Dikter, HERREN.

Nr 1

Herre, lär mig att mig själv försaka
just i det, som något kostar mig,
om ock bitter smärta jag skall smaka,
om jag blöda skall på korsets stig.
Likväl lär mig att beständigt vara
offrad för din räkning, o, min Gud,
att jag tid och krafter ej må spara,
då det gäller lyda dina bud.Herre, Du som sade: ”Ske Guds vilja”,
då den bittra kalken räcktes dig,
och som ej vid korset lät dig skilja,
förrn Du kämpat kampen ut för mig,
Herre, giv mig mera av det sinne,
som för andra glömmer eget jag,
som den arme alltid har i minne,
som sig själv försakar dag för dag.

E.A.

Nr 2.

Trösten varandra, ty vägarna är o ju så nötta
och fötterna äro ju ofta så trötta
och hjärtat är ofta sa tungt.
Och bördorna äro så tunga att bära
och ingen, som älskar oss, synes oss nära.
Vi glömma att nånsin vårt sinne var ungt.

Trösten varandra med handtryck, så ömt och så stödjande givet,
med kärlekens mildhet förljuvande livet
och vänliga blickar, som bära dess bud.
Se till, att tacksägelsen ej hos dig tryter,
när dagliga livet sitt bröd åt dig bryter.
De vänliga ord äro manna från Gud.
” /OKÄND eller E Cowman

Nr 3

”Hemma hos Jesus, när du Honom ser,
ej någon börda skall dig trycka mer!
Hemma hos Jesus ej en sorgens ton
skall blandas i din lovsång vid Guds tron.
Nej, aldrig mera bördor som här,
när du för evigt hemma är.Aldrig en prövning, ej en frestelse,
då skall dig Herren segerkronan ge.
Trons guld ej mer i elden sänkes ner,
nu Mästaren sitt verk fullkomnat ser.
Nej, aldrig mera prövad som här,
när du för evigt hemma är.”
/Okänd eller E Cowman

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.