Search Results for: israel

Gud skapade../Utvald av Gud, känd. /psalm 139

jul10

 

Att vara känd av Gud
av Alan Morrison mars 2000

Om någon skulle komma fram till dig och påstå att han känner Gud, hur ska du då veta om det verkligen är så? Påståendet är ju helt och hållet subjektivt och miljontals människor från världens alla religioner hävdar alla att de känner Gud.

När artikelförfattaren befann sig inom New Age-rörelsen var det på modet att citera Psaltaren 46:10 – “Bli stilla och besinna att jag är Gud…” – och att ta det som intäkt för att Bibeln uppmuntrar österländsk meditation! Vi trodde alla att vi kände Gud eftersom vi kunde sitta med benen i kors i lotusställningen en timme eller mer och “komma i stämning”. Vi kände Gud och Han kändes bra – så gick resonemanget !

Så kommer den kristne in i samtalet och undrar: “Javisst, men har du en personlig relation med Gud genom Jesus Kristus? Det är ju det som avgör om man känner Gud eller inte.” Det är förvisso sant att var och en måste känna Gud (1 Tess 4:5) och känner man Honom inte leder det till evig förkastelse (2 Tess 1:8). Men i detta finns ett inslag av subjektivitet fortfarande kvar.

När jag påstår mig känna Gud finns det en risk att jag har fel, och att mitt läge inte är ett dugg gynnsammare än det är för anhängare av vilken religion som helst – de menar sig ju också känna Gud.
Falska profeter, folk som menar sig utöva “befrielse”, och falska undergörare – alltså de tre kategorier Jesus syftar på i Matteus 7:22 – trodde samtliga att de kände Gud så väl att de med all rätt kunde kalla Honom sin “Herre”, och att de var garanterade en säker biljett till himmelriket (Matt 7:21).

Men av denna text lär vi oss att frälsningens objektiva huvudsak inte handlar om att man känner Gud, utan att man är KÄND AV HONOM. Han försäkrar ju dessa, som litade till sina subjektiva upplevelser: “Jag har aldrig känt er; gå bort ifrån mig, ni ogärningsmän!” (7:23).

Det är svårt att föreställa sig något mera fasansfullt än att få höra dessa ord från Herren Jesus Kristus, just när man står i begrepp (tror man) att träda in genom himlens port: “Jag har aldrig känt er!”
På samma sätt illustreras detta i liknelsen om de tio jungfrurna, vars inträde i himmelriket inte grundade sig på att de “kände Gud”, utan på att Han kände dem: “Omsider kom också de andra jungfrurna och sade: ‘ Herre, Herre, låt upp för oss.’ Men Han svarade och sade: ‘ Sannerligen säger jag er: Jag känner er icke.’ Vaka fördenskull; ty ni vet icke dagen, ej heller stunden [när Människosonen kommer tillbaka]’ ” (Matt 25: 11-13).

Som en slående återspegling av Jesu ord i Matteus 7:21-23 yttrar Paulus följande: “Dock, Guds fasta grundval förbliver beståndande och har ett insegel med dessa ord: ‘ Herren känner de sina’, och ‘ Var och en som åkallar Herrens namn, han vände sig bort ifrån orättfärdighet.’ ” (2 Tim 2:19).

Det räcker inte med att bara “nämna Jesu namn”. Också de falska profeterna, “befriarna” och undergörarna i Matteus 7:22 uttalade Jesu namn i sin verksamhet och utförde sina handlingar i Hans namn. De trodde att de kände Gud. Men det är inte nog att bara tro att man känner Honom. Faktisk omvändelse från synd och laglöshet är ett mäktigt tecken på att man är en sann kristen. Den äkta troende särskiljer sig från andra genom att han är “känd av Gud”, och inte bara genom att han själv anser sig känna Gud.

“Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig”, säger Jesus i Johannes 10:14. Det är givetvis av största betydelse att man i sanning känner Gud, men detta är inte nog! Man måste dessutom vara KÄND AV HONOM: “Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.” (Joh 10:27).

Om vi verkligen känner Honom kommer vi också ofelbart att vika bort ifrån laglösheten – med andra ord följa Honom såsom Hans lärjunge. Och även om vi aldrig blir fullkomliga på den här sidan graven, kommer vårt liv att vara helt inriktat på att till varje pris fly det onda.

Sanningen är att om vi verkligen känner Gud beror det uteslutande på det faktum att vi är kända av Honom. Det är huvudpoängen i det sammanhang där Paulus uttrycker sin förbittring över de troende i Galatien för att de låtit sig förföras av judaisterna. Han säger till dem:

“Förut, innan ni ännu kände Gud, var ni trälar under gudar, som till sitt väsende icke är gudar. Men nu, sedan ni har lärt känna Gud och, vad mer är, har blivit kända av Gud, hur kan ni nu vända tillbaka till de svaga och arma ‘makter’, under vilka ni åter på nytt vill bli trälar?” (Gal 4:8-9).

Paulus försöker här få galaterna att inse att deras frälsning inte kommer av att de känner Gud, utan av att Gud känner dem.

Men vad innebär det då att vara “känd av Gud”? Jo, det hänger samman med läran om utkorelsen, dvs att Gud utvalt de människor som “förrän världens grund var lagd” förutbestämts av Honom att bli Hans egna (Ef 1:4-6, 11-12; Joh 17:2, 6; Rom 8:29-30; 9:10-24; 1 Tess 1:4; 2 Tess 2:13; Upp 17:8).
Det var precis detta Paulus menade när han sa att “Gud har icke förskjutit sitt folk, som redan förut hade blivit känt av Honom…” (Rom 11:2). Israel såsom Guds gammaltestamentliga teokrati har blivit förskjutet. Men Israels folk har under alla tider bestått av både troende och icke troende; de förra alltid en minoritet, känd som “en kvarleva i kraft av en utkorelse, som har skett av nåd” (Rom 11:5). Dessa som “förut har blivit kända av Gud” blir som individer naturligtvis INTE förkastade av Honom, eftersom de varit “kända” av Honom redan innan världen blev till.

Ni kanske tycker att min distinktion mellan “att känna Gud” och “att vara känd av Honom” inte är något annat än en mycket akademisk, teologisk åtskillnad? Ungefär i stil med att man strider om hur många änglar det kan rymmas på en nålspets.

Men det vore ett svårt misstag att avfärda denna fråga, med tanke på alla de växande religiösa rörelser vi kan finna i världen idag. Låt mig förklara:

Många av de människor i vår tid som djärvt påstår att de känner Gud (på vilken grund de nu kan hävda detta) hänger sig åt en panteistisk kraft som genomsyrar naturen och något man kan koppla in sig på med hjälp av olika slags tekniker. Det må vara meditation, yoga, hallucinogena droger (som de mycket trendiga shamanerna använder), eller andra tekniker och medel. Eftersom vår tids religiösa verklighet ser ut så här, är det särskilt viktigt att kunna säga att man är KÄND av Gud samtidigt som man också känner Honom. Det är ju fullt möjligt att säga att man känner Gud såsom en panteistisk kraft, men det är helt omöjligt att VARA KÄND av en sådan kraft.

Om vi är “kända” av Gud och inte bara känner Honom, måste den Gud som känner oss vara identisk med Bibelns allsmäktige transcendente Gud – dvs en person som är skild från, och är någon annan än, sin egen skapelse. Den stora striden de närmaste åren kommer att föras på just detta område. Vi talar om hjärtat i den andliga striden: Den objektiva existensen av den övernaturlige och transcendente Guden på den ena sidan, och på den andra, den subjektiva, människoformade, demoniskt understödda, mystiska panteistiska kraften.

Här kommer kampen att ha sitt centrum den närmaste framtiden, och därför är läran om Guds utkorelse också ett avgörande inslag i Kristi kropps samlade undervisning.

Naturligtvis är det helt nödvändigt att vi frimodigt kan bekänna att vi känner den sanne Guden personligen. Men att endast säga detta är inte tillräckligt, eftersom många som menar sig känna Gud inte automatiskt är kända av Honom. De kan påstå sig känna Honom utan att för den skull vilja överge laglöshetens väg. Men de som däremot är kända av Gud känner Honom också på ett äkta sätt, såsom sin Herre och Frälsare, och är därmed också villiga att göra allt de förmår för att hålla sig borta ifrån onda gärningar.

När tiden är inne för oss att lämna vår jordiska hydda, vilka ord skulle vi då helst vilja höra: “Gå bort ifrån mig, ni ogärningsmän!”, eller “Kom, ni min Faders välsignade, och tag i besittning det rike, som är tillrett åt er från världens begynnelse”?

Om vi bara kan hävda att vi känner Gud, är det inte uteslutet att vi får höra det första av dessa domsord. Men är vi dessutom kända av Gud, kommer det andra uttalandet att klinga ljuvligt i våra öron – mer än något annat vi hört.

“Vinnlägg er därför, mina bröder, så mycket mer om att göra er kallelse och utkorelse fast…” (2 Petrus 1:10 – men läs helst hela kapitlet för att få ett begrepp om sammanhanget).
Frågor och svar angående artikeln

DU SÄGER ATT LÄRAN OM UTVÄLJELSEN ÄR AV STÖRSTA VIKT IDAG. MEN ÄR DET INTE SÅ ATT DEN HÄR LÄRAN ALLTID HAR ORSAKAT SPLITTRING OCH FÖRVIRRING DÄR DEN HAR FRAMHÅLLITS?

Den enda orsaken till att den här läran har skapat splittring och förvirring är, att den antingen blivit missförstådd, missbrukad eller att människor har gjort uppror emot den. Om bekännande kristna hade varit mer beredda att låta “Gud vara Gud” (som Luther sade) så hade aldrig detta dividerande kring läran om utväljelsen funnits.

Det är speciellt viktigt idag att hålla fast vid läran om utväljelsen eftersom den framhäver Guds personliga och upphöjda natur. Den framhåller också Guds Treenighet vilket är själva hjärtat i den kristna tron. Jag har sagt många gånger att under de år vi har kvar så kommer den stora striden för tron och sanningen, kretsa kring om Gud är en upphöjd andlig Varelse som är skiljd ifrån sin skapelse, eller om Han är en mystisk, panteistisk kraft som genomsyrar kosmos. Om nu Gud är den senare så underminerar det fullständigt Hans gudomliga initiativ i skapelsen och frälsningen.

En mystisk, panteistisk kraft som genomsyrar och är ett med kosmos kan omöjligt ha existerat före kosmos. En mystisk, panteistisk kraft kan inte personligen utvälja människor till frälsning innan de existerar och t o m innan kosmos existerade. Bibeln talar tydligt om att Gudomen, d v s, Fadern, Sonen och den Helige Ande existerade innan universum skapades. När Jesus bad till Gud Fadern sa Han “Och nu Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den härlighet, som jag hade hos dig, förrän världen var till.” (Joh. 17:5). Detta är inte någon sorts interaktion mellan mystiska krafter, detta är något som sker mellan två personer. Det blir ännu mer personligt senare i bönen då Jesus säger till Fadern “Å du har älskat mig före världens begynnelse”.(Joh. 17:24).

