Kristus i oss!
Det märks på våra personligheter hur väl (eller om) vi känner Jesus. Våra personligheter avspeglar den insikt och den kunskap vi fått genom vår vandring med Jesus, vår Herre. En del är sträva och fyrkantiga, andra är ilskna och buttra, bittra och griniga, andra är glada och spralliga, fjantiga och ytliga, men andra är ödmjuka och godhjärtade. Man ser på hur vi skriver, hur våra personligheter avspeglar vårt möte med Jesus. Låt Jesus få forma dig!
En del har tagit på sig en kristen klädnad, som inte stämmer med den Jesus vi ser i Skriften, och några kämpar efter köttet att vara lik Honom, men avslöjas genom sina ord och gärningar. Vi har alla kommit olika lång i vår vandring med Jesus, medan några inte ens börjat, och vi har kommit olika nära Hans hjärta, men målet för oss är att komma så nära Hans hjärta, och att bli så lika Honom som bara möjligt.
Behagar vi Gud?
All köttslighet och allt som inte behagar vår Fader måste läggas ner inför Hans fötter. Vi kan inte längre tillåta oss vandra efter köttet, tänka köttsliga tankar, göra köttsliga gärningar. Vi ska vara ett heligt folk, renat och helgat genom blodet, vi skall vara heliga så som Han är helig. Vi kan inte längre tillåta oss att vara världens vänner, för då blir vi Guds fiender. Vi kan inte heller längre hålla fast vid ”de äldstes stadgar” som går emot Guds ord. Ja, för vi vet att Jesus bekämpade sådana och de hycklade och hatade allt som var sant och rätt och välbehagligt för Gud. De gjorde om intet Guds bud för sina egna stadgars skull. Likadan är det med många av oss idag. Vi är förblindade av våra förfäders stadgar och föreskrifter, när det gäller dop, heliga dagar, mat, nattvard, etc. Vi har kunskap om allt, men saknar det viktigaste; ödmjukheten och mildheten, som kännetecknar Jesu egen personlighet. Var inte som fariséerna, skriftlärda och sadducéerna!!!
De äldstes stadgar!
Men vad är då ”de äldstes stadgar” i våra liv? Är det inte våra regler, åsikter, tolkningar, teorier, undervisning, ritualer, upplevelser, och teologi som går emot Guds eget ord? Som hindrar människan från att lära känna Herren så som Han verkligen är? Nästan varenda församling har på något sätt ställt ”de äldstes stadgar” före Guds eget ord genom mänskliga föreskrifter och mänskliga tankar som skrivits ner och blivit vägvisande för oss. Om någon sen upptäcker att Guds ord säger något annat, motsätter vi oss detta och kämpar med näbb och klor för att behålla det vi tycker är så värdefullt och viktigt. Vi läser en sak i Guds ord, men eftersom det går emot vår teologi förkastar vi det, för så gör eller tror vi inte i vårt samfund och därför stannar vi upp i växten och förblir små barn, på väg till himlen, men som inte är till någon nytta i Guds rike. Jesus vill vi skall växa upp till manlig mognad, och i ande och sanning lära känna Herren vår Gud, så som Han är. Han vill ha fullvuxna kristna som kan bära Hans bördor, som kan bära Hans sorg, gråta Hans tårar, lida Hans smälek, älska med Hans kärlek och inte ger upp så snart det går oss emot.
Som små barn!
Små barn orkar bara bära små bördor, de är oftast olydiga om man säger något. Släng skräpet i soptunnan, säger vi, men barnet gör det bara en gång, men orkar inte mera utan slänger nästa på golvet, eller på marken eller lägger det på närmaste tillgänglig plats. Vi känner alla igen när barnet vill ha en hund. Vi säger: Men då måste du ta hand om hunden, den ska ut och kissa och bajsa, den måste borstas och vårdas, och vi vet hur barnet lovar att ta hand om hunden. Vi har ställt krav för att ge barnet en hund. Till en början går det bra, men i slutändan blir det ändå vi vuxna som får sköta allt. Barnet har tröttnat, och vill nu ha en katt istället. Likadant är det med med oss och Fadern. Han kan inte ge oss en katt för han vet att vi inte tog hand om hunden. Han vet vi gör det en gång, men ger upp. För vi orkar inte. Vi är som småbarn som vill, men inte kan. Och vi kan men vi vill inte. Vi vill men orkar inte. Småbarn, som gnäller när vi är trötta, som spiller ut mjölken och låter mamma torka upp, som inte tar hand om sina leksaker och aldrig städar efter sig. Så skall det inte vara.
Getterna!
Men sen har vi några som absolut inte längtar efter, eller önskar bli lik Honom, och som inte ser det som något att sträva efter. Dessa som inte vill, och inte längtar efter att likna sin Mästare, har inte omvänt sig av hjärtat utan har tagit på sig en ”kristens kläder”, och som genom sina egna gärningar tror sig tjäna Gud, människor som i sin egensinnighet vandrar i egenrättfärdighet, och genom sitt kött har smutsat ner sina kläder med synd och all orättfärdighet. De har inte gått in genom dörren, in genom den trånga porten, och vandrar därför inte heller på den smala vägen. Omvänd dig om du känner igen dig!
Vår älskade Jesus, vår förebild!!!
Vi säger att vi älskar Jesus och att Han är vårt allt. Vi säger vi vill vara som Honom, göra som Han gör och Han är det viktigaste i våra liv. Om allt detta är sant då gör vi som Han säger, för den som älskar Honom, håller Hans bud. Vi kommer till korset, tar på oss korset, och följer Jesus. För om vi säger att Han är vägen, sanningen, och livet, då tar vi på oss Hans börda och Hans ok, för Hans börda är lätt och Hans ok är milt. Han är ödmjuk av hjärtat och mild i sin personlighet, Han är en spegelbild av sin Fader, och allt vad Fadern är, är också Sonen. Om vi inte tar på oss Hans ok, och inte låter Honom förändra oss och inte låter Honom förvandla oss, om vi inte vandrar på vägen, om vi inte tror sanningen, då har vi inte heller livet.
Därför, om Jesus är din Herre och Mästare, kommer Han också göra dig lik Honom, som är den förstfödde bland många bröder. Och om Han är din Herre och Mästare kommer du tillåta det ske, och sträva efter det.
Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren. 1 Joh 3:2-3
Guds frid!!! /Jona-Are P
