Abel var den förste martyen (1 Mos 4 och Sakarja är den siste (se 2 Krön 24:21- den hebreiska Bibelns sista bok är 2 Krön) Sakarja är ett klassiskt exempel på en gudsman som blir dödad av sådana som säger sig vara Guds folk. Det är en hel del människor som säger sig vara Guds folk, det vet vi. Jesus sammanfattar det som finns av martyrskap i Gamla testamentet, det du läste nyss. Vi vet ju att man ville jaga och mörda, piska och i vissa fall korsfästa ledare i den första församlingen. Därför var man i full färd med att förfölja och ta livet at Messias och hans trogna efterföljare. /Matt 23
Vi vet inte hur det kommer att bli för oss som är trogna idag, och om de kommande förföljelserna kommer att starta snart eller om de kommer att dröja… Men vi vet att Jesus Kristus är vårt beskydd och vår trygghet.
Jesus ville samla folket och skydda det, då han var här på jorden, och han vill fortfarande skydda sitt folk, de troende idag. I alla lägen då det är svårt för oss, ja då finns Jesus där för oss, men alla tror inte att det är så, till och med en troende kan tvivla. Gör INTE det. Jesus finns och beskyddar.
Jesus känner oss så väl och han hör varenda suck och ser alla våra tårar. Det finns ingen annan som kan ge den trösten som Jesus kan och vill ge.
____
Vardagliga ting är inte de sämsta och dem kan göra en mycket glad, det handlar om, som du säger, om mindre saker, småsaker, som kan höja humöret rejält, av glädje.
Det finns så många saker som gör en glad, och när bönesvaren kommer blir man naturligtvis mer än glad! och jag tänkte också på när man BER Gud om att få göra ngt särskilt för någon, så FÅR man det! Han hör verkligen alla böner, men svarar inte på alla.
Mindre saker och mindre bönesvar är inte alls dåligt, man får verkligen tacka för allt. Är man väldigt självisk, vilket många är, då ber man ju inte gärna om att få tjäna, utan då ber man om själviska, verkligt själviska saker. Så gör man då man inte känner Guds vilja eller söker den.
Ja Herren VET ALLT! Det är verkligen en fantastisk realitet. :))
/Maria
Idag frågade en person mig om vad som gör mig lycklig, (underförstått att befatta sig med tunga ämnen inte gör någon lycklig precis!).
Han sa: Se de små tingen och förstora upp dem. Vardagliga ting. I vardagen finns det lycka, som vi sällan ser.
Jag svarade: ja, när gemenskap med människor kommer så där otvunget och äkta (dvs genom Den helige Ande!) och Gud ger bönsvar (och jag gör det Han satt mig att göra), då känner jag mig lycklig.
Jag brukar be Jesus (DHA) om allt mindre saker och Han svarar också på sånt, om det har betydelse för hur man ser Honom och vad som Han tycker vi ska göra, vill säga!
Herren vet ALLT, redan!
🙂