Tag Archive | lovsjung

Den frälstes lovoffer. Tacka honom i ödmjukhet, han lever.

107foto Maria

Det är många som inte alls kan tänka sig att Gud kan läka människor, göra dem hela. Så har det alltid varit. Idag är det också så att man hånar Guds folk då det lider. Så har man alltid gjort.Man säger: VAR är er gud?

Man påstår att Gud är död, men jag säger att han lever!

Guds folk är ofta sargat och plågat, och därför är Gud död!..säger man.  Men jag säger att Gud lever, Jesus är Herre.

I psalmerna kan man läsa om att Gud lever och att han är kärleken, ingenting undgår honom och är man ett Guds barn har man inget att frukta för Gud är med oss.

De som levde vid psalmernas tillkomst blev renade och skicklig-gjorda för Gud syften. Gud var synnerligen levande och bevakade  noga reningsbadet. Så gör han även i vår tid.

Psalm 116 berättar om räddning från säker död. Att tillbe Gud och tacka honom det ska vi göra, att visa tacksamhet och inte som en betalning till Gud för vad han gjort.

Gud är universums Herre, och ingen avgud har något att säga till om!

NamnlösMaria

Den frälstes lovoffer.
Psalm 116
*
1. Jag har HERREN kär, ty han hör
min röst och mina böner.
  Ps. 4:4. 10:17. 34:5, 7, 18.
2. Ja, han har böjt sitt öra till mig;
i hela mitt liv skall jag åkalla honom.

3. Dödens band omvärvde mig,
och dödsrikets ångest grep mig;
jag kom i nöd och bedrövelse.
  2 Sam. 22:5. Ps. 18:5.
4. Men jag åkallade HERRENS namn:
”Ack HERRE, rädda min själ.”
5. HERREN är nådig och rättfärdig,
vår Gud är barmhärtig.
6. HERREN bevarar de enfaldiga;
jag var i elände, och han frälste mig.
7. Vänd nu åter till din ro, min själ,
ty HERREN har gjort väl mot dig.
  Ps. 42:6.

8. Ja, du har räddat min själ från döden,
mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;
  Ps. 56:14. 71:20. 86:13.
9. jag skall få vandra inför HERREN
i de levandes land.

10. Jag tror, ty därför talar jag,
jag som var storligen plågad,
  Ps. 27:13. 2 Kor. 4:13.
11. jag som måste säga i min ångest:
”Alla människor är lögnaktiga.”
  Ps. 118:8. Rom. 3:4.

12. Hur skall jag vedergälla HERREN
alla hans välgärningar mot mig?
13. Jag vill ta frälsningens bägare
och åkalla HERRENS namn.
14. Jag vill infria åt HERREN mina löften,
ja, i hela hans folks åsyn.
  Ps. 22:26. 61:9. 66:13.

15. Dyrt aktad i HERRENS ögon
är hans frommas död.
  Ps. 9:13. 72:14.
16. Ack HERRE, jag är ju din tjänare,
jag är din tjänare, din tjänarinnas son;
du har lossat mina band.

17. Dig vill jag offra lovets offer,
och HERRENS namn vill jag åkalla.
18. Jag vill infria åt HERREN mina löften,
ja, i hela hans folks åsyn,
19. i gårdarna till HERRENS hus,
mitt i dig, Jerusalem.
Halleluja!

En egendomlig sång…Ökenbrunnen. /Tacka Herren!

Foto Maria

Foto Maria

*

”Flöda, du brunn! Ja, sjungen om den.” 4 Mos 21: 17.

DETTA var en egendomlig sång och en egendomlig brunn. Israels barn hade färdats över den ofruktbara ökensanden, intet vatten fanns inom synhåll, och de försmäktade av törst. Då talade Gud till Mose och sade: ”Församla folket, så vill jag giva dem vatten.” Så slogo de sig ned på sanden, togo sina stavar och borrade dem djupt i den brännheta jorden, under det att de sjöngo: ”Flöda, du brunn! Ja, sjungen om den.” Och se, ett porlande ljud hördes, vattnet forsade fram, fyllde brunnen och rann ut över sanden. Under grävningen av denna ökenbrunn nådde de den dolda källådran därnere i jordens sköte. Huru skön är icke denna bild! Den talar om välsignelsens strömmar, vilka flyta genom våra liv. Genom tro och tacksägelse skola vi nå fram till dem för att få våra behov tillgodosedda i denna världens öde öken.

Huru funno Israels barn källans vatten? Det var genom att tacka och lova Gud. Där på ökensanden stämde de upp trons sång, under det att de med sina stavar grävde brunnen. Där knorrandet endast drager dom över oss, och till och med bönen törhända förfelar målet, skall lovet än i dag för oss öppna källor mitt i hedmarken. Det finns ingenting som är mera behagligt för Herren än lovprisningen. I tacksägelsen finner tron sitt högsta uttryck. Tackar du Gud såsom du borde? Tackar du Honom för de synliga välsignelserna, vilka icke stå att räkna och vågar du också tacka Honom för sorgen, som endast är förklädd välsignelse? Har du lärt dig att på förhand prisa Honom för dagar du icke sett ännu ?

”Lovsjungom Herren, vår förlossare och Gud!
Från våra hjärtan stige våra läppars ljud
till Herren, som oss hjälper i all nöd!
Han är vår klippa och vårt stöd i liv och död:
Högtlovad vare Herren!”

av Mrs. Chas. E. Cowman.

*

Det är märkligt med sorgen, som gör så ont, och med välsignelsen som gör så gott. Herren vet exakt vad han gör, men många tvivlar på det, så har jag också så många gånger gjort. Men man lär sig att lita på Gud hur svårt det än kan tyckas vara! Håll ut, stå fast! Gud är god!