FETT – Hjärt-och kärlsjukdom m m:
En av de stora hälsofrågorna i vår samtid är det påstådda sambandet mellan intag av fett och hjärt- och kärlsjukdom, övervikt, diabetes m m. Sakta börjar en ny bild vinna insteg. Det är intaget av kolhydrater, i synnerhet snabba och processade sådana som socker, vitt mjöl m m, som bör sättas i samband med nämnda sjukdomar. Däremot är mättat fett och animaliskt fett fullgoda.
En annan del av hälsofrågan rör kolesterolets ”farlighet”. Detta ämne är i själva verket en av de viktigaste byggstenarna i människokroppen. Vårt förnämsta livsmedel – modersmjölken – är rik på kolesterol. Men att kolesterol skulle vara ”farligt” är därför oriktigt, och stora summor läggs i onödan på kolesterolprover inom primärvården. Till ekonomisk nytta främst för dem som tillverkar provsatserna.
En annan ekonomiskt lönande del är bruket av s k kolesterolsänkande läkemedel (statiner), som omsätter astronomiska belopp runt om i världen. Som med alla läkemedel finns nytta och biverkningar. Men om nyttan saknas eller är ytterst liten, så kvarstår biverkningarna och många människor får försämrad livskvalitet.
Jag har tidigare skrivit om detta ämne i många nyhetsbrev, men behovet av information kvarstår då den förlegade synen på samband mellan kost och hälsa fortfarande har ett starkt fäste inom den svenska hälsovården.
Från DN 26/4 2011
”Högt kolesterol är ofarligt för kvinnor och friska män”
Publicerad 2011-04-26 00:50
Läkare och forskare: Sanningen börjar komma fram. Över en halv miljon svenskar tar läkemedel mot förhöjda kolesterolvärden i onödan. De kolesterolsänkande läkemedlen – som används av över en halv miljon svenskar – minskar risken för att dö av hjärtinfarkt. Men detta gäller endast män som tidigare haft en infarkt. Effekten är dessutom beskedlig. Vad de flesta inte vet är att inget experiment med den här gruppen läkemedel (så kallade statiner) har lyckats förlänga livet för friska människor. Men nu börjar sanningen sippra ut. En omfattande analys av nätverket Cochrane Collaboration visar att statinbehandling endast har en bagatellartad effekt. Tvärtom finns det skäl att varna för de biverkningar som en okritisk användning av statiner kan ge, skriver artikelförfattarna.
Kolesterolet är ett av kroppens viktigaste byggnadsmaterial. Att skapa nya celler eller nervtrådar utan kolesterol är omöjligt. Kolesterolet är även förstadiet till många av våra hormoner och med solens hjälp omvandlas hudens kolesterol till D-vitamin.
Varje cell producerar sitt eget kolesterol och om det inte räcker hjälper levern till. Vi producerar 3-5 gånger mer kolesterol än vi äter. Äter vi för lite ökar produktionen, äter vi mycket tar cellerna paus. Det förklarar varför det är svårt att påverka kolesterolet genom koständringar.
Idén om det farliga kolesterolet kom från Framingham, en liten ort utanför Boston. Här började forskare 1948 att screena invånarna. När de upprepade undersökningarna några år senare upptäckte de att kolesterolet hos dem som under tiden fått en hjärtinfarkt hade varit lite högre än normalt. Man påstod att ett högt kolesterol var en riskfaktor för hjärtinfarkt.
Idén fick omedelbart spridning i forskarvärlden. Ingen reagerade emellertid när man undersökte Framinghamborna 30 år senare. Då visade det sig att högt kolesterol endast var en riskfaktor för män upp till 47 års ålder, inte för äldre män och inte för kvinnor över huvud taget.
Inte nog med det – det var fler som hade dött i hjärtinfarkt bland dem vars kolesterol hade minskat. Författarna skrev: ”För varje milligramprocent kolesterolet hade minskat, ökade hjärtdödligheten och den totala dödligheten med fjorton respektive elva procent”.
Sedan dess har det publicerats otaliga likartade rapporter; de flesta har bekräftat Framingham-forskarnas resultat. I några få var högt kolesterol en riskfaktor även hos 70-åriga män, men de flesta har funnit att högt kolesterol inte är en riskfaktor för äldre människor. Mer än tjugo studier har till och med visat att äldre människor med högt kolesterol lever längst.
Det som främst har hållit liv i kolesterolhypotesen är studier av människor med ärftligt högt kolesterol, så kallad familjär hyperkolesterolemi. I många år har man trott att de flesta dör unga i hjärtinfarkt. Då brittiska forskare började studera stora befolkningsgrupper upptäckte de emellertid att människor med denna abnormitet i genomsnitt lever lika länge som andra. Några fler dör i hjärtinfarkt, men färre dör av cancer.
Det är inte heller kolesterolet som är farligt. Risken är densamma vare sig det är lite högre än normalt eller om det är 2-3 gånger högre. Det har åtskilliga forskargrupper konstaterat, dock utan att dra den naturliga slutsatsen av sin upptäckt.
