Guds folk/Israel och Iran…

 

 

Ja, låt oss prata lite om kärnvapen

USA: Iran närmar sig språnget fram till den första raketladdningen.

De olika amerikanska underrättelsetjänsterna har kommit fram till samma bedömning under sommaren: Iran har tillräckligt med anrikat uran för att kunna ta “språnget” och börja producera kärnvapen.

Det uppgav New York Times häromdagen och man stödde sig på källor i de amerikanska underrättelsetjänsterna.

Ungefär samtidigt signalerade Iran vilja att inleda samtal med USA för att förhindra att USA och europeiska stater som Tyskland och Frankrike fattar beslut om skärpta sanktioner mot Iran. Inte meddetsamma, men nästa år.

Den här senaste ronden inleddes när den amerikanska representanten vid IAEA, Internationella atomenergikommissionen i Wien, rapporterade om de slutsatser man nått på högsta håll i Washington, nämligen att den iranska regimen nu har tillräckligt med nukleärt bränsle för att kunna producera egna kärnvapen.

Däremot har iranierna till synes inte nått fram till det stadiet att man redan kan konstruera en stridsspets för en långdistansraket, som skulle kunna bära och detonera en atombomb, exempelvis över Israel.

Enligt New York Times rapport kom USA:s representant vid IAEA, Glyn Davies, med de alarmerande uppgifterna för att sätta press på övriga stater i väst att inte vänta längre, utan gå samman med USA, om ett beslut att införa nya och striktare sanktioner mot Iran, om Iran vägrar ge mera insyn i landets verkliga kärnvapenpotential. Det framgick också att experterna i USA verkar vara väl medvetna om att Iran har många fler underjordiska installationer och nukleära fabriker än man känner till i västvärlden.

Amerikanerna har velat fram och tillbaka en hel del i sina analyser om hur snabbt den iranska potentialen faktiskt vuxit de senaste åren. För cirka två år sedan offentliggjordes en tungt vägande säkerhetsrapport i USA som gick ut på att Iran hade bromsat eller rentav lagt ner planerna på att framställa egna kärnvapen. Nu har man tänkt om igen i Washington. Och man tvekar inte att säga att makthavarna i Teheran verkar vara fast beslutna att genomföra en egen kärnvapenproduktion, även om man absolut förnekar det.

Iran fortsätter som förut att hävda att produktionen av anrikat uran bara är till för fredligt bruk, för produktion av elkraft och liknande. Men man fortsätter samtidigt att anrika uran långt över det fredliga behovet.

Det är just mängden uran som man accelererat fram vartefter, som stärker misstankarna i USA och resten av världen om att Iran redan inlett en hemlig produktion av de komponenter som behövs för att framställa en atombomb och att det nu bara är en tidsfråga innan man nått målet.

“Det är alltså hög tid för västvärlden att börja agera på samlad front mot de iranska ambitionerna”, sade den israeliske ställföreträdande premiärministern Dan Meridor under veckoslutet. Han underströk samtidigt att det inte rör sig om något slags israeliskt ultimatum. Han förnekade bestämt att det israeliska flygvapnet redan skulle “ligga i startgroparna” för att angripa de iranska installationerna. Det är väl också i sammanhanget en myt att israelerna måste förstöra rubb och stubb, som Iran gömmer under jord.

Det räcker med att slå ut acceleratorerna vid anläggningen i Natanz för att göra klart att Israel inte inte tänker tolerera utplåningshot, något som Iran inte alls hållit under lock utan riktat direkt mot den judiska staten.

Det är givetvis också en myt att israelerna inte skulle kunna slå ut hotet vartefter – i flera omgångar – om den israeliska statsledningen anser att det iranska utplåningshotet håller på att bli genomförbart.

Redan de underförstådda beskeden om att de israeliska angreppen kan komma att upprepas skulle kunna uppskjuta det iranska vapenprogrammet med flera år och rentav få de islamiska prästerna, som har makten i Iran, att tänka om och skrinlägga planerna mot Israel.

Men vad sitsen också handlar om idag är tyvärr faktum att USA funnit sig i att Iran blir nästa kärnvapenmakt i världen. Och att Iran som en följd kan komma att dominera all politik i Mellanöstern. Man kan inte bara bli ett dödligt hot mot Israel, man kommer dessutom att kunna sabotera alla de amerikanska intressena i Mellanöstern eller bli en förlamande och farlig motpol till alla USA:s arabiska allierade i området. Och det gäller både Saudi Arabien och Egypten och andra mindre viktiga arabstater som redan uppfattar prästväldet i Iran som ett direkt hot mot de egna intressena.

Intressant nog varnar Ryssland i den vevan Israel för att söka slå ut de iranska installationerna med vapenmakt. “Det vore en katastrof för hela Mellanöstern om det skedde”, sade Vladimir Putin under veckohelgen. Inte många i dagens läge skulle våga komma med motsatta överslag, att det kunde bli en katastrof, om Iran satte in kärnvapen mot Israel.

