Maria

*

Jesus är alltid beredd att hjälpa oss i svårigheter. Ibland tror vi att om den helige Ande leder oss  blir det alltid till ”vatten där jag finner ro”. MEN det är inte alltid nödvändigtvis så.  Kan man undvika bekymmer? Ja det kan man, men man behöver inte medvetet sätta sig i situationer som kommer att kosta på! De andra bekymren kommer utan att man vill det eller kan undvika dem, på grund av andra orsaker, sådant man INTE själv är skyldig till.

Så här säger bibeln:

Den helige Ande ledde Jesus ut i öknen för en lång och svår tid, och han kan också leda oss in i situationer där vi möter svårigheter. När du möter motgångar, så tänk först efter om du själv är skuld till dem på grund av synd eller oförståndigt handlande. Om det inte finns någon synd att bekänna eller något felaktigt beteende som du kan ändra på, be då Gud om kraft att komma igenom prövningen/arna. Var alltid noga med att troget följa  den helige Ande dit han leder.

Så här kan det vara: Det står också i bibeln att Gud sänder oss prövningar. Vi kan råka ut för helt osannolika saker som är så hemska att man inte ens vill tänka på dem eller ens tala om dem, man bara kvider i oro och gråt. Känns det igen?  Ja jag tror/vet att de flesta människor har någon gång råkat i svårigheter. Därför skriver jag detta nu..

Själv har jag ibland undrat om jag skulle tappa vett och sans och inte hitta balans, för svårigheterna har varit mer än svåra, det har varit oöverstigliga berg som bara Jesus kunnat flytta på. Nu har det varit så svårt så länge att jag har svårt att kunna begripa över huvud taget vad som är meningen eftersom man verkligen rannsakat sitt inre. Jag vet att satan är vred på den frälste troende och att satan kan sända vilken plåga han vill (om Gud godkänt den) till oss människor, men personligen så tycker jag att det räcker sedan flera år tillbaka. Sorgen har varit total.

En variant som jag mött många gånger och som visar på trosrörelsens undervisning är följande: Människor som är religiösa de tycker och tänker och tror, men tydligen inte på Jesus eftersom de dömer ens sorg utan att förstå vad det handlar om och säger att det är FEL att ha bekymmer!!! Ojdå, är det fel att ha bekymmer och vem bestämmer det? Den religiöse? som bara ser hur bra den själv har det? Har den haft bekymmer? jag undrar det, eller är det poleringen på ytan som inte får få några smutsfläckar?

Som sagt, det finns så många underligheter och ingen kan mäta sorg och elände! Jesus VET precis  hur man har det och varför, och det är så underbart att få vara nära honom i allt som sker och man kan se hans hjälp så tydligt, det sker under då man ber och vågar vänta på bönesvar! Halleluja! Gud är god! Tack alla vänner!

Maria

Maria