Läran om utväljelsen hör intimt samman med läran om Treenigheten‹den personligt upphöjda Gudomen. I den mäktiga bönen i Joh.17 säger Herren Jesus till Fadern: “..du har givit honom makt över allt kött, för att han skall giva evigt liv åt alla dem som du har givit åt honom”. (Joh.17:2). Här ser vi något som absolut inte kommer ifrån en mystisk, panteistisk kraft. Gud Fadern har givit ett folk till Sin Son. Detta är ett av evangeliets teman. Gud Fader sände Gud Sonen in i världen för att bli Människosonen Jesus Kristus så att Han kunde ta på sig straffet för det folks synder som Gud Fadern hade givit till Honom. Ängeln sa till Josef: “Och hon skall föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk ifrån deras synder”. (Matt.1:21). Han räddar inte alla ifrån syndens straff utan enbart “Sitt folk” ­ folket som Fadern har givit Honom och för vilka Han blivit sänd. “Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen.” (Joh. 6:39). Detta folk har inte bara blivit “givet” till Sonen av Fadern utan Jesus säger också att “Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom.” (Joh. 6:44). Bakom dessa personliga och specifika frälsningsaktiviteter kan det knappast ligga en mystisk panteistisk kraft! Detta är ett verk av den Treenige Guden! Gud Fader sänder Sin Son in i världen och garanterar att kallelsen ifrån evangelium ger effekt på dem som Han (Fadern) har givit till Sonen. Guds Son träder in i världen för att fullborda allt det som Fadern har givit Honom att göra igenom frälsningen. Detta manifesterar Han på korset när Han ropar ut att “Det är fullbordat!”. Gud den Helige Ande ingjuter personligen i de utvaldas hjärtan, allt det som Sonen fullbordat för dem (Joh. 3:5-8; Rom. 5:5; Joh. 6:63; 1 Kor. 6:11). Continue reading →

/Evangelium/Jesus är källan med det levande vattnet

jul7

 

Ett ord till vår tid

Den stora faran för Kristi församling i varje ny tid är tidsandan. Varje tid har lätt för att tro, att det är något speciellt med den. Och det är på ett sätt helt riktigt. Ty tiderna skiftar ständigt, och ingen tid är i alla avseenden som någon föregående tid. Och människans grundvillkor i denna värld är alltid desamma. Detta gäller också om Kristi församling. Tidsandan är något osynligt, men likafullt verkligt. Den är som luften, som omger oss och som vi inandas och som vi ständigt är beroende av.

Denna världens “ande” är djupast sett densamma i varje tid. Den är nämligen Satans ande. (jfr Ef 2:2) Tidsandan kan därför heller aldrig bli bundsförvant till Kristi församling, utan istället dess farligaste motståndare. Den står ständigt emot Guds Ande och vill alltid leda oss i en annan riktning än Guds Ande. Samtidigt är det sant, att tidsandan skiftar. Den är som vinden vilken blåser än från ett håll, än från ett annat. Men oavsett varifrån tidsandan blåser och i vilken riktning den än vill leda oss, så för den oss alltid bort ifrån Kristus. Ty Guds motståndare, Satan, har alltid detta för ögonen — att hålla oss borta från eller få oss bort ifrån Kristus.

Den falska andligheten

Inom dagens kristenhet möter vi mycken “andlighet” som ger sig ut för att vara av Guds Ande, men i verkligheten är ett uttryck för tidsandans utomordentligt starka inflytande. Denna falska andlighet ser jag som en av de största och dödligaste farorna för Kristi församling idag. Vi befinner oss i en situation, som har mycket gemensamt med situationen i Israel på kung Ahabs tid. Den falska andligheten som griper omkring sig är ett vittnesbörd om, att Gud också i dag har “tillåtit” tidsandan att gå in i och bli en förförande “lögnens ande” (1Kon 22:22) hos många av Herrens profeter.

Detta var Guds dom över den ogudaktige kung Ahab och det avfallna Israel den gången. Det är en Guds dom över en gudlös och avfallen kristenhet idag.

Förförelsens ande

Det finns mycket i tiden som får mig att undra. Skall det månne lyckas Guds motståndare Satan att genom tidsandans inflytelser förföra också större delen av den evangeliska kristenheten i dag? Jag tror inte, att den största faran i våra egna sammanhang är den uppenbara och i ögonfallande förnekelsen av Guds Ord. Den kommer nog de troende att vara uppmärksamma på. Annorlunda är det med den falska “profetian” i mera “fördold” gestalt.

Dess kännetecken är särskilt sammanblandningen av sanning och lögn. Man för t ex fram något som låter mycket riktigt, bibliskt och sant. Men samtidigt utelämnar och förtiger man något av Guds Ord, omtolkar annat i ordet och tillägger för det tredje något annat. Därvid kommer också det tillsynes riktiga i ett felaktigt ljus och mister sitt egentliga frälsningsbringande innehåll.

Guds kärlek

Det talas i våra dagar mycket om Guds kärlek. Men ofta utan, att det sägs något om vari Guds frälsande kärlek består — att han sände sin Son till försoning för våra synder. Det predikas ofta om Kristus, som den som ger livet innehåll och mening, men utan att det sägs någonting om hur det sker — att vi genom omvändelse och tro lär känna honom som är Guds Lamm, vilken har befriat oss från Guds vrede, då han bar våra synder och utstod domen och straffet i vårt ställe.

Andens gärning

På ett liknande sätt talas det mycket om Guds Ande och Andens gärning i vår tid. Men ofta på ett sätt, som visar, att man har ingen förståelse för, att Andens frälsande gärning är oupplösligt förbunden med Guds Ord. Man talar istället om Andens gärning som något som sker direkt och utan yttre medel. Det där om Jesu frälsar- gärning och dess betydelse för oss har vi hört så ofta, säger många. Det kan vi nu. Men vi saknar fortfarande något — budskapet om Andens utrustning med kraft och Andens gåvor. Detta är vad vi nu behöver höra om. Ty Gud har långt mer att ge än det, som vi hittills har mottagit och upplevt! Ja, så säger man.

Det stora problemet blir då. Hur skall vi uppnå och få del av dessa gåvor?

Många säger som svar på denna fråga, att det som behövs är att vi uppger alla betänkligheter, förhåller oss öppna och är villiga att ta emot allt som Anden vill skänka eller ge oss. Med andra ord — bara vi gör vårt och förhåller oss rätt, så gör Anden sitt — direkt och omedelbart! Så undervisar oss emellertid inte Guds Ord om hur vi ska ta emot Guds Ande. Det är inte på det sättet som Gud utrustar oss med Anden och verkar ibland oss. Det sker nämligen genom Guds Ord — inte genom laggärningar utan därigenom att vi lyssnar i tro. (jfr Gal 3:1-5

Evangelisation och resultat

När det gäller det kyrkliga arbetet, är man ofta upptagen av lämpliga medel och metoder. Många tycks tro, att får vi bara den rätta metoden, det rätta “greppet” , så skall vi också uppnå de önskade resultaten. Förväntningarna tycks ofta i högre grad vara satta till de olika nya evangelisationsmedlen och metoderna, som vi hittar på, än till Andens gärning genom ordet. Detta är en mycket farlig tendens. Guds Ande bedrövas, när så sker.

Musik som evangelisationsmedel

Denna farliga tendens kommer särskilt till uttryck i den starkt utbredda tilltron till användningen av modern rytmisk pop- och rockmusik som ett av de bästa och mest effektiva evangelisationsmedlen i dag.

Men vad hjälper det, att man kan samla aldrig så många tusen unga människor till den sortens arrangemang, när musiken i den utsträckning, som det här är fråga om har gjort sig till herre över ordet i stället för att vara dess tjänare? Ty är det inte musiken man kommer för att höra och få uppmärksamheten riktad mot? Men då har vi också anledning att fråga vilken “ande” det är, som får oss att ta i bruk sådana medel och samtidigt förvänta oss andliga resultat och andliga frukter av det! Är det Kristi Ande som driver oss till det? Eller är orsaken den, att vi påverkas av tidsandan och ger efter för tidsandans press?

Källan med det levande vattnet

I Kristi församling är det Guds Ord, som vi samlas omkring, kallar och inbjuder andra att komma och höra. För tron kommer av det som höres, när det som höres är Kristi ord! (Rom 10:17) Får något annat komma i centrum och därmed tränga bort Kristus från den plats som ensam tillkommer honom, är det detsamma som att visa förakt för Guds Ord och bedröva Guds helige Ande. Då har det stora avfallet ägt rum — vi har då övergivit honom, som ensam är “källan med friskt vatten” och grävt oss brunnar, “usla brunnar som inte håller vatten.” (Jer 2:13)

Då har vi bara en sak att göra — höra Hans röst och lyda hans kallelse att vända om från alla usla brunnar och istället hålla oss till Honom ensam — källan med det levande vattnet. “Och Anden och bruden säger: ‘Kom.’ Och den som törstar, han komme; ja, den som vill, han tage livets vatten för intet.” (Uppb 22:17)

Niels Ove Vigilius

 
—————-
http://www.solascriptura.se

De sista…/Stora vedermödan.Framtiden eller.? del 1-2

jul3

 

 

Som sagt är jag ingen teolog….läste denna texten om den stora vedermödan, som man kan tro skall komma, eller har den varit redan?  Läs och begrunda Del 1 och Del 2! Har vi verkligen förstått vad bibeln säger?

 

DEN STORA VEDERMÖDAN
I framtiden eller fullbordad?
Studium av Matteus kap 24

Del 1

Det var ett chockerande uttalande som Jesus riktade till lärjungarna. När de lämnade templet i Jerusalem, lade vissa märke till det praktfulla templet och hur utmärkta dess stenar var. Men Jesus sa att den tid skulle komma när inte sten skulle lämnas på sten och att allt skulle bli nedbrutet! Uttalandet väckte frågor hos lärjungarna. När de satt på Olivberget, frågade de Jesus när detta skulle ske och vilket tecken som skulle ges, när detta skulle inträffa. Som svar på dessa frågor talade Jesus om bedragare, krig, jordbävningar, hungersnöd, farsot, “förödelsens styggelse” och stor vedermöda.

Kristna som omfattar den futuristiska tolkningen tillämpar verserna om bedragare, krig, jordbävningar, hungersnöd och farsot på vår tid – som saker som leder till den tid av vedermöda, som de tror kommer att vara de sista sju åren av denna tidsålder (efter uppryckandet). Förödelsens styggelse anses vara en bild av Antikrist (eller Antikrist själv), som skall föras in i det allra heligaste i ett återuppbyggt judiskt tempel i Jerusalem. När detta inträffar kommer, enligt denna ståndpunkt, judarna att fly upp i bergen, eftersom den stora vedermödan då kommer.

