Joh 6
Jesus mättar fem tusen män
*
1 Därefter for Jesus över Galileiska sjön, Tiberias sjö. 2 Mycket folk följde honom, därför att de såg de tecken som han gjorde med de sjuka. 3 Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. 4 Påsken, judarnas högtid, var nära.
5 När Jesus lyfte blicken och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: ”Var skall vi köpa bröd så att dessa får något att äta?” 6 Det sade han för att pröva honom, ty själv visste han vad han skulle göra. 7 Filippus svarade: ”Bröd för två hundra denarer räcker inte för att alla skall få ett stycke var.” 8 En annan av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus bror, sade till honom: 9 ”Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många?” 10 Jesus sade: ”Låt folket slå sig ner” – det var gott om gräs på det stället – och de slog sig ner. Det var omkring fem tusen män. 11 Jesus tog bröden, tackade Gud* och delade ut till dem som var där, likaså av fiskarna, så mycket de ville ha. 12 När de var mätta sade han till sina lärjungar: ”Samla ihop de stycken som har blivit över, så att inget blir förstört.” 13 De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de stycken som hade blivit över av de fem kornbröden när de ätit.
14 När folket såg vilket tecken han hade gjort, sade de: ”Visst är detta Profeten, som skulle komma till världen.” 15 Då Jesus förstod att de tänkte komma för att med våld göra honom till kung, drog han sig undan upp till berget, helt ensam.
Jesus går på vattnet
*
16 När det hade blivit kväll, gick hans lärjungar ner till sjön 17 och steg i en båt för att fara över till Kapernaum på andra sidan sjön. Det var redan mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit till dem. 18 Det blåste hårt och sjön började gå hög. 19 När de hade kommit ungefär tjugofem eller trettio stadier ut, fick de se Jesus komma gående på sjön och närma sig båten, och de blev förskräckta. 20 Men han sade till dem: ”Det är jag. Var inte förskräckta!” 21 De skulle just ta upp honom i båten, men då var den redan framme vid den plats dit de var på väg.
Jesus är livets bröd
27 Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill.” 28 De frågade honom: ”Vad skall vi göra för att utföra Guds gärningar?” 29 Jesus svarade: ”Detta är Guds gärning, att ni tror på den som han har sänt.” 30 De sade till honom: ”Vad gör du för tecken, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra? 31 Våra fäder fick äta manna i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta.”* 32 Då sade Jesus till dem: ”Amen, amen säger jag er: Det är inte Mose som har gett er brödet från himlen, utan det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen. 33 Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.” 34 De sade till honom: ”Herre, ge oss alltid det brödet!” 35 Jesus svarade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. 36 Men jag har sagt er: Ni har sett mig och tror inte. 37 Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut. 38 Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig. 39 Och detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. 40 Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.”
41 Judarna var mycket förargade över att han hade sagt: ”Jag är det bröd som har kommit ner från himlen.” 42 De sade: ”Den här Jesus, är han inte Josefs son, och känner inte vi hans far och mor? Hur kan han då säga: Jag har kommit ner från himlen?” 43 Jesus svarade: ”Var inte så upprörda. 44 Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 45 Det står skrivet hos profeterna: De skall alla ha blivit undervisade av Gud.* Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig. 46 Inte så att någon skulle ha sett Fadern utom han som är från Gud. Han har sett Fadern. 47 Amen, amen säger jag er: Den som tror har evigt liv. 48 Jag är livets bröd. 49 Era fäder åt manna i öknen, och de dog. 50 Men det bröd som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. 51 Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva.”
52 Judarna började då tvista med varandra och säga: ”Hur kan han ge oss sitt kött att äta?” 53 Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. 54 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 55 Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. 56 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. 57 Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever. 58 Detta är det bröd som har kommit ner från himlen. Det är inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter detta bröd skall leva i evighet.” 59 Detta sade han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.
60 Många av hans lärjungar som hörde det sade: ”Det här är ett hårt tal. Vem står ut med att höra det?” 61 Jesus förstod att hans lärjungar var upprörda över detta, och han sade till dem: ”Tar ni anstöt av det här? 62 Vad skall ni då säga, när ni får se Människosonen stiga upp dit där han redan var? 63 Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och liv. 64 Men det är några bland er som inte tror.” – Jesus visste från början, vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom. – 65 Han sade vidare: ”Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av Fadern.”
66 Efter detta drog sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de inte längre följde honom. 67 Jesus sade därför till de tolv: ”Inte vill väl också ni gå bort?” 68 Simon Petrus svarade honom: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, 69 och vi tror och förstår att du är Guds Helige.” 70 Jesus svarade dem: ”Har jag inte själv valt ut er tolv? Och en av er är en djävul!” 71 Han menade Judas, Simon Iskariots son. Det var han som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.