Psalm 137 nämner spädbarn som krossas mot klippor. Varför finns sådant med i Bibeln? Paulus Eliasson berättar om klagosånger.
HÄR nedan kan du se/höra Livsberättelser från olika personer
https://www.jesaja53.se/category/livsberattelser/
Dikt E. N:
Han vet, att vi äro ett ler, och själv Han ju män’ska är vorden.
Han sitter så högt, men Han ser i nåd till de ringa på jorden.
Han känner var svaghet och nöd och kan sig av hjärtat förbarma.
Ej giver Han stenar för bröd, ej skall Han förakta de arma.
Att viska: du allt ju har kvar, som nyss som förlorat du sörjde.
Ty jag har det allt i förvar. Med glädje din lovsång nu börje!
E.N.
Ja Marianne, denna texten säger så mycket, ja sanningar. Visst är det så att ondskan kan ’omfamna’ människor och slå ner dem. Unga o gamla förgås, och unga o gamla som icke är hårda skulle då förgås. Jag läser inte ofta Peter F men det borde man göra eller hur!
Visst är vi också syndiga människor fast vi tror vi är goda, man märker när annat gör sig märkbart.
Begär o synd, finns det så gott om och denna tidens människor borde verkligen få höra Guds ord om vad GUD anser vara rätt o fel.
Våra hjärtan blöder i bland, men våra hjärtan kan också bedra oss precis som annat.
Ja världen vimlar av tuffa sanningar som gör så ont. Kram /Maria
Kopierar Peter Fjellstedts förklaring till psalm 137:9
9. Säll är den, som dina unga barn tager, och slår dem emot stenen.
Såsom Babels land och stad kallas Babels dotter, så betyda dess unga barn Babels innewånare.
Uttrycket slå emot stenen syftar på det förskräckliga bruk i forntiden, som war wanligt wid utrotelsekrig,
att icke blott de äldre menniskorna,
utan äfwen barnen dödades.
Ordet är här en prophetia, att hela Babels rike skulle fullkomligt förstöras.
Till denna förstörelse blef Israels folk aldrig ett redskap i Guds hand,
utan dertill anwändes hedniska makter.
De orden säll är den uttrycker hwarken hämndlystnad eller skadeglädje öfwer någon menniskas undergång,
utan emedan Babel är en allmän bild af mörkrets rike,
af synden och af alla Guds rikes fiender i denna werlden, så betyda dessa ord:
Lycklig den, som får medwerka till undergången af mörkrets wälde och upprättelsen af ljusets rike!
Isynnerhet syftar detta på det Babel, wi hafwa i wåra egna hjertan.
Hwarje uppwaknande syndig böjelse är ett ungt babels barn,
och lycklig är då den, som tager ett sådant babels barn och sönderslår dess hufwud mot stenen!
Om du icke dödar dessa babels barn,
dina synder och lustar, så döda de dig.
Rom. 8: 13. Kol. 3: 5.
När begärelsen hafwer aflat, föder hon synden; men då synden är fullbordad, föder hon döden.
Jac. 1: 15.
Och dessa Babels barn måste dödas, medan de äro unga, d. ä. medan de äro i sin början,
ty om de få wexa, så blifwa de dig öfwermäktige.
Dessa babels barn äro så beskaffade, att då man leker med dem, blifwa de hastigt stora och starka,
och döda den skonsamme, som icke wille döda dem.
En tuff sanning..
Kram// Marianne