Det enda som skulle kunna uppmuntra en kalenderbitare i Israel är kanske att dagens amerikanska experter tror att Iran på sistone inte har intensifierat en produktion som skulle bana väg för en kärnvapenladdning lämpad för en av Irans existerande långdistansraketer. Samma raketer, med en räckvidd på mellan 1300 och 1600 km, som lätt skulle nå Israel.

Läs fortsättningen här:

I Israel delar man inte den amerikanska bedömningen och det har enligt New York Times lett till täta gräl mellan de israeliska och de amerikanska experterna i de olika underrättelsetjänsterna. Det framgår åtminstone enligt tidningen i New York att amerikanerna är något mer skeptiska än israelerna vad gäller Irans förmåga att övervinna de tekniska problemen som bromsar produktionen av en raketspets laddad med en atombomb.

Enligt israeliska källor har Irans ansträngningar inte alls försvagats eller lagts ner helt, som amerikanerna förmodade så sent som sommaren 2007. Enligt israelerna har Iran intensifierat ansträngningarna de senaste fyra åren.

New York Times betonade i sin artikel ( kanske med ironi ) att USA är skeptiskt så länge man inte sett bevis på “att Irans ledare gett en specifik order om att producera kärnvapenstridsspetsar”. Argumentet är kanske formellt intressant, men vem påstår att den iranska regimen är paragrafryttare i atombombsfrågor och författar skriftliga order om stridsspetsar i ett officiellt statligt lägg?

Paragrafryttare i USA kan givetvis använda paragrafrytteriet som ett argument men det skulle knappast vanliga kyliga bedömare göra när det gäller hemliga och känsliga frågor som berör massförstörelsevapen.

Varför kan de amerikanska experterna inte bara hålla sig till kalla fakta? Det vill säga, bara konstatera att Iran har trappat upp antalet arbetande centrifuger femfalt de senaste åren, centrifuger som producerar det anrikade uranet för både fredligt och potentiellt krigiskt bruk?

Bakom flatheten i argumentationen som USA gett prov på, när det gäller Iran, kan man ana att Washington redan för rätt länge sen fann sig i att man var för sent ute, och att man därför också måste finna sig i att Iran kommer att ha kärnvapen inom kort. USA har tvingats finna sig i faktum att det strategiska läget i Mellanöstern under de senaste åren ändrat sig drastiskt till egen nackdel, och inte bara för USA:s del, men också för dess arabiska allierade och för Israel.

Under tiden har Iran för första gången gått med på att inleda möten med USA om den egna nukleära potentialen, men i Teheran är man förstås mycket noga med att samtidigt betona att man inte tänker ta en paus i anrikningen av uran.

Slutet på september var det angivna datum som president Barack Obama satte som gräns för ett iranskt svar på de amerikanska förhandlingsinviterna.

Gränsen är snart nådd och det är dags för förhandlingar. Alltmedan Iran kan arbeta vidare med att förminska de nukleära komponenterna så att de till slut får plats i en raketspets, ett arbete som amerikanerna tror kan ta flera år att genomföra. I Israel misstänker man att Iran kan lyckas med detta redan före 2014.

Även om den stundande “dialogen” mellan Iran och USA skulle bli positivare än man räknar med i Washington, är det knappast någon inblandad som tror att parterna kommer att nå något genombrott före årets slut. I det förflutna har iranierna visat sig vara mästare i konsten att förhala alla avgöranden och dra ut på förhandlingarna och vinna mera tid – omgång efter omgång.

Eventuellt når president Obama och hans rådgivare slutsatsen i början av nästa år att det måste till ekonomiska sanktioner mot Iran för att bromsa landets kärnvapenpotential. Man kan dessutom nästan räkna med att de på pappret drastiska sanktionerna aldrig blir riktigt kännbara för Irans del, eftersom både Ryssland och Kina motsätter sig effektiva sanktioner. Bägge gör stora affärer med Iran och det tänker man inte upphöra med. Ryssland räknar med fortsatta lukrativa vapenaffärer. I Israel antar man nu att premiärminister Benjamin Netanjahu “försvann” i tolv timmar förra måndagen till Ryssland i ett närmast desperat försök att avvärja en strategiskt viktig rysk försäljning av luftvärnsmissiler till Iran. Alla detaljer i övrigt är förstås hemligstämplade.

Man kan bara tillägga att det är helt klart vid det här laget att president Obama inte prioriterar det iranska problemet särskilt högt, han drog benen efter sig från första stund. Han tycks också ha samma uppfattning på tingens ordning som profeten Muhammed:

Djävulen finns i hastverket, men Allah är klokare än så, och har inte direkt bråttom…

2009 Richard Haas. /Jerusalem

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.