Ett Guds barn /Guds förunderliga vägar. Genom allt…

 

Evigheten med Gud kommer att bli mer underbar än vi kan tänka eller alls föreställa oss. Den troende kommer till Gud./Läs vidare är du snäll…/

Detta säger jag för att vi har haft ett dödsfall i släkten idag onsdag…. Men det märkliga var att den person det gäller – var inte frälst innan detta skedde, inte vad vi vet… men att den troligen blev det tack vare av en händelse som bara Gud kan dirigera fram.

Märkligt i detta var att vi fick vara Guds hjälpredor på vägen…så hela denna dagen har gått till att minnas och fundera på HUR Gud gjorde i detta fallet, eftersom ytterligare en släkting  är dödssjuk..och där vet vi inte ännu…men anar- för denna person är en troende-

Jaaa det var några knepiga rader, kanske du tycker, men jag står mitt i det och förundras över hur Gud står över allt och alla och hur han talar till oss på olika vis och hur man får reda på saker som man egentligen inte skulle kunna veta- ja och hur man kan få vara ett redskap,detta låter kanske snurrigt men det är det inte, det är Gud som visat sin allmakt  –  igen.

Tack Fader för vad du har uppenbarat för vår familj och tack att vi förstår hur det hänger ihop.

Rom 8:18-21; 2 Pet 3:7-13 Gud skapar en ny jord….har du ditt namn i livets bok?

*Snart randas en dag, så härlig och stor, För alla som älska Gud. Dess sol aldrig skyms av skuggornas flor, Och aldrig hörs klagans ljud.

*I ära och makt vår Konung sig ter Och kallar de sina hem. Ej avstånd, ej död då skilja dem mer, Ej synden mer plågar dem.

*För korset vi får en underbar lön, För ringhet konungslig glans, För törnbeströdd stig en boning så skön, För svärdet en segerkrans.

*Vi veta ej tid, vi veta ej stund, Då gryningen inne är, Vi veta likväl på sanningens grund, Att frälsningens dag är när. /       A .S

/Maria

25 April

Men Maria från Magdala och den andra Maria voro där, och de sutto gent emot graven.Matt 27: 61.

HURU dåraktig och gagnlös är icke sorgen! Kunde de sörjande systrarna, då de sutto gent emot graven, där Gudasonen legat, se framför sig de tvåtusen år, som triumferande svunnit hän? Sågo de något annat för sin inre blick än detta: “Vår Mästare är borta!”
Din och min Kristus har kommit till oss tack vare deras förlust. Myriader sörjande hjärtan ha skänkts uppståndelsehopp mitt under den djupaste smärta. De sågo det nakna sädeskornet, som bragte fram all välsignelse, men skådade intet av allt detta. Det som för dem syntes vara ett livs avslutning var i själva verket kröningsförberedelserna. – De sågo det icke. De sörjde, de gräto och gingo bort för att, drivna av sin kärlek, komma åter till graven, som alltjämt för dem var stum och icke upplystes av profetians ljus.
På samma sätt är det med oss. Vi sitta envar vid graven i vår örtagård och säga: “Det finns ingen bot för min smärta. Jag kan icke förstå, att den skulle skänka mig någon vinning. Jag kan icke låta trösta mig.” Och dock – bidande på uppståndelsen – döljer vår Mästare sig ofta i den djupaste och svåraste nöd.
Där döden går fram över våra liv, där följer Frälsaren i spåren. Där det mänskliga hoppet grusats, spirar det gudomliga upp i härlighet. När mörkret är tätast, gryr den dag, som ingen afton känner. När livet nått sin fullbordan, skola vi finna, att graven ej vanställt vår örtagård. Glädjen har genom sorgen fördjupats. Sorgen har fått sitt skimmer av glädjens blomster, som Gud planterat omkring densamma. Måhända behaga oss dessa blommor icke nu; de äro icke sådana vi helst velat plocka. Men de äro hjärteblomster: tro, hopp, kärlek, glädje, frid. Dessa blommor spira upp kring varje grav, som gömmes i djupet av gudsbarnets hjärta.

http://www.eaec-se.org/blandat/kallor_i_oknen/kallor_i_oknen.htm

Förgäten? Nej, den är dock oförgätlig,
min smärta, än i dag, så djup, omätlig
som havets väg. Och dock dess stilla flöden
få spegla himlens glans, den gyllne glöden.

Prisa Herren!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.