Tolkningen att den stora vedermödan fullbordats står för, å andra sidan, att bedragarna, krigen, hungersnöden och farsoter var saker som Jesus sa snart skulle ske – saker som inträffade före templets förstörelse. Förödelsens styggelse var, om man jämför parallella beskrivningar, hedningarnas arméer som omgav Jerusalem för att orsaka dess förödelse. Lärjungarna aktade på Jesu varning genom att fly från Jerusalem och Judeen. Vad Jesus kallade den “stora vedermödan” avsåg domen, som föll över den judiska nationen och som resulterade i Jerusalems och templets förstörelse år 70 e.Kr.

Uppenbarligen är de två tolkningarna – den futuristiska och den fullbordade – helt åtskilda. Utan tvivel finns det fina kristna på båda sidor. Men vi har en känsla av att många har accepterat den futuristiska synen, endast därför att de inte har blivit fullt medvetna om den historiska uppfyllelsen. Profetian finns nedtecknad i Matteus 24, Markus 13 och Lukas 21. För att få hela bilden, bör den som vill studera detta noggrant läsa alla tre redogörelserna. Ibland är en detalj, som inte är helt förklarad i en redogörelse, förklarad i en annan.

Uttalandet som Jesus gjorde om att templet skulle förstöras, är nedtecknat i alla tre redogörelserna (Matt 24:1-2; Mark 13:1-2; Luk 21:5-6): Förvisso skall icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.

“Säg oss när detta skall ske”? frågade lärjungarna, “och vad som bliver tecknet till att tiden är inne, då allt detta skall gå i fullbordan”? Som tillägg till frågorna om templets förstörelse nedtecknade Matteus (men endast Matteus) frågan: “Vad bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände”? Vi tror att Jesus besvarade alla dessa frågor. Icke desto mindre var den primära frågan – nedtecknad av alla författarna – om templets förstörelse: “När skall detta ske”?

BEDRAGARE

Först varnade Jesus för bedragare (Matt 24:4-5; Mark 13:5-6; Luk 21:8):

Se till att ingen förvillar eder. Ty många skola komma under mitt namn och säga: “Jag är Messias och skola förvilla många”.

Alla tre redogörelserna varnar för bedragare, men Lukas redogörelse klargör när dessa saker skulle hända: “Tiden är nära. Men följen dem icke”. Detta var inte något som skulle äga rum hundratals eller tusentals år senare! Jesus varnade sina lärjungar för något som skulle inträffa under deras tid!

Förvillade “många” bedragare “många” människor på den tiden? Ja! Enligt historikern Josefus övertalade en viss bedragare som hette Theudas, tolv år efter vår Frälsares död, en massa människor att följa honom till floden Jordan, som enligt honom skulle dela sig så att de kunde passera. Vid Felix tid (han är omnämnd i Apostlagärningarna) var Judarnas land fyllt med bedragare som Felix måste döda varje dag – ett uttalande som tyder på att det fanns många av dem! En egyptier som “gjorde anspråk på att vara en profet” samlade 30.000 människor och påstod att han skulle visa “hur Jerusalems murar skulle falla ner på hans befallning”.

En annan bedragare var Simon trollkarlen, som fick folk att tro att han var Guds stora kraft (se Apg 8). Enligt Irenaeus påstod han sig vara Guds son och änglarnas skapare. Justinus omtalar hur han reste till Rom och blev hälsad som en gud p.g.a. sina magiska krafter.

Origenes talar om en speciell undergörare, Dositheus, som påstod att han var den Kristus som Mose förebådade. En annan bedragare vid denna tid var Barchochebas som påstod sig slunga ut eldslågor. Barjesus, omnämnd i Apg 13:6, var en trollkarl och falsk profet. Detta är exempel på bedragare, om vilka historien berättar att de var “ett stort antal”, och om vilka Jesus hade profeterat att de skulle vara “många”.

KRIG OCH RYKTEN OM KRIG

Vidare sa Jesus (24:6-7; Mark 13:7; Luk 21:9-10):

Och I skolen få höra krigslarm och rykten om krig; sen då till att, att I icke förloren besinningen, ty sådant måste komma, men därmed är icke änden inne. Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike.

När Jesus gav denna profetia, verkar det som om det romerska kejsardömet upplevde allmän fred inom sina gränser. Men Jesus sa, att de skulle få höra krigslarm och oroligheter. Och så blev det! Inom kort blev kejsardömet fyllt med stridigheter, uppror och krig.

Före Jerusalems fall dog fyra kejsare våldsam död inom 18 månader. Enligt historikern Suetonius “körde Nero en dolk i halsen”. Galba blev översprungen av män på hästar. En soldat högg av hans huvud och “körde ner sin tumme i munnen” och bar omkring den fasansfulla trofén. Otho “stack sig själv” i bröstet. Vitellus dödades genom långsam tortyr och “drogs sedan med en krok ut i Tibern”. När han skrev om denna period, använde den romerske historikern Tacitus uttryck som “oroligheter i Afrika”, “uppror i Gallien”, “spänt läge bland partierna”, “kriget i Britannien” och ” krig i Armenien”.

Judarna fick uppleva oroliga tider. I Seleucien blev 50.000 judar dödade. Det blev uppror mot dem i Alexandria. I slaget mellan judarna och syrierna i Caesarea blev 20.000 dödade. Under denna period gav Caligula order om att hans staty skulle ställas i templet i Jerusalem. Judarna vägrade och levde i ständig skräck för att kejsarens arméer skulle skickas till Palestina. Skräcken var så verklig, att vissa av dem inte ens brydde sig om att plöja sina åkrar.

Men fastän krig och oroligheter skulle komma, sa Jesus till sina lärjungar: “Sen då till att I icke förloren besinningen, ty sådant måste komma, men därmed är ännu icke tiden inne”. Predikningar hålls ibland om bedragare, krig, rykten om krig och annat som nämns i inledningen av Matteus 24, som om dessa var tecken på Jesu snara återkomst! Som ung predikant, när jag inte visste bättre, gjorde jag samma sak. Men i stället för att dessa saker skulle vara tecken på tidens ände, sa Jesus: “Änden är ännu icke inne”! Krig och oroligheter är av allmän karaktär, och kan som sådana inte vara bestämda tecken på tidens slut.

Något annat som bör läggas märke till är detta: ordet “ände” här är inte samma grekiska ord, som används i uttrycket “tidens ände” (se fotnot). Med hänsyn taget till sammanhanget, har Barnes utan tvivel rätt när han säger att slutet här är “slutet på den judiska statshushållningen: Jerusalems förstöring”.

HUNGERSNÖD, FARSOTER, JORDBÄVNINGAR

Tre av evangeliernas författare återger också Jesu ord angående “hungersnöd, farsoter och jordbävningar på den ena orten efter den andra” (Matt 24.7; Mark 13:8; Luk 21:11).

Bibeln berättar om hungersnöd “över hela världen…på Klaudius tid” (Apg 11:28). Judeen blev särskilt hårt drabbat. “Då bestämde lärjungarna, att de, var och en efter sin förmåga, skulle sända något till understöd åt de bröder, som bodde i Judeen” (vers 29), genom en insamling till mat åt de heliga där (1 Kor 16:1-5; Rom 15:25-28). Historiker som Suetonius nämner om hungersnöd under dessa år. Tacitus talar om att “skörden slagit fel, vilket resulterat i hungersnöd”. Eusebius nämner om hungersnöd under sin tid i Rom, Judeen och Grekland.

Jämte hungersnöd nämnde Jesus farsot; dvs. plågor, sjukdomsspridning, epidemier. Hungersnöd och farsot går naturligtvis hand i hand. Suetonius beskrev farsot i Rom under Neros dagar, som var så allvarlig att “under en höst dog inte mindre än 30.000 personer”. Josephus återger att farsot rasade i Babylonien år 40 e.Kr. Tacitus berättar om farsot i Italien år 66 e.Kr.

Under denna period skulle också, enligt Jesus, jordbävningar äga rum på många platser. Tacitus nämner om jordbävningar i Rom, att “flera jordbävningar inträffade, genom vilka många hus rasade samman” och att “tolv folkrika städer i Asien föll i ruiner p.g.a. en jordbävning”. Seneca skrev år 58 e.Kr.: “Så ofta städer i Asien och Achaea har fallit genom en förödande stöt! Så många städer som har blivit uppslukade i Syrien! Så många i Makedonien! Så ofta Cypern har blivit förstört genom denna olycka! Så ofta Pafos har lagts i ruiner! Nyheter har ofta nått oss om förstörelse av hela städer på en gång”. Han nämner om jordbävningen i Campania under Neros regering. År 60 e.Kr. blev Hierapolus, Colosse och Laodicea förstörda. Pompeii blev till stor del skadat genom jordbävning år 63 e.Kr. Jordbävningar uppstod på Kreta, i Apamea, Smyrna, Miletus, Chios, Samos och Judeén.

FÖRFÖLJELSE MOT LÄRJUNGARNA

Jesus varnade för att lärjungarna skulle få utstå lidande, bli hatade, fängslas, bli slagna, dödas och bli förda inför makthavare och regenter för hans namns skull. Samtidigt skulle de få vishet att tala, så att deras fiender inte skulle kunna säga emot eller göra motstånd mot dem (Matt 24:9; Mark 13:9-13; Luk 21:12-17). Att sådana förföljelser drabbade Kristi efterföljare på den tiden är välkänt. De mötte “svår förföljelse” (Apg 8:1) och blev “fängslade och gisslade överallt i synagogorna” (Apg 22:19). När de blev uppmanade att besvara anklagelserna, fick de vishet så att deras förföljare inte kunde stå emot (Apg 6:9-10). De blev hatade och en del blev dödade (Apg 7:59; 12:2).

Dessutom avslöjade Jesus att “många falska profeter skola uppstå och förvilla många” (Matt 24:11). Petrus, som var en av de närvarande lärjungarna när Jesus profeterade detta, skrev senare om “falska profeter” som hade framträtt och att “många” följde deras ondskefulla väg (2 Petr 2). Johannes, som också hörde Jesus profetera detta, återgav uppfyllelsen: “Många falska profeter har gått ut i världen” (1 Joh 4:1). Paulus talade om “falska apostlar, oredliga arbetare” (2 Kor 11:13). Hymeneus och Filetus undervisade falska läror och förvände tron hos somliga (2 Tim 2:17-18). När Paulus skrev till Titus, fanns det “många…bedragare…som bedraga hela hus genom att för slem vinnings skull förkunna otillbörliga läror” (Titus 1:10-11).

