Matt 25:36	Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.
Matt 25:39	Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?
Matt 25:43	Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.

Filem 1:13	Egentligen ville jag ha kvar honom här hos mig, så att han kunde hjälpa mig i ditt ställe när jag nu sitter i fängelse för evangeliets skull.
Heb 11:36	Andra fick utstå hån och piskrapp, ja, även bojor och fängelse.
Heb 13:3	Tänk på dem som sitter i fängelse som om ni var deras medfångar, och på dem som blir misshandlade som om det gällde er egen kropp.

Bibelorden berättar många många gånger om människor som hamnat i fängelse för sin tro, för sina åsikter, för något de ej gjort m m. Inga besök, inga vänner, misshandel på många vis, och framförallt psykisk skada..

Jag har i flera år inte haft en chans till att leva det liv jag skulle, och inte haft besök eller möjlighet att leva ett överflödande liv i Kristus. Men i många tårar. Den ende som besökt mig på tre år är Kristus, d v s genom bön och gråt och ibland salig glädje- är han hos mig. Märkligt? NEJ. När man bor i en stad som man hatar och inte kan få komma tillbaka hem, då blir livet ett fängelse. HATA? Jaaaa man KAN hata omständigheterna och längta ihjäl sig efter ett annat slags liv, så är det. Jag finner inga andra ord än fängelse över min situation. Min stad, mitt liv, det är inte här i alla fall,och därför lider jag, både för min tros skull och att vara en främling som inte betyder något. Men GUD VET ALLT om detta som sker. Tack o lov att jag får vara i hans famn, eftersom ett grovt misstag tog det jag hade……

Försöker sortera hur allt försvann, att leva, att bo, allt miste sin ro, men ha kvar sin tro. Att förstå hur fången en kropp kan vara, men sinnet lever och vill bli fritt. Skaparandan vill leva men kroppen är fången.

Hösten / igen.