När jag ser tillbaka på mitt liv och jämför nu och då så ser jag en hel del. Framför allt så ser jag hur Gud förändrat mitt hjärta! Det står i bibeln att vi ska ge honom första rummet. Men alla gör inte det, och så gjorde inte jag heller förr!!  Jag visste inte hur det skulle vara…

När jag ser tillbaka på hur jag tänkte och hur jag tyckte, så är det en mycket stor skillnad, för jag har lärt från Gud själv och hans ord, och genom alla hårda prövningar som kommit i min väg.

När jag ser tillbaka så ser jag att jag blivit vuxen min uppgift att vara en troende och att inte vackla i tron och att inte vara rädd för att ta strid då det behövs!

När jag ser tillbaka ser jag tydligt hur jag kan se framåt med tillförsikt, för Gud styr mitt liv. D v s HAN är hela mitt liv, så jag har inget eller ingen att vara rädd för, jag går i ärlighet  och härlighet med honom, den väg han sagt att jag ska gå.

När jag ser tillbaka så ser jag hur mycket gladare jag är mot förr, eftersom problemen då styrde mitt liv och rädslan! Var jag troende då? Javisst, men jag hade inte lärt mig innebörden om honom, och om vem han är!

Nu går jag i framtiden som är den väg jag kommer att fortsätta, tills han hämtar den troende hem. Han styr mina steg och leder mig hela vägen, och jag behöver inte vara rädd, han visar mig troget den smala vägen, den breda är den farliga och felaktiga vägen, den har jag varit på, men den fick jag lämna , tack vare att Jesus frälste mig. Många under har han gjort för mig och min familj.

Vad jag är glad och tacksam!! Vem är väl som han??? Ingen.