*

Räkna med ett kontantlöst samhälle

E25, 2012-01-15
Carolina Neurath

Bankkontor som hanterar kontanter minskar stadigt. Sedlarna har garanterat framtiden bakom sig. Bankerna har flera goda skäl till att få ett samhälle utan kontanter, men de glömmer ofta att berätta om sitt viktigaste.

”Kontanter? Nej tyvärr”, svarade kassörskan när en bekant försökte få ut pengar på banken strax före jul. På frågan om var närmast det gick att få ut kontanter blev svaret närmaste bankomat, eller Hemköp runt hörnet. Det illustrerar en bra bild av verkligheten. I dag är det lättare att få ut pengar i matbutiker än på bankkontor. En av bankernas äldsta verksamheter håller på att successivt monteras ner.

Än så länge är inget så starkt förknippat med bank som pengar. Men när centralbankerna skapar nya pengar i dag, för att rädda blödande banksystem, är det inte de kändisprydda bomullssedlarna som trycks på nytt. I stället frodas pengar, tillgångar och skulder i den digitala världen. Och det är just där bankerna har allt att vinna på att allt kapital samlas.

Storbankernas talespersoner har gott om välslipade argument till varför kontanter helst borde utrotas. Det skulle göra livet svårare för rånare, knarkare och svartarbetare. Samtidigt belastar frakten av kontanter miljön. Swedbanks transporter av kontanter har släppt ut 700 ton koldioxid på ett år, enligt bankens egna uppgifter.

De har sina poänger. Men banker har inte gjort sig kända för att syssla med välgörenhet, som att rädda naturen och motarbeta knarkdistribution. I stället är det en annan liten detalj som de ofta glömmer att berätta i kampen mot kontanterna: De tjänar vansinnigt bra på att kunderna handlar med kort.

Själva kortavgiften på omkring 200 kronor per år från kunderna räcker inte. Varje gång du drar ditt kort tjänar banken lite pengar, och knaprar från handelns omsättning. Av de 80 öre per kortköp, som de flesta handlare får betala för varje korttransaktion, går merparten till den kortutgivande banken, men även kortbolagen tar en bit av vinstkakan.

Många av de handlare som inte ingår i Svensk Handels ramavtal får betala mellan 1 och 3 kronor per kortköp. Med förra årets dryga 2 miljarder korttransaktioner i Sverige blir det ett fint bidrag till bankvinsterna. Handlar vi med det vanligaste så kallade bankkortet blir det lika dyrt för handlaren oavsett om det är en kostym eller en ask Läkerol som säljs.

För den som får för sig att köpa ett tuggummi på kort är det nog många handlare som bara motvilligt godkänner affären. Det är inte konstigt när mindre kortköp till och med kan innebära en förlustaffär för handlaren.

Men bankernas riktiga guldägg är kreditkorten. Det är också dessa kort de marknadsför hårdast. När Swedbank, som är den i särklass största aktören på kortmarknaden, presenterar sina betalkort på sin hemsida finns budskapet: ”har du behov av en extra buffert?” och därtill en uppmaning till kunden att komplettera med ett kreditkort. Att uppmana till skuld, det lilla fenomen som satt hela världsekonomin i gungning, går inte riktigt ihop med bankernas andra filantropiskaargument.

När en kund handlar på kredit tar banken, utöver transaktionssumman, ut cirka 1,6 procent på hela köpbeloppet. Några procent låter kanske inte så farligt. Det vet finansvärlden. Studier har, till bankernas stora fördel, visat att många har svårt att uppskatta effekten av procentsatser. Att köpa en familjeresa för 20 000 kronor på kreditkort motsvarar ungefär att bjuda en bankägare på en enklare champagneflaska, på handelns bekostnad.

Visserligen har bankerna även kostnader inom kortverksamheten, till exempel i samband med kortbedrägerier – summor som de helst vill tala tyst om för att inte skrämma kunderna. Vi vet att bedrägerierna, i form av skimning, minskade kraftigt förra året tack vare nya säkrare uttagsautomater. Men den som väntar på att bankernas avgifter därför kommer att krympa får sannolikt vänta länge.

Det finns flera anledningar till att bankerna drömmer om att allmänheten tar efter Gudrun Schyman, som i Almedalen 2010 satte eld på tusentals hundralappar. Så länge pengarna är på kontot är de rent teknisk bankens medel. Bankerna lånar pengar av oss extremt billigt. Pengarna i sin tur ligger inte och skvalpar i något bankpalats vid Kungsträdgården, utan lånas ut eller placeras vidare. Det är just därför varje bankchefs mardröm är en ”bank run”, där alla kunder vill ta ut sina pengar samtidigt. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med pengar på banken.

I dag görs drygt 70 procent av alla köp i detaljhandeln i Sverige med kort. Sett till det totala värdet som görs med kort är procentandelen betydligt högre. Samtidigt ökar kortköpen med ett par procent per år, enligt branschorganisationen Svensk Handel. Bankerna och Finansförbundet lobbar hårt för att bli av med kontanterna. Ingmar Bergman och Astrid Lindgren kan därför få korta karriärer som sedelmotiv på de nya pengar Riksbanken planerar att trycka. Att som bank förvara kontanter är en förpliktelse som snart tillhör historien. Visserligen kommer bankrånen då att minska. Men kanske ligger det något i det den tyska författaren Bertolt Brecht myntade: vad är väl att råna en bank mot att äga den?

Artikel från: http://nyapolitiken.biz/sve_politik/kontantlost-samhalle.html

/Maria