Sanningens källor blev grumlade genom bedrägeri, falska profeter, ondska och kärleken hos många kallnade. “Men den som är ståndaktig (i dessa förhållanden) intill änden, han skall bliva frälst” (Matt 24:13) – både nu och i framtiden. Vi uppfattar “änden” här generellt, därför att i motsats till hur ordet används i verserna 6 och 14, har denna hänsyftningen ingen bestämd artikel i den grekiska texten.

EVANGELIUM SKA PREDIKAS FÖR ALLA FOLK

“Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan (inte förrän då) skall änden komma” (Matt 24.14). Om vi inte rycker denna versen ur sitt sammanhang, betyder den “ände” som avses här Jerusalems ände eller förstörelse. Det var denna fråga som Jesus besvarade i verserna före, och verserna som följer talar fortfarande om Jerusalem och Judeen. Jerusalem skulle förstöras, men “först” skulle evangeliet predikas för alla folk (Mark 13:10).

Det var en mäktig profetia. Föreställ er händelsen. Här på Olivberget talade Jesus dessa ord till oansenliga män. Vem hade kunnat ana att deras namn skulle bli kända över hela världen, och att t.o.m i vår tid – nästan 2.000 år senare – skulle det sanningens utsäde som de sådde fortfarande vara fruktbärande? Vem hade kunnat ana att deras budskap skulle sprida sig bortom det närmaste området? En sådant omfattande predikouppgift till alla folk tycktes nästan omöjlig att genomföra. Men den fullföljdes, och på ett mycket verkligt sätt predikades evangeliet till alla folk före Jerusalems förstöring år 70 e.Kr.!

Det började på pingstdagen. Närvarande i Jerusalem var “fromma män från allehanda folk under himmelen” (Apg 2:5) som hörde evangeliet predikas av Petrus. Tre tusen blev omvända och många av dessa återvände otvivelaktigt till sina olika länder och delade med sig av evangeliet. Senare när förföljelse bröt ut mot församlingen i Jerusalem, blev de troende kringspridda och “gingo omkring och förkunnade evangeli ord” i trakterna av Judeen och Samarien (Apg 8:1.4). Filippus förde budskapet till Samarien med stora resultat som följd och blev senare ledd till en hög ämbetsman från Etiopien som blev härligt omvänd. Det antas att denne man förde budskapet till Afrika och att många andra blev omvända p.g.a. hans inflytelserika vittnesbörd.

Petrus förde budskapet till hedningarna vid Kornelius hus, en händelse som blev en vändpunkt i församlingens missionssträvanden (Apg 10,11). Missionsarbetet ökade snabbt. Budskapet spreds till Rom. Vid Neros tid hade de kristnas antal stigit så kraftigt att det uppväckte regeringens avundsjuka. Berättelsen om den stora branden i Rom år 64 e.Kr. – för vilken de kristna orättvist beskylldes – är välkänd. När han skriver till de kristna i Rom, inleder Paulus sitt brev genom att säga: “I hela världen talar man om er tro” (Rom 1:8). Hans avslutande ord i detta brev talar om att evangeliet blivit “kungjort bland alla hedningar” (eng. all nations)(Rom 16:26).

Uppenbarligen omfattade detta även avlägsna England. Newton säger: “Det är absolut säkert att kristendomen planterades i detta land under apostlarnas tid, före Jerusalems förstörelse”. Eusebius och också Theodoret förklarar för oss att apostlarna predikade evangeliet i hela världen, och att några av dem “korsade oceanen och anlände till de Britanniska öarna”. Vi den tid då Paulus skrev sitt kolosserna, kunde han säga: “Evangeliet …har kommit till eder, likasom det ock är att finna i hela världen…det evangelium som ni har hört och som har blivit predikat bland allt skapat under himmelen (Kol 1:6, 23). Vid år 70 hade evangeliet gått ut i världen som ett vittnesbörd. Guds budskap till människan var inte längre begränsat till en nation eller ras

FÖRÖDELSENS STYGGELSE Continue reading →

Hesekiel. Profeten /Sorg, förödmjukelse, ånger

jun25

 

I vår tid har många människor, särskilt de unga, rakade huvuden. Vad kan det bero på? Är det bara en trend? De kanske är tuffa i största allmänhet, kanske musiker, eller  tillhör någon speciell grupp på ngt sätt. Det finns många orsaker och många grupperingar…

Men, när man tittar i bibeln så ser man att på Hesekiels tid så var ett rakat huvud tecken på SORG, FÖRÖDMJUKELSE och ÅNGER.
Tror vi att ungdomar i dag rakar av sitt hår på grund av de tecknen? Nej knappast.

Åter till Hesekiel:  (Kapitel 5:1-4) som handlar om att man vanhedrat templet genom att tillbe avgudar, Gud ville förgöra Israel… 

Hesekiel skulle raka både huvud och skägg och dela upp det avrakade håret i tre lika delar. Hesekiel fick ofta illustrera de budskap han kom med på ett drastiskt sätt för att göra ett ouplånligt  intryck på sin publik. Att på liknande sätt vara kreativ med de medel som idag står till förfogande kan göra det lättare för människor att uppfatta Guds erbjudande om frälsning och evigt liv.
De få hårstrån Hesekiel gömde i sin mantel var en symbol för den lilla kvarleva av gudfruktiga som Gud skulle bevara. Men inte ens alla dessa skulle visa sig ha en tro som höll måttet (Hes 5:4)
Jesus har varnat och sagt att många som tror sig vara på den säkra sidan inte är det. (Matt 7:22-23) Människor måste tänka efter noga var de står i sitt förhållande till Jesus. Kan de bli, eller är de gudfruktiga människor? En dag skall vi alla möta Jesus.   /Maria

År 2011 / Vad vet man om NATO?

jun18

 

Är NATO en del av världsordningen?

 

Är NATO en del av världsordningen?
Fungerar NATO som en förlängning av imperialistiska intressen? Mycket tyder på det och det är svårt att tolka situationen annorlunda. Kriget i Libyen ser ut att handlar om att kontrollera naturtillgångar och neutralisera motstånd mot världsordningen. Demokrati är numera synonymt med att bomba oppositionen och alla medel är tillåtna.
Vi har länge hört motstridiga rapporter om olagliga vapen, och attacker mot civila i Libyen i alternativmedierna. Samtidigt matar de Nato-allierade länderna ut samma argument mot Gaddafi och dess trupper.

För att klara ut vad som händer så har Cynthia McKinney som suttit i Amerikanska kongressen och varit presidentkandidat, begett sig till Libyen. Tillsammans med en oberoende fakta-finnande delegation har de iakttagit händelserna från marken och försök att hitta sanningen.

Cynthia förklarar att NATO-bombningarna i stor utsträckning riktats mot civila där samlingsplatser och universitet har bombats. Tillsammans med vapenexperter utreder hon huruvida olagliga vapen används och har hittat indikationer på att radioaktiv ammunition (DU) används samt okända kemiska vapen.

Hon påstår även att rebellerna är allierade med stora maktintressen och har redan anknutit sig till centralbanken samt beviljat byggande av militärbaser åt Israel i Libyen

VIDEO:
http://www.youtube.com/watch?v=I7VzsYB07r4&feature=player_embedded
As NATO attacks continue in Libya, ex US Congresswoman and former presidential candidate Cynthia McKinney went to the country on a non-governmental fact-finding mission to see what exactly is going on in the war-torn country. ­Cynthia McKinney believes the bombardments of Libyan cities and other measures taken by NATO, causing civilian casualties, represent the idea of “collective punishment”.
http://vaken.se/modules/smartsection/item.php?itemid=1208

**
 
*
*
Tack och lov att Gud är HERRE,  tack och lov att man är frälst. Det stundar svåra tider. /Maria

Bibeln /Studium:Låt mig se spikhålen..L Jareteg Bibelfokus

jun18

 

 

Låt mig se spikhålen i dina händer

Ett bibelstudium om var GUDS kraft flödar någonstans

/L Jareteg/Bibelfokus

1.0 Inledning
I det här Bibelstudiet skall jag dela med mig av vad jag upplever att Bibeln säger om, var någonstans Guds kraft flödar. Vad villkoren är för att en människa skall kunna stå i Guds tjänst och vara en sann, andesmord förkunnare, lärare, evangelist, profet osv. Det handlar alltså om kännetecken på en sann gudsman. Det här är viktigt att studera för att kunna bedöma ifall det är Guds kraft som vi ser i aktion när någon agerar i Jesu namn, eller om det är en annan kraft, en annan ande.

2.0 Se på frukten
Vi skall börja med att läsa ur Matteusevangeliet.

**Matt 7:15-23: ”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. 16 På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? 17 Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. 18 Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. 19 Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. 20 Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt. 21 Inte skall var och en som säger Herre, Herre till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. 22 Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? 23 Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!”

Det är viktigt att vi funderar över vad som är sådan frukt som Jesus avser. I det här Bibelordet är det helt uppenbart att tecken och under inte är frukt. Det måste vi lägga på minnet! Och indirekt säger nog det här Bibelordet oss också, att antalet människor som kommer till olika möten och kampanjer, inte heller är frukt. Inte ens om de räckte upp handen. Antal nyfrälsta människor skulle kunna vara frukt, men det är ju svårt att veta vilka som på ett möte verkligen omvänt sig till en sann och hållbar tro. Frukt är inte det som kommer först på ett träd. Det måste vi tänka på. Först kommer det lite knoppar, sedan blad, sedan kommer det sprakande blommor, och långt där efter, fram på höstkanten kanske, så kommer frukten. Och först vid skördetiden, efter en lång mognadsprocess, så vet vi vad det var för utsäde eller vad det var för fruktträd. Bibelordet om att en sår, och en annan skördar, säger oss också något om tidsaspekten.

En äkta, evangelisk förkunnelse skall innebära en hållbar, positiv förvandling av både människor och det omgivande samhället. Kallar man ett skeende för väckelse, trots att människor inte mognar till osjälviska, utgivande, positiva kristna som påverkar sitt omgivande samhälle positivt, då var det inte frågan om någon äkta väckelse. Så vi kan nu se i backspegeln på alla rörelser som verkat från vår tid och tillbaka, och då ser i varje fall jag, att vi nog inte haft någon äkta väckelse sedan kanske 50-talet i Sverige. Det säger en del om de olika träden som vi sett sträcka ut sina grenar på senare tid, och även något om det utsäde som man använt.

Vi måste också ha med oss detta ifrån det här Bibelordet, att det kommer att finnas människor som agerar med kraftgärningar, i Jesu namn, men som ändå inte haft något alls att göra med Jesus. Han har ju aldrig känt dem, som vi läste i texten ovan. Så att det sker tecken och under, och att de sker i Jesu namn, är alltså ingen som helst garanti för äkthet. Frågan är vad som är källan. Man måste alltså bedöma frukten, och det innebär defacto en bedömning av själva trädet. Vi får inte rygga tillbaka för det här. Jag tycker att vi får klartecken för att bedöma träden i flera Bibelställen.

