1 Petrus brev kapitel 2 talar om: Uppmaning till andlig tillväxt och till att låta sig uppbyggas på hörnstenen Jesus Kristus. Det handlar också om våra plikter som undersåtar och tjänare. Här nedan finns verser som jag funderat över idag, på vad som gäller för alla, som vill tro, enligt Guds ord:
1.*Så läggen då bort all ondska och allt svek, så ock skrymteri och avund och allt förtal.* / Vi går till oss själva och tänker efter:
Vi troende: Har vi ondska i oss? Ja säkerligen finns det former av onda tankar och felaktiga gärningar.
Har vi svek inom oss? Ja det är nog möjligt att vi sviker fast vi inte borde, eller inte förstår varför vi handlar fel.
Har vi avund i oss? eller Skrymteri? Förtalar vi andra? t ex att vi pratar illa om någon? Ja det finns säkert det med!
Vad göra? Be Gud om att bli renade! och att lyssna då han vill undervisa oss om våra Fel och Brister!
2.Och då I nu ären nyfödda barn (nyfrälsta) så längten efter att få den andliga oförfalskade mjölken, på det att I genom den mån växa upp till frälsing, 3. om I annars haven “smakat att Herren är god.” För att kunna växa behöver vi tränas, tränas, och vilja umgås med Gud, det är ett ständigt växande, för att kunna förstå och växa till i den helige Ande….
4. Och kommen till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men inför Gud är “utvald och dyrbar.”, 5. och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett “heligt prästerskap, som frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga för Gud.
Stopp lite- ja, Petrus använder i sin text flera texten från Gamla testamentet, ps 118:22; Jes 8:14; 28:16 – som är välbekanta för den som är uppväxt i den judiska kulturen. Man uppfattade grundstenen som en bild av Israel, men nu påpekar Petrus att det är fråga om Kristus. Än en gång vill Petrus visa att församlingen inte upphäver, utan fullbordar, det judiska arvet.
Om och när vi börjar upptäcka att vi och bli medvetna om våra andliga behov, och att Jesus Kristus är den som kan fylla dem, då kommer vårt andliga liv att mogna. Längtar du efter att växa till andligt? Jesus hjälper dig.
Vers 6: “Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten och den som tror på den skall icke komma på skam.* — Kristus själv är grunden, varje troende en byggnadssten. Församlingen är också en kropp med Kristus som huvudet, och de troende som olika lemmar….men alla församlingar har inte detta som grund längre, det verkar inte så, eftersom så många församlingar går in i den NYA läran- ekumeniken och ett Nytt evangelium, där man själva är Gud, (t ex New Age.)
En ensam sten är inte ett hus, inte ens en mur- och vi behöver stå på muren i gemenskap i dessa dagar. Det finns oerhört många ensamma troende idag, som står ensamma och är ensamma i bön till vår Herre. De skulle behöva gemenskap, äkta gemenskap i sina böner och komma samman överhuvudtaget i gemenskap och att tillsammans vara som ett… till vår Far.
Läs versen 7: *För eder, I som tron, är stenen alltså dyrbar, men för sådana som icke tro, “har den sten som byggningsmännen förkastade, blivit en hörnsten, 8. som är en “stötesten och en klippa till fall.” Eftersom de icke hörsamma ordet, stöta de sig; så var det ock bestämt om dem.
Jesus kallas också “de sten som somliga kommer att snubbla på.” Det händer dem som inte tror på honom, som förkastar honom, och inte tror att han är den han säger sig vara.
Jag hoppar nu till flera andra verser som berör:
11.*Mina älskade, jag förmanar eder såsom “gäster och främlingar* att taga eder till vara för de Köttsliga Begärelserna, vilka föra krig mot själen. — Vi lever i denna världen med dess flärd och frestelser, och vi kommer att ställas inför olika frestelser, men med Jesus med sig och väntan på Guds himmelrik, så kommer vi till sist att vinna.
Som Kristi tjänare, skall vi utvecklas och mogna och Kristus vill att vi täpper igen våra munnar även om vi vill skrika och klaga och rasa.
Vi måste tänka på att Kristus är vårt föredöme: vers 19. *Ty det är välbehagligt för Gud, om någon, med honom (Kristus) för ögonen, tåligt uthärdar sina vedervärdigheter (!) , när han får lida oförskyllt.* Vi får lida i denna världen, att tro är inte att åka runt på en räkmacka i all glans, nej, det är hårt arbete och många försakelser och svårigheter. VI skall se på Kristus, och se på vad HAN gjorde i olika situationer, och ja, i hela sitt liv, se på korsdöden.
Vers 20: *Ty vad berömligt är däri att I bevisen tålamod, när I för edra synders skull fån uppbära hugg och slag? Men om I bevisen tålamod, när I fån lida för goda gärningars skull, då är detta välbehagligt för Gud.* Vers 21: *Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led för eder, och efterlämnade åt eder en förebild (!) på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår.* (!) Denna versen är så underbar: Följa i hans fotspår..ja det kan vara tufft!
Hoppas du ser vart jag vill komma med dessa verser, för oss alla att begrunda! Det är inte lätt att följa Jesus- men nödvändigt! och att få andra att se Kristus Jesus! /Kram f Maria