I maj infördes vaccinationspass för allmänheten i Litauen med den orwellska beteckningen ”Opportunity Pass”, som används för medborgare som är 16 år eller äldre. Systemet har utvecklats så till den grad att det i praktiken gjort att ovaccinerade personer blivit av med de medborgerliga fri- och rättigheter de tidigare haft i landet.
Under pseudonymen ”Gluboco” berättar en litauisk far om covidpassens införande i Litauen och hur drakonisk repressionen har blivit i landet, hur oliktänkande stängs ute från samhället och hur han och hans familj blir allt mer desperata och maktlösa.
Det finns fyra sätt att få ett giltigt ”Opportunity Pass” – genom att vaccinera sig, visa upp ett färskt negativt PCR-test eller bevisa att man har haft covid under de senaste sju månaderna, alternativt att bevisa att man har en ”tillräcklig nivå av antikroppar” via en serologisk immunanalys eller ett antikroppstest.
Passet är också direkt digitalt länkat till personliga journaler i det nationella sjukvårdssystemet.
”Opportunity Pass är länkat till dina journaler i det nationella hälso- och sjukvårdssystemet, som alla är organiserade under ditt nationella ID-nummer”, förklarar Gluboco.
Den 16 augusti införde Litauen en ny lagstiftning som innebär att personer utan giltigt coronapass i praktiken blir en slags andra klassens medborgare i sitt eget land.
Bland annat innebär det att den som inte kan visa upp ett ”Opportunity Pass” inte heller får besöka caféer och restauranger, gå in i butiker och köpcentrum, besöka frisörer, offentliga inomhusutrymmen, gym eller bibliotek. Vidare får icke vaccinerade inte heller delta i större utomhusevenemang, resa med någon kollektivtrafik, besöka bankkontor eller försäkringsbyråer eller ens komma in i universitetsbyggnader.
Personer utan det digitala passet får inte heller besöka patienter på sjukhus – så länge dessa inte är dödligt sjuka eller barn under 14 år och de får själva bara tillgång till akutvård – all schemalagd sjukhusvård kräver att du kan visa upp passen, skriver Bakom Kulisserna som översatt den litauiske mannens berättelse.
”För shopping är det bara tillåtet att handla i små butiker (<1500 m2) som har gatuingångar och vars huvudsakliga verksamhet är att sälja mat, veterinärvaror, läkemedel, glasögon och kontaktlinser eller jordbruksartiklar. Du får inte gå in i butiker som huvudsakligen säljer andra produkter. Du får inte gå in i något köpcentrum. Du får inte gå in i stora butiker, inklusive stormarknader”, förklarar han.
https://platform.twitter.com/embed/Tweet.html?
Även öppenvården i hans område kräver covidpass och liknande certifieringar och han vittnar om att hans familj avvisades från ett sjukhus eftersom de var ovaccinerade.
”Den medicinska anläggningen erbjöd oss möjligheten att komma tillbaka om vi återvände med ett negativt PCR-test. I en separat incident några dagar senare gick vi till den tandläkarmottagning som vi har besökt under flera år för att få en tid för ett av mina barn, men vi blev ombedda att lämna när personalen upptäckte att jag inte har möjlighetspasset”.
I arbetslivet har det medicinska apartheidsamhället också vuxit fram. Gluboco och hans fru har stängts av från jobbet utan lön för att de inte har något covidpass – och är välkomna tillbaka först när de kan visa upp ett sådant.
”Reglerna måste verkställas av alla privata och offentliga enheter som berörs, till exempel restauranger, butiker, byggnader, medicinska anläggningar och så vidare. Statliga inspektörer kommer att kontrollera att de följs. Medborgare kan också rapportera företag som inte följer dem och de företag som inte tillämpar Opportunity Pass får rejält med böter”.
Vid ingången till alla köpcentrum finns vakter med digitala scanners som kontrollerar passen för varje person som går in. De som inte har ett giltigt pass nekas inträde.
I butiker som inte har råd eller möjlighet att anställa vakter är det istället ägaren eller de anställda som ska se till att repressionen upprätthålls och kontrollera kundernas medicinska status. Samma sak gäller restauranger och barer.
”Det mesta genomförs av privata företag, men statliga inspektörer utför också stickprov. Till exempel berättade en lokal restaurangägare för mig att inspektörer oväntat kom in på hans restaurang i förra veckan. Med hjälp av en skanningsapp gick inspektörerna från person till person för att verifiera att alla i restaurangen – kunder och personal – hade ett giltigt Opportunity Pass och matchande ID.”