I Uppenbarelsebokens kaptitel 2 så är det ganska klart att Jesus uppskattar att man prövar människor och avgör om de är sanna eller falska. Samtidigt säger han där att vi inte får tappa bort vår första kärlek, eller vår bästa kärlek som det också kan översättas.

**Upp 2:2-4: ”Jag känner dina gärningar, ditt arbete och din uthållighet, och jag vet att du inte kan tåla onda människor. Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. 3 Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull och har inte tröttnat. 4 Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek.”

Det som står i vers 2-3 har alltså Jesus inte något emot. Så i det här Bibelordet tycker jag att vi har ett stöd för att pröva förkunnares äkthet, och då i synnerhet dem som utger sig för att vara något särskilt i Guds rike. Samtidigt säger Jesus att när vi är noga med äktheten, så får vi inte tappa bort den första kärleken. Det tror jag dels kan handla om kärleken till Gud, men säkert också att inte missa vårt huvuduppdrag, att vinna människor för Jesus. Alltså Missionsbefallningen. ”Den första kärleken”, eller som vi kan säga lite tydligare från den grekiska grundtexten, ”den bästa agapen”, ”den bästa förbehållslösa kärleken”, kan mycket väl syfta på osjälviskhet att gå ut i världen och vinna andra och hjälpa andra. Skall vi avslöja falskhet och det oäkta så skall det vara för att vi älskar att befria människor till sanning, frihet, barnaskapet hos Gud. Det får vi alltså inte tappa bort i vår sanningssträvan!

Det är inte ovanligt attman av trossyskon får ett halvt Bibelord i ansiktet om man talar om att avslöja villoläror etc, och det lyder så här: “men vi skall ju inte döma”. Därför skall vi även ta med ett ord från Paulus som visar vad som gäller här.

**1 Kor 5: 12-13: Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? Är det inte dem som står innanför ni skall döma? Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!

2.1 Man plockar inte god frukt från ett dåligt träd
Jag skall också säga något om det här med att ”pröva allt, och behålla det goda”. Det här hör man ofta människor säga som rört sig i sammanhang som fått mycket kritik, men där de menar sig blivit väldigt välsignade. Då kan man få höra ungefär det här: ”Ja, men vi måste ju pröva allt, och behålla det som är gott. Ingen är ju perfekt. Och nu har jag faktiskt blivit väldigt välsignad.” osv. Så har jag hört många säga om händelserna i t.ex. Toronto och Lakeland. Då skall vi komma ihåg det, att folk inom t.ex. New age erfar också väldigt upplyftande upplevelser, som många gånger är väldigt likt de extrema upplevelser vi sett i Toronto och Lakeland, för att bara nämna några exempel. Så andliga erfarenheter är ingen garanti för äkthet, inte ens om de upplevs som positiva. Vi kan ta och läsa hela det här Bibelordet som ofta citeras lite avkortat.

**1 Tess 5:20-22: Förakta inte profetior, 21 men pröva allt, behåll det goda, 22 och håll er borta från allt slags ont.

Det här skrev Paulus till församlingen i Tessalonika, och det handlar alltså om att pröva budskapet i profetior. Och det är ju ganska självklart att han menade att om någon i församlingen i Tessalonika profeterade, så skulle man inte förakta inte detta, utan pröva det, och behålla det som var gott. Självklart var de här profeterande personerna kända i församlingen. Så tessalonikerna behövde inte tänka på att pröva personen som profeterade, utan bara pröva det som sades. Hur det stod till andligt sett med den som profeterade visste de ju redan. Detta tycker jag vi kan anta.

Så jag tror inte att detta Bibelord kan användas för att rättfärdiga att man t.ex. åker över till USA för att ta del i ett vilt karismatiskt skeende, och där pröva allt som erbjuds och behålla det man tycker om. I det fallet, måste man granska på ett annat sätt. Då måste man granska både förkunnarna och förkunnelsen, och då kan konsekvenserna av ett granskande bli väldigt annorlunda.

Som vi såg tidigare så sa Jesus så här.

**Matt 7:18: Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. 

Har vi alltså att göra med en förkunnare som har en dålig karaktär, eller en villfaren förkunnelse, ja, då är inte frukten ifrån ett sådant träd god, även om man skulle uppfatta det så. Det är istället rökridåer för att dölja det dåliga trädet. Nu menar inte jag att en förkunnare måste vara perfekt i alla avseenden för att bli godkänd, men det finns några grundförutsättningar som måste vara uppfyllda för att vi skall kunna säga att trädet är gott. Och med ett gott träd menar jag då att Guds Ande flödar fritt i det trädet, så att frukten blir god. Vi skall strax titta på en av de viktigaste förutsättningarna för att Guds kraft skall finnas hos en gudsman, men jag vill först peka på en annan förutsättning, och det är att en sann gudsman inte kan ha en avfällig lära om vi skall plocka frukt ifrån hans träd. Paulus säger så här i Rom 16:17:

**Rom 16:17: Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem.

Om någon alltså kommer med läror som ligger i strid med vad apostlarna förmedlade, så skall vi vända på klacken och gå där ifrån! Den här uppmaningen borde vi lyssna till! Både när det gäller att åka till häftiga kampanjer, och när det gäller något som är väldigt populärt just nu, och det är ekumenik. Utifrån Bibelns perspektiv finns varken utrymme för att plocka frukt ifrån dåliga träd eller att ha dialog i någon slags ”enhetssträvan”.

Så det här var lite om att pröva allt och behålla det goda. Det kan vi göra i våra församlingar där vi känner de olika ”träden” personligen. Men när det gäller mer okända sammanhang och personer, så måste vi pröva både personerna och sammanhangen på ett mycket mer noggrant sätt. Finner vi då att trädet är dåligt, så skall vi vända oss bort ifrån det sammanhanget. Vi kan också uttrycka det så här, att vi skall inte plocka russin ur en förgiftad kaka, för då är russinen också giftiga.

3.0 Korsets princip
Nu kommer vi till det kapitel som satt rubriken på den här del 1: ”Låt mig se spikhålen i dina händer”. Och som underrubrik skulle vi kunna sätta den titel som Pelle Karlsson hade på en bok: ”Korsets princip”.

Vi kommer nu in på ett område som kan ge oss tydliga signaler om vilken kraft som verkar i en persons liv: Guds kraft, eller andra krafter. Guds kraft kommer via den Helige Ande. De andra krafterna kan handla om antingen rent köttsliga och personliga egenskaper och krafter, eller så handlar det om demoniska krafter. Det kan också vara en blandning av de två senare. Däremot tror jag inte att Guds Ande beblandar sig speciellt gärna med demoniska krafter.

__

3.1 Tomas tvivlaren
Vi skall läsa om det här med spikhålen i Jesu händer.

**Joh 20:25: ”De andra lärjungarna sade nu till honom: “Vi har sett Herren.” Men han [lärjungen Tomas] svarade dem: “Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro.”

Tomas kunde alltså inte tro att det var Jesus som hade uppstått. Han kunde inte tro att Jesus var äkta om han inte fick känna spikhålen i hans händer. Dessa märken på Jesu kropp vittnade om Jesu lidande, och de vittnade då om att Jesus var äkta. Så ärren av Jesu lidande vittnar verkligen om att det är han som ÄR Messias. Ärren av detta lidande finns alltså än idag på Jesu kropp. Han uppstod ju i samma kropp. Så när Jesus kommer tillbaka, är det den sårmärkta kroppen vi skall förvänta oss att få se. Jag skall ta upp mer om detta i del 2.

Jag tycker inte vi skall anklaga Tomas för att han tvivlade på vem den person var som de andra lärjungarna hade sett. Egentligen skall han ha all heder för att han var noggrann med sanningen. Han ville ju inte bli lurad, han ville istället förvissa sig om att det var den Jesus som han hade lärt känna och vandrat med tidigare. Han ville vara säker på att denna uppståndne Jesus var äkta.

Tänk nu på att det var spikhålen som gjorde att Tomas kunde känna att denne uppståndne Jesus var äkta. Och spikhålen vittnade om ett lidande, som i sin tur vittnade om att Jesus var och är Guds Messias. Jag tror det finns minst två budskap till oss i det här. Ett säger oss att vi inte skall skämmas för att vara lika noga som Tomas med sanningen. Det andra säger oss att tecken på lidande är tecken på äkthet. Vi skall resonera kring det här andra budskapet en del.

___

3.2 Att mogna till beskhet eller sötma
Jag hörde nyligen en berättelse om mullbärsfikonträdet. Det är tydligen så, att mullbärsfikon är en ganska värdelös frukt om man låter den mogna helt på egen hand. Då mognar den till en besk frukt. Men om man skadar frukten lite på ytan, genom att rispa den eller slå på den, så mognar den ganska snabbt till att bli en söt och god frukt. Det är precis som om Gud lagt ner ett vittnesbörd i mullbärsfikonträdet om hur det sanna kristna livet skall vara. Låter man oss bara vara ifred, så mognar vi till beskhet, tyvärr. Men utsätts vi för prövningar och lidanden, då mognar det fram en söt frukt i våra liv. Det som vi ibland kallar för Andens frukt.

Vi ser det här vittnesbördet även i Jakobs liv i GT. Han brottades med Gud och fick ett slag på höften som väl gjorde honom halt för resten av livet. Men det var efter detta slag som Jakob ödmjukade sig och blev välsignad av Gud.

Att prövningar och lidande tycks vara en förutsättning för att Guds kraft på allvar skall bli verksam hos oss, ser vi också bland många av de stora väckelseförkunnarna i historien. Idag är det tyvärr tvärt om. Nu är det ständigt utrullade röda mattor som gäller. En stor förkunnare skall ha eget jetflygplan, lyxvilla, lyxbilar, välfylld plånbok och 100%-ig hälsa. Men ser vi t.ex. på Charles Finney, så brottades han med en dålig hälsa. Trots det, eller kanske tack vare det, så är han kanske den väckelseförkunnare som vunnit flest människor för Jesus hittills i hela världshistorien. Vår egen Emil Gustafson kämpade också med en svag hälsa, och dog pga den någonstans i 30-årsåldern. Frank Mangs brottades med återkommande depressioner. Sven Reichmann har kämpat med svåra ryggbesvär i många år, och som han har än i dag tror jag. Inte för att jag vill unna oss svårigheter, men detta tycks alltså vara en förutsättning för att Guds kraft skall flöda i oss. Och det verkar alltså som om sjukdom kan vara en typ sådana svårigheter. Vi skall se om det finns lite mer stöd för de här tankarna i Bibeln.

____

3.3 Nu lever inte längre jag
Vi vet ju att vägen fram tillsammans med Jesus är en korsets väg, men jag tror att vi gärna glömmer den sanningen allt för ofta. Vi skall i alla fall påminna oss om detta med några Bibelord.

**Gal 2:19-20: Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, 20 och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig.

