”Låt oss fara över till andra stranden.” Mark 4: 35.

ICKE ens då vi gått ut på Kristi befallning, skola vi undgå stormarna. Lärjungarna hade i lydnad för Herren lagt ut från stranden, då de överraskades av den våldsamma stormen. Då de voro nära att förgås, måste de, i sin nöd ropa till Herren om hjälp.

Ibland synes det oss, som om Herren dröjde alltför länge, men Han vill härigenom endast pröva och stärka vår tro och lära oss att bedja med större allvar. Vår längtan efter ett Guds ingripande måste fördjupas, så att vi, då stunden för detsamma är inne, må kunna värdesätta det desto mera. – Jesus gav sina lärjungar en mild förebråelse: ”Haven I ännu ingen tro?” Varför höjden I icke segerropet mitt i stormens raseri? Varför saden I icke till de vreda vindarna och svallande vågorna: ”I kunnen icke göra oss något ont, ty Kristus, vår mäktige Frälsare, är ombord?”

Det är vida lättare att förtrösta på Gud i solskenet än i stormen. Men vi ha ingen kännedom om, hur mycket verklig tro vi äga, förrän den prövas i den hårda stormen. Det är därför Mästaren är ombord. I stormen fostras du till att bli stark i Herren och i Hans väldiga kraft.

”Med Kristus i båten åt stormen jag ler.”

Jesus sade: ”Låt oss fara över till andra stranden” – icke ut på sjön för att förgås.

Går färden genom djupa vatten,  o, se med tröst dock upp till Gud!  Hans öga vakar än i natten,  och stormen tystnar på Hans bud. Så frukta ej – Han skall dig föra  till säker hamn, och skulle du  för stormens gny Hans röst ej höra,  Han hör likväl din röst ännu.  L. S.  

—

Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

/Maria