”Varför, Herre, står du så långt ifrån?” Ps 10: 1.

”GUD är en hjälp i nöden.” Han tillåter oss att komma in i lidanden av allehanda slag, och det förefaller oss som skulle Han likgiltigt åse vår smärta. Hans avsikt är att bringa oss till slutpunkten med oss själva och öppna våra ögon för mörkrets skatter, lidandets oförlikneliga vinning. Vi kunna vara vissa om, att Han, som tillstått oss att gå in i nöden, också är hos oss i den. Måhända se vi Honom först, då nöden är över. Vi måste dock våga tro, att Han ej för ett ögonblick lämnar smältdegeln. Våra ögon äro förhållna. Vi kunna ej skåda Honom, som vår själ har kär. Det är mörkt – bindeln gör, att vi ej förmå upptäcka vår store Överstepräst. Men Han är dock där – full av medlidande. Låt oss icke bygga på våra känslor utan lita på Hans orubbliga trofasthet. Låt oss tala till Jesus såsom vore Han hos oss, ehuru vi icke kunna se Honom. Så snart vi göra detta, skall en stilla röst tala om för oss, att Han är där i skuggan, vakande över sitt barn. Din Fader är dig lika nära, om resan går genom den mörka tunneln eller under den öppna himmeln!

*

”Han bryter ban och för oss an
och tecknar all vår väg i trofasthet
med spår av nåd och av barmhärtighet.”

Från ”Källor i öknen” av Mrs. Chas. E. Cowman.

Visst finns det lidande, ja mycket lidande kan människor hamna i. Men Jesus Kristus går bredvid den som tror, ja han bär oss i lidandet…om vi vågar tro det.

/Maria

Det finns ljus i tunneln