1 Kor Kapitel 13

Kapitel 13

1 Om jag talar
både människors
och änglars språk
men inte har kärlek,
är jag bara ekande brons
eller en skrällande cymbal.
2 Och om jag har profetisk gåva
och vet alla hemligheter
och har all kunskap,
och om jag har all tro
så att jag kan flytta berg
men inte har kärlek,
så är jag ingenting.
3 Och om jag delar ut
allt jag äger
och om jag offrar min kropp
till att brännas
men inte har kärlek,
så vinner jag ingenting.
4 Kärleken är tålig och mild.
Kärleken avundas inte,
den skryter inte,
den är inte uppblåst.
5 Den beter sig inte illa,
den söker inte sitt,
den brusar inte upp,
den tänker inte på det onda.
6 Den gläder sig inte
över orätten
men gläds med sanningen.
7 Allt bär den, allt tror den,
allt hoppas den,
allt uthärdar den.
8 Kärleken upphör aldrig.
Men profetiorna ska försvinna,
tungomålen ska tystna
och kunskapen försvinna.
9 Vi förstår bara till en del
och profeterar till en del,
10 men när det fullkomliga kommer
ska det som är till en del
försvinna.
11 När jag var barn
talade jag som ett barn,
tänkte som ett barn
och förstod som ett barn.
Men sedan jag blivit vuxen
har jag lagt bort det barnsliga.
12 Nu ser vi en gåtfull spegelbild,
men då ska vi se
ansikte mot ansikte.
Nu förstår jag bara till en del,
men då ska jag
känna fullkomligt,
så som jag själv blivit
fullkomligt känd.
13 Så består nu tro, hopp och kärlek,
dessa tre,
och störst av dem är kärleken.