”Min nåd är dig nog.” 2 Kor 12: 9.

En afton red jag hem efter en tung dags arbete. Jag kände mig trött och djupt nedslagen, då plötsligt med blixtens snabbhet ett ord nådde mina öron: ”Min nåd är dig nog.” Då jag kommit hem, slog jag i min Bibel upp denna text, och den framstod nu för mig på detta sätt: ”Min nåd är dig nog” Jag log vid mig själv och sade till Herren: ”Jag kan tänka mig, att den är det, Herre.” Jag hade aldrig förut fattat det heliga löjet hos Abraham. Nu förstod jag det. Det kom otron att framstå helt orimlig. Det var som om den lilla, törstiga fisken varit rädd att dricka floden torr, då den fick höra fader Thames säga: ”Drick på, du lilla fisk, min ström räcker till för dig.” Eller det var som om musen, efter de sju ymniga åren, fruktat att dö av hunger, då den hörde Josef säga: ”Var blott lugn, du lilla mus, mina spannmålsmagasin räcka säkert till för dig.” Eller jag tyckte mig se en man stående högt uppe på ett berg, sägande vid sig själv: ”Jag inandas så många kubikmeter luft varje år, att jag befarar, att jag småningom förbrukat allt syre i atmosfären.” Men jorden hördes svara: ”Fortsätt du att andas och att fylla dina lungor med luft, min atmosfär räcker till för dig.” Ack, mina bröder, låt oss ha stor tro på Gud. Den ringa tron skall föra edra själar till himlen, den stora tron däremot skall bringa himlen till edra själar. – C. H. Spurgeon.