Det finns andra tecken på att boven inte heter kolesterol. ENHANCE kallas ett experiment med kolesterolsänkande statiner som endast omfattade människor med ärftligt högt kolesterol. Hälften fick simvastatin, den andra hälften fick dessutom ett annat kolesterolsänkande preparat.
Trots att kolesterolet minskade mest i den intensivt behandlade gruppen ökade åderförkalkningen mest i den.
De kolesterolsänkande statinerna minskar risken för att dö av hjärtinfarkt, men endast för män som haft en infarkt tidigare och effekten är beskedlig. Sannolikheten för att en manlig sextioårig infarktpatient är vid liv om fem år är ungefär 90 procent och om han tar en statintablett dagligen ökar den till 92 procent.
Vad de flesta inte vet är att inget statinexperiment har lyckats förlänga livet för kvinnor eller för friska människor. Sanningen börjar emellertid sippra ut.
The Cochrane Collaboration (The Cochrane Library 2011, Issue 1) redovisade nyligen en analys av alla publicerade statinexperiment på friska människor, totalt mer än 34.000 individer.
Enligt rapporten har statinbehandling endast en bagatellartad effekt hos hjärtfriska människor. Flera av de publicerade försöken var enligt forskarna dessutom i ett eller annat avseende bristfälliga – man hade inkluderat ett antal hjärtpatienter i några och i andra var biverkningsrapporteringen ofullständig.
Cochrane-rapporten har kommenterats livligt i internationella massmedier. ”Millions taking statins needlessly” var rubriken i The Telegraph. Redaktören på Time var mera försiktig: ”Statins May Not Prevent Heart Disease in Healthy People”.
I en BBC-intervju sade Fiona Taylor, medlem av den engelska Cochrane-gruppen: ”Denna analys understryker att våra kunskaper om effekten av statinbehandling hos människor som aldrig haft en hjärtkärlsjukdom är högst ofullständiga.” (”This review highlights important shortcomings in our knowledge about the effects of statins in people who have no previous history of cardiovascular disease.”)
Varningarna mot en okritisk användning av statinerna är enligt vår mening välgrundade. Det är nämligen inte ofarligt att sänka kolesterolet.
Den vanligaste biverkningen är ömma och svaga muskler. De officiella siffrorna säger att frekvensen är mindre än 1 procent, men oberoende forskare kan berätta att 25 procent är närmare sanningen.
Andra har funnit att omkring 20 procent av manliga hjärtpatienter blir impotenta efter några månaders behandling. Studien hade finansierats av Pfizer, men på hemsidan för deras kolesterolsänkande preparat Lipitor nämns ingenting om detta. Pfizer har förstås en lösning på problemet som heter Viagra.
De många rapporter om minnesförlust, aggressivitet, sömnlöshet, mardrömmar, depression och suicidtankar förvånar inte heller med tanke på att hjärnan är vårt kolesterolrikaste organ och att normal hjärnfunktion kräver en ständig lokal produktion av kolesterol.
Allvarliga fosterskador har rapporterats liksom skador på perifera nerver resulterande i brinnande smärtor och svaga muskler i benen. Men hur många läser den finstilta texten på bipacksedeln?
Den kanske allvarligaste biverkningen är cancer. I tre statinstudier ökade cancerfrekvensen med statistisk säkerhet. Detta bortförklarades med argumentet att en sammanslagning av alla statinexperiment inte har funnit en ökad förekomst, inte ens efter tio år.
Tio års rökning räcker som bekant inte heller för att få lungcancer.
Dessutom rapporteras inte hudcancer, den cancertyp som upptäcks först om man utsätts för cancerframkallande ämnen. Detta sedan antalet fall av hudcancer ökade i de två första simvastatinexperimenten.
Också oroande är att man i en japansk uppföljning av statinbehandlade patienter upptäckte att cancer var tre gånger vanligare hos dem vars kolesterol minskade mest.
I dag har antalet statinbehandlade människor i Sverige för länge sedan passerat en halv miljon och en stor del av dessa utgörs av friska människor vars enda ”sjukdom” är högt kolesterol. Dags att ta hänsyn till vetenskapen?
Uffe Ravnskov
med dr, docent, oberoende forskare, Lund
Karl E Arfors
professor, tidigare explorativ forskningschef Pharmacia AB
Christer Enkvist
f d landstingsöverläkare, tidigare medlem av SBU
Tore Scherstén
professor, tidigare huvudsekreterare i Statens medicinska forskningsråd
Ralf Sundberg
docent
Jørgen Vesti Nielsen
överläkare
___________________________________________________
Cochrane Collaboration
The Cochrane Collaboration, Cochrane-samarbetet, är ett fristående vetenskapligt nätverk som startades 1993. Forskarna i nätverket samarbetar i utarbetandet av systematiska översikter, så kallade Cochrane Reviews. De olika grupperna i Cochrane-samarbetet ansöker själv om medel för sina aktiviteter och finansieras vanligen via fonder eller med offentliga medel. Över 11.000 forskare, läkare, patienter, administratörer och andra deltar i Cochrane-samarbetet.