**Luk 9:23: Sedan sade han till alla: “Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.

Ibland får ju den kristna tron kritik för att det skulle handla om någon slags självutplåning. Men på många sätt är det helt sant. Vi skall dö bort från vårt gamla egocentriska och upproriska JAG. Det JAG som vill äta av kunskapens träd för att själv bli så som Gud. Man kan då fråga sig hur denna död skall gå till, och vad det innebär att varje dag ta vårt kors på oss för att följa Jesus.

Vi kan förstå att den här döden inte sker på en gång när vi blir frälsta och pånyttfödda. Annars hade ju inte Jesus talat om ett dagligt kors. Så det här är alltså inte någon engångsföreteelse som vi talar om, utan något som förmodligen måste följa oss hela livet, men bara om vi vill vandra med Jesus och se Guds kraft vara verksam i våra liv.

Jag nämnde tidigare Jakob som fick ett slag på höften som gjorde honom halt, troligen resten av livet. Det ödmjukade honom eftersom det förmodligen var en skam att ha ett lyte på den tiden. På motsvarande sätt var det med Sara och Abraham som inte kunde få barn.

Petrus förnekade Jesus tre gånger, och vetskapen om det följde honom så klart resten av livet. Den förnekelsen var en enorm skam för Petrus, men det ödmjukade honom med all säkerhet också. Kanske för resten av livet.

Skall vi hitta ett riktigt bra exempel i Bibeln på hur motgångar och bekymmer är en förutsättning för att Guds kraft skall flöda som starkast, så är nog aposteln Paulus ett av de bästa exemplen. Hans budskap handlar ju dessutom många gånger om just detta. Allra tydligast framkommer det när Paulus talar om den berömda törntaggen i 2:a Korintierbrevet.

**2 Kor 12:7-10: Och för att jag inte skall bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall förhäva mig. 8 Tre gånger bad jag att Herren skulle ta den ifrån mig, 9 men han svarade mig: “Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.” Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig. 10 Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest (!), eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark.

Törntaggen hade alltså till uppgift att göra Paulus svag i sin egen kraft, för att Guds kraft skulle bli stor. Många har försökt gissa vad den här törntaggen skulle kunna vara för något. En del säger att det absolut inte skulle kunna vara någon sjukdom, för det kan ju inte Gud tillåta, menar man. Men så kan man inte säga tycker jag, med tanke på Finney, Mangs, Emil Gustafson och många, många andra gudsmän och kvinnor. Eftersom Paulus sa att den här törntaggen innebar ett slag i ansiktet, så tror jag att det handlade om något förnedrande. Men strunt samma vad det var exakt, taggen hade till uppgift att göra Paulus ödmjuk, och det är det viktiga budskapet till oss. För det är bara när vi är svaga som Guds kraft kan bli stor genom oss. Vi skall inte vara några väldiga, stridsmän, likt Goliat. Vi skall bara vara som små ”Davidar”, små bräckliga lerkrukor utan skyddande rustning runt omkring.

**2 Kor 4:7: Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss.

Det här är faktiskt trons vila och barnaskapet hos Gud. Ju mer vi spänner av och ödmjukar oss, ju mer kan Gud verka genom oss. Ju mer vi blåser upp oss och bli märkvärdiga, ju mer får vi kämpa på egen hand, eftersom Gud då verkar allt mindre genom oss.

En hyffsat Biblisk bild av hur det kristna livet skall vara, kan vara en jämförelse med fosforklumpar. Forsfor kan ju laddas upp med ljus och sedan lyser de en liten stund på egen hand. Skall de fortsätta att lysa så måste de in i ljuset igen för att kunna lysa på nytt. På motsvarande sätt är det med oss kristna. Vi måste laddas upp av Guds ljus, och det sker bara i absolut närhet till Gud. Sedan kan vi stråla själva en stund, men det är Guds ljus som vi bara återger. Så här var det ju även med Mose när han hade varit tillsammans med Gud på Sinai berg. När han kom ner så strålade hans ansikte av Guds ljus. Men vad gjorde han när ljuset började avta? Jo, han hängde en duk över ansiktet så att inte folket skulle se att ljuset var på väg bort?

**2 Kor 3:13-14. och gör inte som Mose, han som hängde en slöja för sitt ansikte, för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. 14 Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den.

På motsvarande sätt gör många av oss kristna som inte unnar oss tid med Gud, och inte minst gäller väl detta falska förkunnare. Vad gömmer dessa sig bakom för ”duk” då? Jo, det kan vara citat ur andras böcker, man återger häftiga berättelser man läst eller plockat upp på någon konferens kanske, man drar kanske till med en saftig profetia i egen kraft, en uppdiktad syn eller uppenbarelse. Uppfinningsrikedomen är ganska enorm på det här området. I Bibeln står det att Guds folk blev förstockade när Mose gjorde så här. De liksom drabbades av en slags andlig blindhet och lättja. På motsvarande sätt är det många gånger med kristenheten där det finns predikanter som gömmer sina ”urladdade fosforklumpar” bakom sådana här – om vi skall kalla det ”kamouflagedukar”. Man drabbas av en andlig blindhet och varken ser eller bryr sig om att söka det äkta. Man nöjer sig med det som många predikanter plockar fram i egen kraft. Denna blindhet låter Gud komma över den som inte är noga med sanningen (2 Tess 2:9-11).

Jag kan berätta var jag kom till tro. Det skedde i soffan hemma hos en enkel bagare som strålade av Guds ljus. Han och hans fru hade i all sin ringhet fått bli väldigt mäktiga redskap för Gud. Många människor fick i deras hem uppleva befrielse från syndens slaveri och annat som plågat dem. Flera i den församling som de tillhörde blev avundsjuka på att det hände så mycket hemma hos bagarfamiljen, så på sätt och vis blev bagaren och hans fru utstötta ur församlingen. Hemligheten med Guds kraft i familjens liv var att de inte var något stort i människors ögon. Man kan säga att deras liv var som ett litet och ganska tomt ”förråd”. Där kan Gud peta in ett eller flera senapskorn. Med de stora, uppblåsta och populära förkunnarna finns en stor risk att det är tvärtom. Deras liv är som en hel ”lada” som är fullproppad med märkvärdiga rikedomar, och de försöker fylla den mer och mer gång på gång. Där finns inte plats ens för ett enda av Guds senapskorn.

Kanske någon undrar hur det är med mig då. Jo, Gud har fått plocka ner även mig från karriärstegen, och det gjorde han genom att jag blev rejält utbränd av mitt jobb. När man är utbränd har man inget av sina egna krafter kvar, och man kommer sällan tillbaka upp på stegen igen, tack och lov. Idag kan jag faktiskt tacka Gud för min utbrändhet. Utan den hade jag inte kunnat vara ett verktyg alls för Gud, tror jag.

Om du nu undrar ifall det finns stöd i Bibeln för att Gud kan använda sjukdom, så vill jag peka på ett exempel som visar att det kan vara så. I Apostlagärningarna 16:6 skriver Lukas att den Helige Ande hindrade Paulus från att komma till Asien. Han tog då istället vägen genom Galatien. Det var orsaken till att han hamnade hos Galaterna. I Galaterbravet 4:13 berättar Paulus själv om denna händelse, men säger då att det var pga. kroppslig svaghet han kom till Galaterna. Ljuger Lukas då när han skrev att det var den Helige Ande som ledde Paulus till Galaterna? Nej, det måste tolkas så att Gud kan sända sjukdom för att få till stånd något i vårt liv. Vi ser i Gal 4:14 att Paulus faktiskt var sjuk när han var hos Galaterna:

**Gal 4:14: Fastän min svaga kropp kunde ha inneburit en frestelse för er, så föraktade ni mig inte eller avskydde mig, utan ni tog emot mig som en Guds ängel, ja, som Kristus Jesus.

Paulus svaghet kunde ha utgjort en frestelse för Galaterna, står det här. Varför det, kan man ju fråga sig? Jo, på samma sätt som det är i många sammanhang idag. Är någon sjuk så säger man att den personen har en svag tro eller har något otalt med Gud. Är du inte frisk och framgångsrik så är det något fel på din tro, menar man. Men det var så klart inget fel på Paulus tro. Sjukdomen hade istället lett honom till Galaterna, och tack vare detta och på grund av Paulus svaghet så verkade Guds Ande till Galaternas frälsning. Vi bör nu stanna upp här och fundera lite över det texten faktiskt förmedlar: att eftersom Paulus sa att hans sjuka kropp kunde ha varit till en frestelse för galaterna, och eftersom frestelse är det som föregår synd, så säger denna texten mig att det är en synd att se ner på en annan människas sjukdom (som om den människans sjukdom skulle bero på otro eller dåligt förhållande till Gud)!

3.4 Föredömet Paulus
Vi skall stanna lite till inför Paulus, för han är ett otroligt föredöme när det gäller att tiga om sig själv, till skillnad från många förkunnare i vår tid. Vi vet ju från Apostlagärningarna att Paulus fick vara med om att utföra en mängd tecken och under. Men jag har läst igenom alla Paulus brev i jakten på hans eget vittnesbörd om detta. Och inte en enda gång – vad jag kunnat se – vittnar han om tecken och under som han fått utföra. Detta är ganska häpnadsväckande! Men om man lär känna Paulus lite bättre via hans brev, så förstår man varför. Han visste att Guds kraft skulle rinna av honom om han själv framstod som märkvärdig i människors ögon. Vi ser detta t.ex. i 1:a Korintierbrevet: Continue reading →

År 2011 /Bilderberg möte i St Moritz 9-12/6

jun14

 

Bilderbergs möte i St Moritz, Schweiz 9-12 juni

Av James P. Tucker Jr.
http://community.mantecabulletin.com/blogs/detail/1581/
http://www.911forum.org.uk/board/viewtopic.php?p=156103#156103
http://www.bilderberg.org/kissing.htm#07Jun11

Översättning Gertie Dahlberg
Den skugglika grupp som är känd som Bilderberg är i år samlad i St Moritz i Schweiz för sitt årliga möte, men de kommer att få massor av sällskap.  St Moritz är beläget nära Davos, platsen för det regelbundna och kostbara mötet för tusentals bankirer, politiska ledare och andra notabiliteter, kallat World Economic Forum.  Men till skillnad mot Davos, där pressen alltid är välkommen, försöker Bilderberg fortfarande att uppehålla absolut sekretess. 

Bilderberg har träffats i Schweiz fyra gånger genom åren men aldrig i samma stad.  Normalt, när deras syskon i brott Trilaterala Kommissionen, möts i Nordamerika, brukar Bilderberg göra det också.  Detta år kommer Trilaterala Kommissionen att ha sitt möte i Washington men Bilderberg undviker USA i vad som kan vara ett försök att lura pressen.

