds rike har liv och skapande och förnyande kraft.
Närheten till världen är möjlig då temperaturen sänks och man närmar sig fryspunkten. Men när värmen kommer, då tinar isen upp och det blir skilsmässa. Man kan inte förena vatten och eld. Denna värme ligger förborgad i proklamationen: ”Denne Jesus, som ni har sett fara upp till himmelen, han skall komma igen på samma sätt som ni sett honom fara upp.”

Denne Jesus blev orsaken till Stefanus martyrskap, Petrus martyrskap och Paulus fängelsevistelser. Han blev orsak till att de heliga förföljdes. De fick överge hem, bostäder och familjer, de förlorade medborgarskap och rättigheter. Dessa, som med dopet hade proklamerat att Jesus är Herre, och som upplevde att det inte fanns någon reträttväg eller kompromiss. De vägrade att sänka den blodstänkta fanan.
På grund av denne Jesus har hans lärjungar historien igenom drabbats av smälek, bespottelse, förföljelse och hån.
Bibeln har inte kommit till i katedraler, på universitet eller vid seminarier. Den har i huvudsak skrivits i fängelser. Den har gett mod till kristna i alla tider att fortsätta kampen, och nu känner vi att vi är framme vid sista varvet, sista generationen. Vi går segrande i mål, ty: Han skall komma igen!  Snart har vi passerat mållinjen och får ta emot segerkransen. /  A I

Calling2
/Maria