Källa: Statens institut för medicinsk utvärdering, SBU
_____________________________________________
Gunnar Lindgren: Artikeln har rönt stor uppmärksamhet och givit upphov till flera debattinlägg – se DN. På ledarsidan säger DN:
Ett piller för mycket
DN Publicerad 27/4
Läkemedelsindustrin vill sälja. Helst till så många som möjligt så länge som möjligt. Läkarna, patienterna och politikerna måste uppträda som motkraft.
1999 gav Världshälsoorganisationen en grupp forskare i uppdrag att uppdatera de världsomfattande riktlinjerna för behandling av högt blodtryck. De kom fram till att gränsvärdet för medicinska insatser skulle sättas så lågt som till 120/80. Med ett sådant värde skulle majoriteten av svenskarna sjukförklaras. Och samhällets kostnader för läkemedel stiga.
Norska läkare anade oråd och på deras initiativ granskades de rådgivande läkarnas kopplingar till läkemedelsindustrin. Och jodå, visst fanns osunt nära band. Nya experter kallades in för att göra om arbetet.
Händelsen refereras av läkarna Jan Håkansson och Anders Hernborg i boken ”Skapar vården ohälsa?”. Och den illustrerar väl dilemmat. I ena änden finns läkemedelsindustrin som strävar efter att göra det normala onormalt så att stora befolkningsgrupper kan medicineras – helst under resten av livet. I andra änden finns ett samhälle som har både medicinska och ekonomiska intressen av att inte överbehandla. I ett välfärdssamhälle som Sverige handlar det dels om att inte slänga skattepengar från läkemedelssubventionen i sjön. Men framför allt om att människor riskerar att bli mer sjuka än friska av mediciner som de egentligen inte behöver.
Just så måste man tolka de resultat av den omfattande behandlingen med blodfettssänkande läkemedel som en grupp forskare redogjorde för i går på DN Debatt. En halv miljon svenskar äter tabletterna. Ett fåtal förefaller ha nytta av dem.
Det kan tyckas djävulskt att det läkemedelsbolag, Pfizer, som saluför blodfettssänkaren och försäljningssuccén Lipitor, en medicin som gör 20 procent av de manliga hjärtpatienterna impotenta, är samma bolag som tillhandahåller potensstärkaren Viagra.
Visst kan man avkräva något slags affärsmoral också från läkemedelsbolagen, men samtidigt måste man förstå industrins villkor. Det kan ta ett decennium att ta fram ett läkemedel. Kostnaderna är gigantiska och måste kunna räknas hem igen. Annars har vi ingen kommersiell läkemedelsindustri. Och en statlig är sannerligen inte att sträva efter.
Det som däremot måste till är att läkarkåren, patienterna och politikerna uppträder som motvikt. Allt snävare och statiska gränsvärden måste ifrågasättas. Att gränsvärdena för högt blodtryck är detsamma för en 25-årig och 75-åring är att helt bortse från medicinska elementa som att kroppen och människan åldras. Och att klistra sjukdomsetiketter på normalt åldrande är ingenting att sträva efter.
Precisionen måste bli bättre. Och diskussionerna om vad som är värt att behandla och till vilket pris. Fem års behandling med blodfettssänkare till personer som har en känd kranskärlssjukdom gav i en studie en genomsnittlig förlängd överlevnad med tre månader. Resultatet kan tyckas aningen klent, och då gavs läkemedlet ändå till sjuka som enligt DN Debatt-artikeln har mest användning för det.
Trots den bevisligen begränsade nyttan hamnar Lipitor på sjätte plats på branschorganisationen Lif:s tio-i-topplista över vilka läkemedel apoteken lägger mest pengar på. Förra året såldes just denna vara och den generiska kopian för 361 miljoner kronor. Om man adderar de något mindre säljande blodfettssänkarna hamnar slutnotan på 604 miljoner kronor, varav skattebetalarna står för mer än två tredjedelar.
Vi lever i en tid och i ett samhälle där det förs återkommande diskussioner om värdet av att subventionera extremt dyra mediciner till en extremt liten, men ofta extremt sjuk, patientgrupp. Dit hör personer med Hunters sjukdom och den medfödda ämnesomsättningssjukdomen PKU, för att nämna några diagnosgrupper som fått kalla handen av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket under senare år.
Men i valet mellan att behandla stora grupper friska eller små grupper sjuka är det de sjukas behov som måste komma först. Allt annat är oanständigt. Och dessutom ofta helt onödigt
DN
Se http://www.youtube.com/watch?v=RTG05oMG3EY
Se http://www.commondreams.org/view/2011/04/25-11
Och
http://www.lavidalocavore.org/diary/4695/i-never-promised-you-an-organic-garden
KÄLLA: Gunnar Lindgren
Starrkärr 210, 446 95 Älvängen
gunnar.lindgren@ale.mail.telia.com
http://www.alternativjournalen.se/ooljat
tk910116