Gluboco menar att den litauiska regeringen i praktiken försöker pressa och tvinga medborgarna att ta covidvaccinen, även om man i teorin kan få coronapasset genom att göra olika tester eller visa att man är immun mot infektion.
När det gäller testalternativet är det på samma sätt utformat för att vara svårt. Före införandet av systemet med Opportunity Pass kunde människor få tester gratis på olika platser genom regeringens hälsoplan. Nu är det obligatoriskt att testning för passen måste göras på ett privat laboratorium eller medicinskt institut – inga mobila laboratorier eller hemtester – och betalas privat. Ett test är dessutom bara giltigt 48 timmar och därtill mycket dyrt.
Han förklarar att varken han eller hans fru är motståndare till vaccinationerna utan helt enkelt motsätter sig det totalitära systemet.
”Det vi starkt motsätter oss är vaccinmandat. Regeringen ska inte tvinga oss att genomgå en medicinsk behandling mot vår vilja. Våra rättigheter som medborgare bör inte begränsas om vi inte genomgår denna medicinska behandling”, förklarar han och menar vidare att man i deras fall oroar sig för att fruns långvariga sjukdom ska förvärras av vaccinet – samt det faktum att hon är gravid och att de inte vill riskera eventuella skador på fostret. Trots att även deras läkare instämde i detta har det inte godtagits som undantag.
”Vi diskuterade våra bekymmer med specialistläkaren som har behandlat henne i flera år. Läkaren undersökte saken och kom fram till att hon löper ökad risk för allvarliga negativa effekter på grund av sitt tillstånd. Vi presenterade en anteckning, skriven av läkaren för myndigheterna, som beskriver min frus situation med slutsatsen att vaccination därför inte är värd risken för henne. Vår begäran avslogs. Min fru kommer inte att få ett undantag från begränsningarna för Opportunity Pass. Vi fick ingen förklaring och så vitt vi vet finns det ingen möjlighet att överklaga”.
Överlag är det i praktiken mycket svårt att komma undan passen, litauiska myndigheter tillåter endast ”medicinska undantag” när en certifierad allergiläkare efter avancerade tester kommit fram till att personen är allergisk mot vaccinet.
Även den politiska retoriken har hårdnat mot ovaccinerade och makthavarna i landet tycks fast beslutna om att de som valt att inte låta injicera sig måste acceptera att man inte ska få ha samma medborgerliga rättigheter som ”fullvaccinerade”. Dessutom har man börjat lansera termen ”återvaccinationsprogrammet” i syfte att pressa och tvinga medborgarna att ta emot en tredje injektion av Pfizers eller Modernas vaccin – bland annat genom att villkora sjukpenning med huruvida man tagit ett tillräckligt antal covidsprutor på regeringens order.
”För att ytterligare uppmuntra till vaccination utarbetar vår regering en lag för att neka sjukpenning till personer som inte har vaccinerats mot Covid och blivit sjuka av viruset”, skriver Gluboco vidare.
Myndigheternas stigmatisering och tvångsmetoder har också haft effekt. 90 procent av landets befolkning hade den 17 september ett giltigt coronapass. De som inte har fogat sig efter regimens totalitära åtgärder har istället fått hitta olika knep för att komma runt passen – bland annat genom att låna andra personers coronapass eller muta läkare för att fejka en vaccination.
De som står upp mot statens förtryck av de egna medborgarna stämplas också precis som i Sverige som konspirationsteoretiker och ”anti-vaxxers”. Dessa utmålas som vetenskapsfientliga galningar och högerextremister och något större organiserat motstånd mot vaccinmandaten finns inte heller i landet.
”I mitt land var vi ockuperade i årtionden av Sovjetunionen. Vi kämpade för – och vann – en självständighetsrevolution för 30 år sedan. Hundratusentals människor tog verkliga risker för att motsätta sig den förtryckande kommunistregimen. I den mest kända incidenten, i augusti 1989, gick 30 procent av hela befolkningen i de baltiska staterna Litauen, Lettland och Estland samman för att bilda en mänsklig kedja på 675 kilometer för att stödja frihet och oberoende från den auktoritära sovjetiska ockupationen. Men nu, tre decennier senare, är vår nuvarande befolkning apatisk inför att förlora friheter som den tidigare generationen kämpade för”, konstaterar Gluboco uppgivet.