Bilderberg har kallats den mest exklusiva och hemlighetsfulla klubben i världen.  För att få tillträde måste man äga en multinationell bank, ett multinationellt företag eller ett land. Sedan sitt första möte 1953 har deltagarna varit topparna inom företags- och finansvärlden samt världsledare.  Bilderberg hoppas att en del av deras gemensamma agenda med ”Trilateralisterna” kan uppnås vid mötet: en USA-invasion i Libyen för att skapa ökad turbulens i Mellanöstern så att Amerika kan gå in i ett krig med Iran, för Israels räkning…

www.thisweek.org.uk
www.abolishwar.org.uk
www.elementary.org.uk
http://www.radio4all.net/index.php/contributor/2149
http://utangente.free.fr/2003/media2003.pdf

“Att underhålla hemligheter är som ett psykiskt gift som alienerar ägaren från samhället”,
Carl Jung.
https://217.72.179.7/members/www.bilderberg.org/phpBB2/

Som ni säkert vet är Bilderberg en kult för bankirer/direktörer/kungligheter och maktkedjan förenas likt en navelsträng med både NATO och G8.  Bilderberg väljer ”demokratiska” NATO-zonens politiker som backar upp nuvarande västerländska militära resurser in i Mellanöstern och hjälper dem att driva fram makten och ”ta bort” deras politiska opposition.

Trots tomt prat av västerländska ”demokratier” är det uppenbart att dessa Bilderbergare godkänner ledare som på intet sätt representerar den strävan och de värden som vi, folket som valde dem, kräver.  Alla de stora partierna i väst är i ett järngrepp av en kriminell konspiration mellan de politiska partiernas byråkrater och plutokrater som Bilderberg representerar.
I Storbritannien är politiker såsom Harold Wilson, Robin Cook, Charles Kennedy, John Smith och David Davis exempel på sådana personer som Bilderberg och deras legoknektar har ”plockat bort”.

Den senaste brottsprovokationen mot Bilderbergs trogne anhängare Dominique Strass-Kahn visar helt klart vilket förakt för demokrati och allmänhetens intresse som karaktäriserar axeln hos NATO och Bilderberg.  Det är att tänja på fantasin att föreslå att nuvarande Bilderberg inte har någon koppling till Nazistpartiet som producerade Bilderbergs grundare och ordförande fram till 1975 års Lockheed skandal, tidigare SS-officeren Prins Bernhard.http://www.nyapolitiken.biz/bilderberg/bilderberg2011.html
/Maria

Avfallet i ../Pingst. Väckelse? Den helige Ande

jun11

 

Pingst . Väntar man nu på väckelse/andeutgjutelse   Se gärna Apg 2:16.

Act 2:1  När sedan pingstdagen var inne, voro de alla församlade med varandra.

Act 2:2  Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsam storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de sutto.

Act 2:3  Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem.

Act 2:4  Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungomål, efter som Anden ingav dem att tala.

Act 2:5  Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen.

Act 2:6  Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem.

Act 2:7  Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: “Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala?

Act 2:8  Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas?

Act 2:9  Vi må vara parter eller meder eller elamiter, vi må hava vårt hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller provinsen
Asien,

Act 2:10  i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, åt Cyrene till, eller vara hitflyttade främlingar från Rom,

Act 2:11  vi må vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla höra vi dem på våra egna tungomål tala om Guds väldiga gärningar.”

Act 2:12  Så uppfylldes de alla av häpnad och visste icke vad de skulle tänka. Och de sade, den ene till den andre: “Vad kan detta betyda?”

Act 2:13  Men somliga drevo gäck med dem och sade: “De äro fulla av sött vin.”

Act 2:14  Då trädde Petrus fram, jämte de elva, och hov upp sin röst och talade till dem: “I judiske män och I alla Jerusalems invånare, detta mån I veta, och lyssnen nu till mina ord:

Act 2:15  Det är icke så som I menen, att dessa äro druckna; det är ju blott tredje timmen på dagen.

Act 2:16  Nej, här uppfylles det som är sagt genom profeten Joel:

Act 2:17  ‘Och det skall ske i de yttersta dagarna, säger Gud, att jag skall utgjuta av min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, och edra ynglingar skola se syner, och edra gamla män skola hava drömmar;

Act 2:18  ja, över mina tjänare och mina tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skola profetera.

Act 2:19  Och jag skall låta undertecken synas uppe på himmelen och tecken nere på jorden: blod och eld och rökmoln.

Act 2:20  Solen skall vändas i mörker och månen i blod, förrän Herrens dag kommer, den stora och härliga.

Act 2:21  Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst.’

Act 2:22  I män av Israel, hören dessa ord: Jesus från Nasaret, en man som inför eder fick vittnesbörd av Gud genom kraftgärningar och under och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, såsom I själva veten,

Act 2:23  denne som blev given i edert våld, enligt vad Gud i sitt rådslut och sin försyn hade bestämt, honom haven I genom män som icke veta av lagen låtit fastnagla vid korset och döda.

Act 2:24  Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det icke var möjligt att han skulle kunna behållas av döden.

Act 2:25  Ty David säger med tanke på honom: ‘Jag har haft Herren för mina ögon alltid, ja, han är på min högra sida, för att jag icke skall vackla.

Act 2:26  Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min tunga fröjdar sig, och jämväl min kropp får vila med en förhoppning:

Act 2:27  den, att du icke skall lämna min själ åt dödsriket och icke låta din Helige se förgängelse.

Act 2:28  Du har kungjort mig livets vägar; du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.’

Act 2:29  Mina bröder, jag kan väl fritt säga till eder om vår stamfader David att han är både död och begraven; hans grav finnes ju ibland oss ännu i dag.
Act 2:30  Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att ‘av hans livs frukt sätta en konung på hans tron’,

Act 2:31  därför förutsåg han att Messias skulle uppstå, och talade därom och sade att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket, och att hans kropp icke skulle se förgängelse.

Act 2:32  Denne – Jesus – har nu Gud låtit uppstå; därom kunna vi alla vittna.

Act 2:33  Och sedan han genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern undfått den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I här sen och hören.

Act 2:34  Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer säger han själv: ‘Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,

Act 2:35  till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.

Act 2:36  Så må nu hela Israels hus veta och vara förvissat om att denne Jesus som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och till Messias.”

Act 2:37  När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: “Bröder, vad skola vi göra?”

Act 2:38  Petrus svarade dem: “Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande.

Act 2:39  Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar.”

Act 2:40  Också med många andra ord bad och förmanade han dem, i det han sade: “Låten frälsa eder från detta vrånga släkte.”

Act 2:41  De som då togo emot hans ort läto döpa sig; och så ökades församlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer.

Act 2:42  Och dessa höllo fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.

Act 2:43  Och fruktan kom över var och en; och många under och tecken gjordes genom apostlarna.

Act 2:44  Men alla de som trodde höllo sig tillsammans och hade allting gemensamt;

Act 2:45  de sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade med sig därav åt alla, eftersom var och en behövde.

Act 2:46  Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd och i hjärtats enfald, och lovade Gud.

Act 2:47  Och allt folket vad dem väl bevåget. Och Herren ökade församlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas.

/ Detta kapitel tycker jag att man skall läsa, och läsa igen och fråga Gud över. Kommer det en väckelse, och vilken sorts väckelse? Någon väckelse ser det inte ut att bli alls –   snarare tvärtomMänniskor måste bli väckta över vad Guds församling ÄR..

Se dessa länkar:

http://www.algonet.se/~allan-sv/SIDA26.HTM#gör levande

http://www.algonet.se/~allan-sv/SIDA25.HTM#Hela Guds

http://www.algonet.se/~allan-sv/SIDA34.HTM#En väckelse

http://www.algonet.se/~allan-sv/SIDA87.HTM#uttåg

http://www.algonet.se/~allan-sv/SIDA89.HTM#uppstår

Bibeln/Jesu liknelse i Matteus.Åkern är världen.Bildspråk

jun9

 

Många kristna menar idag att endast Gud får ta itu med “ogräs” i församlingen först när en “skördetid” kommer vid tidens slut. Med ogräs menar man då felande församlingsmedlemmar.  Och eftersom vissa bibeltexter säger “döm inte” tolkas detta som att kristna inte får agera som “domare” i församlingen.

En text om ogräs som är viktig i denna fråga finns i Matteus 13:24-30. Om man uppfattar liknelsen om ogräset som att man inte får ta itu, före tidens slut, med församlingsmedlemmar som syndar öppet och bryter grovt mot Guds ord, till exempel för att inte oskyldiga eller sympatisörer skall drabbas, då uppstår en självmotsägelse i Bibeln. Självmotsägelsen uppstår då bland annat mellan Jesu liknelse om ogräset och det Jesus säger om hur man bör gå tillväga med en felande broder i Matteus18. 

Aldrig självmotsägande

En viktig regel för bibeltolkning är att Bibeln aldrig motsäger sig själv. Om man uppfattar en bibeltext på sådant sätt att en motsägelse uppstår mellan olika bibeltexter, måste man undersöka saken mer nogrannt. Därför skall vi undersöka i denna artikel om det verkligen finns en självmotsägelse om detta i Bibeln.

Jesus ger i Matt 18 tydliga instruktioner i klartext om hur man steg för steg bör gå tillväga med en broder som felar. Jesu ord ger praktisk rådgivning om hur man håller ordning och dömer rätt och fel inom församlingen, inklusive extremfallet att en troende broder kanske måste behandlas som en icke-kristen person. Detta är nämligen vad “hedning och publikan” anspelar på i texten.

Men så i Matt 13 påstår Jesus att ogräns inte får rensas. Som motivering uppges att friskt vete inte av misstag skall råka följa med när man drar upp ogräs. Vissa menar att det Jesus säger här betyder att man inte skall följa vad han säger i Matt 18 om hur man tillrättavisar en broder. Men frågan blir då om Jesus verkligen talar emot sig själv och sina egna ord? Vi skall därför se närmare på vad klartexten om ogräset egentligen säger.

Liknelse ändrar inte klartext

Det första man ser när man läser hela textsammanhanget är att Matt 13 är en liknelse, vilket instruktionerna i Matt 18 inte är. Att tolka en liknelse så att den upphäver påståenden gjorda i klartext på ett annat ställe är dock ingen trovärdig tolkningsmetod.

Matteus 18 är till skillnad från kapitel 13 en klartext som inte innehåller bildspråk, som ibland kan vara svårt att tolka. Texten om ogräset använder däremot bildspråk, men å andra sidan förklarar den texten själv de viktigaste symbolerna som används i texten!

Texten tolkar sig själv

En genomläsning av hela sammanhanget i kapitel 13 visar alltså att symbolerna förklaras direkt i texten. Jesus säger själv i vers 18 att “Åkern är världen“! (Matt 13:18)

Budskapet handlar således om att så ut “god säd”, i världen, samtidigt som det påpekas att i världen kommer samtidigt även en mängd ogräs att blanda sig med. Jesus förklarade alltså själv för lyssnarna att han inte menade kyrkan eller församlingen utan världen när han talade om “åkern”!

