De flesta drabbas någon gång , eller ofta, av missmod, av ångest och förtvivlan, även den troende kan ha det mycket svårt.  Man kan leva så mycket i nuet och i svårigheterna att man glömmer den godhet som Gud vill visa och som man blivit visad av honom.

När man tänker på allt gott han gjort för ens person kan man börja hoppas på en förändring. Det är bättre att fundera över Guds MÖJLIGHETER att hjälpa än på sin egen förmåga att göra något. Psalm 42 är en psalm av Koras söner. Psalmen talar om för oss om tider av gråt, och att man kan tycka att Gud är helt tyst, och inte hör det hån och förolämpningar som kan hagla över ens person.

Psalmförfattaren har funnit på råd: Han påminnner sig om Guds stora välsignelser mot honom. (42:5-6) och han förstår att Gud funnits där hela tiden och därför bör tillbes och prisas. Författaren har varit i djup personlig nöd men  inser att han aldrig har varit utanför Guds trofasta kärlek (42:8-9).

Om du har svårt att se Gud på grund av omständigheterna är denna metod en väg tillbaka till frimodighet att prisa Gud hur än livet skiftar.

Ja man kan till och med lägga sig på kvällen med ett leeende på läpparna och veta att Gud är med en, mitt i natten, fast man är i nöd, så finns han ju där. Han är värd att prisas vid alla stunder, både dag och natt.
*Varför är du så bedrövad min själ? och varför är du så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.* Ps 42:12     Han är vår hjälp i alla stunder.

Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp

; ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar.  /Rom 8:26

Låtom oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron, för att vi må undfå barmhärtighet och finna nåd, i rätt tid. /Heb 4:16