Ensam. Betryckt. Bekymmer. Rop. Bön.  Suckar. Sömnlös.  De flesta vet vad bekymmer är och det visste David också, han skrev psalmen. Den som haft det svårt vet att Gud hjälper och vi ska  framföra det till de som inte har den tron på Gud. De måste få veta vem Gud är. Och det hänger på oss att se dem och hjälpa de människorna vi möter…….

Psa 102:1  Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. (102:2) HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

Psa 102:2  (102:3) Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

Psa 102:3  (102:4) Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

Psa 102:4  (102:5) Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

Psa 102:5  (102:6) För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

Psa 102:6  (102:7) Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

Psa 102:7  (102:8) Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

Psa 102:8  (102:9) Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

Psa 102:9  (102:10) Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

Psa 102:10  (102:11) för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

Psa 102:11  (102:12) Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

Psa 102:12  (102:13) Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

Psa 102:13  (102:14) Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

Psa 102:14  (102:15) Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

Psa 102:15  (102:16) Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

Psa 102:16  (102:17) när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

Psa 102:17  (102:18) när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

Psa 102:18  (102:19) Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

Psa 102:19  (102:20) att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

Psa 102:20  (102:21) för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

Psa 102:21  (102:22) på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

Psa 102:22  (102:23) när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

Psa 102:23  (102:24) Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

Psa 102:24  (102:25) Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

Psa 102:25  (102:26) I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

Psa 102:26  (102:27) de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

Psa 102:27  (102:28) Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

Psa 102:28  (102:29) Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.

/Maria