Jesu budskap i texten om ogräset behandlar alltså sådant som rör världen, dvs att Gud skall döma världen (“åkern”) och inte de troende. Gud skall alltså själv rensa ut ogräset i denna värld medan de troende istället skall rensa inom församlingen.

Kapitel 13 i Matteus evangelium handlar alltså om den yttre omvärlden medan kapitel 18 handlar om Guds rikes inre ordning i de kristna församlingarna. Och inom de kristna församlingarna är de kristna befallda att döma på det sätt Bibeln som helhet undervisar (se även artikeln “Du skall döma“).

Det förnämsta exemplet på vår skyldighet att visa felande bröder tillrätta ger Jesus genom att först berätta en liknelse om ett “borttappat får.” Jesus nämner 100 får, varav 99 stycken inte har sprungit vilse. Jesus börjar därmed sin undervisning om det som idag ofta kallas kyrkodisciplin eller kyrkotukt, med att tala om ett borttappat får (Matt 18:12) för att i vers 15 lämna symboliken och gå över till klartext om hur detta skall ske i praktiken inom församlingen. Den direkta undervisning om hur man sakll gå tillväga, och som görs utan symbolik, inleder Jesus med orden; “Men om din broder försyndar sig…” och så vidare (se vers 15).

Skördetid mot tidens slut

Det övergripande perspektivet i Matt 13 om ogräset var alltså sådd i världen, samt att en skördetid infaller vid “tidens slut.”

Jesus använder här ett stort perspektiv, nämligen slutet på världshistorien. Vi kristna kan inte acceptera allt i vår omvärld (världen är alltså storleken på perspektivet i Jesu liknelse) men Jesus visar att utanför församlingen kan vi inte ändå “utrota” allt ogräs och alla religiösa uppfinningar som inte verkar stämma med Bibeln.  Däremot gäller Jesus befallningar om hur man rensar och håller rent inom församlingen.

Taga vara på sin broder

Vi behöver alltså ta ansvar för en felande broder på det sätt som Jesus undervisar om i Matteus 18. Ingen enskild av oss kan i förväg komma undan med att säga att just min livstid är så placerad i “tidens slut” så att liknelsen om ogräset befriar just mig från plikten att just idag försöka ta vara på min broder.

Inte heller gjorde Paulus fel som lärde ut hur församlingarna skulle tillämpa Jesu undervisning. Se till exempel 1 Kor 5 som handlar om en man som låg med sin styvmor. Där framgår också av klartexten att symboliken med “surdeg” syftade på hela gruppen, eftersom Paulus talar om flertal när han säger att “ni” skall vara “osyrade” (vers 8).

Vi skall alltså verkligen ta vara på vår broder genom att tillrättavisa honom och även gå så långt som att utesluta honom om han inte själv förstår eller accepterar vad som är rätt enligt Guds ord.

Exempel på renhet

När vi nu gjort klart att man verkligen inte kan tillåta vad som helst i Guds hus, och att liknelsen om ogräset inte gäller församlingen, kan vi tydligare se hur flera bibeltexter rakt på sak talar om att upprätthålla renhet i församlingarna. Några exempel:

  • “så att ni kan avgöra vad som är rätt och vara rena och fläckfria på Kristi dag, (Fil 1:10)
  • “… om någon som kallades broder vore en otuktig människa eller en girig eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en roffare, så skulle ni inte ha något umgänge med en sådan eller äta tillsammans med honom. (1 Kor 5:11)
  • …  Är det inte dem som står innanför ni skall döma? (1 Kor 5:12)
  • Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond! (1 Kor 5:13)
  • … församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara. (Ef 5:27)
  • …Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de skall tuktas så att de inte hädar. (1 Tim 1:20)

Falskt och äkta vete

Den vanligaste typen av “ogräs” som växer på vete-fälten i Israel kallas bland annat för “falskt vete” (“Bearded Darnel”). Darnel är giftig och förgiftningen upplevs som en “berusning” och kan vara dödlig. (se även Rajgräs).

Det uppges vara nästan omöjligt att skilja på äkta och falskt vete medan de växer upp tillsammans. Men när de båda går i “ax” så syns skillnaden. Rötterna sitter så tätt mellan de två sorterna att man inte kan riva upp den ena utan att den andra följer med.

Axen på det äkta vetet blir så tunga att dess strån böjer sig och hela plantan börjar sloka. Men de falska axen väger lätt och står upprätt. Det finns en särskild sorts bekymmerslöshet som betecknar dem som saknar en sann Gudsfruktan.

Rolf Lampa

rolf.lampa@rilnews.org

Hjärtats inställning/ JESUS./Dåraktighet och galenskap

jun8

 

Jesus är HERRE!

Vad är dåraktighet och vad är galenskap? Man kan funera på vad de olika orden står för, och i de tiderna vi lever i så finns det galenskaper och dåraktighet ständigt att finna. Här nedan har jag tagit med en del  bibelställen ur bibeln som beskriver dåraktighet och galenskap, men det räcker ju att läsa en tidning eller se på “Aktuellt” eller “Rapport”, så får man se galenskaper. En del av galenskaperna är:

http://www.infowars.com/china-genetically-modifying-cows-to-produce-human-breast-milk/

http://rilnews.org/article/mental-tr%C3%A4ning-n%C3%A4r-sj%C3%A4lvet-tar-guds-plats 

http://alertsweden.bloggo.nu/Invisible-Empire-A-New-World-Order-/ Läs om NWO
Pro 10:18  Den som gömmer på hat är en lögnare med sina läppar, och den som utsprider förtal, han är en dåre.

Pro 17:12  Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.

Pro 19:1  Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.

Pro 26:6  Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.

Pro 26:8  Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.

Pro 26:11  Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.

Pro 28:26  Den som förlitar sig på sitt förstånd, han är en dåre; men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.

Ecc 7:7  (7:8) Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.

Ecc 10:3  Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta, och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.

Isa 32:6  Ty en dåre talar dårskap, och hans hjärta reder till fördärv; så övar han gudlöshet och talar, vad förvänt är, om HERREN, så låter han den hungrige svälta och nekar den törstige en dryck vatten.

Jer 17:11  Lik en rapphöna som ruvar på ägg, vilka hon ej själv har lagt, är den som samlar rikedom med orätt; i sina halva dagar måste han lämna den och vid sitt slut skall han stå såsom en dåre.

Hos 9:7  De komma, hemsökelsens dagar! De komma, vedergällningens dagar! Israel skall förnimma det. Såsom en dåre står då profeten, såsom en vanvetting andans man, för din stora missgärnings skull; ty stor har din hätskhet varit.

Jer 29:23  De hava ju gjort vad som är ens galenskap i Israel, de hava begått äktenskapsbrott med varandras hustrur och hava fört lögnaktigt tal i mitt namn, sådant som jag icke hade bjudit dem. Jag är den som vet det och betygar det, säger HERREN.

/Prisa Gud för frälsningen!  /Maria

Bibeln /Satans synagoga. VIDEO och bibelställena

jun5

 

Satans Synagoga. I Satans synagoga finns de människor som säger att de känner och bekänner Jesus Kristus som sin Herre, och vill följa honom genom allt, men det är lögn.Denna video från MySoulRefuge visar på vad bibeln säger. Bibelställena från videon finns nedskrivna till dig nedan.

http://www.youtube.com/watch?v=HhL1MzEiFXc&feature=player_embedded
Hoppas att också du fått en mer klar bild över detta med satans synagoga och att vara barn till Abraham och att älska Jesus och varför följa honom.

 Satans Synagoga: Bibelord kommer här, för dig som inte skrev upp dem ..

Upp 2:9, 3:9

Jesaja  44:6 Jesus är Kung av Israel

Upp 3:9

John 1:11-12

1 John 2:18; 2:22

1 John 4:3, 2 John 1:7 Att förneka Jesus

Matt 3:7; Matt 3:8;  Matt 3:9

Matt 23:33, Förnekande

Gamla Testamentet vittnar om Jesus, Kungen.

John 5:37; 5:38; 5:39, 5:40, John 3:6; 3:8  Född på nytt

John 8:44

Paulus sade: Rom 2:28; 2:29, Rom 4:13 Christ is the promised seed of Abraham

Gal 3:16; Gal 3:13; Gal 3:29
Dömda utan Jesus: John 3:18; Mark 16:15-16; John 3:36; John 8:24  1 John 5:10  1 John 5:11-12

Man dör i sina synder utan frälsning John 8:24

Jehovas Vittnen säger att Jesus Kristus var ärkeängeln Mikael, de säger också att Gud var EN Gud(vilken som helst), men INTE GUD.

I Satans synagoga som Jesus nämner flertalet gånger i bibeln finns alla de människor som säger sig tillhöra Jesus, och äslak honom, men de gör INTE det.

FRÄLSNING: Rom 10:13;  Mark 1:15; Rom 5:8; Rom 5:9

Håll fast vid Jesus Kristus, och lämna inte honom.  /Maria

  

Det finns bara en Gud /Ateisternas trosbekännelse LJ

maj30

 

 

Ateisternas trosbekännelse

Lennart Jareteg/Bibelfokus

Alla har vi våra trosbekännelser – mer eller mindre uttalade. Muslimerna har sin: “Det finns ingen gud utom Gud, och Muhammed är hans profet”. Judarna har sin som inledningsvis lyder: “Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en…”. Den kristna trosbekännelsen skulle vi kunna säga att den lyder så här: “Jesus är Herren!”. Denna kristna trosbekännelse tycker jag hakar i den judiska, så att man får fram hela sanningen som då kan sägas vara: “Herren är ensam Gud, Herren är en, Jesus är Herren!”. Denna bekännelse är evangelisk och bibliskt förankrad, och den går inte att förena med Islam eftersom Islam förnekar att Jesus är Herren och Guds Son.

Vad har då ateisterna för trosbekännelse? Ofta märker jag bland ateister att det trots allt finns en underton av anklagelser mot en eventuell Gud. Detta är så klart ledsamt, för den negativa inställningen kan säkerligen bero på en barndom med korrupt kristendom i hemmet, eller kanske på hur vi kristna bemöter tvivlare och kritiker. Det finns så klart även ateister som grundar sin form av tro på vetenskapliga argument, evolutionsteorin etc. Man skall observera att ateism också är “tro” som sysslar med metafysiska antaganden som inte går att bevisa. Det är nämligen lika vetenskapligt inkorrekt att säga att Gud finns som att säga att han inte finns.

Hur som helst, här är ett förslag på trosbekännelse för ateister som stämmer mycket med deras tankegångar:

“Det finns ingen Gud, och all ondska är hans fel!”  /Lennart J

_______________

Jag vill prisa Herren, för han finns. Vi har en stor och mäktig Gud!  /Maria