På Noas tid:

Förbindelser mellan människa och djur: 1 Mos 9:1-17

Gud börjar på nytt med Noa. En ny mänsklighet växer fram. Men något nytt kommer nu in i människans rådande över djuren. Det förtroendefulla förhållandet ersätts av ”fruktan och förskräckelse”. Djuren springer bort, när människorna kommer. Rådjuret darrar, fågeln flyger upp, igelkotten skjuter ut sina taggar. Människan blir inte längre vegetarian. Från och med nu blir djuren föda åt människan.

Förhållandet mellan människa och människa:   v 6-7

Vi får inte döda varandra. Gud sätter stopp för blodshämnden och skapar respekt för människolivet. Ty ”Gud har gjort männskan till sin avbild”. Att döda en människa, att skada någon är att trampa på och skada Gud själv. Därför slår detta stycke vakt om människovärdet.

Förhållandet mellan människa och Gud:  v 8-17

Gud upprättar ett förbund med Noa  och hans söner. Precis som mannen ger sin hustru en ring då äktenskapets förbund ingås, så ger Gud människan en ring som tecken på förbundet. Denna ring gnistrar i många färger. Men vi ser bara en dle av den. Guds ring är regnbågen.

När Gud ser regnbågen tänker han på förbundet med människan. När människan ser regnbågen påminns hon om Guds löften att vara nådig. Bågen lyser bland molnen. Regnet är inte lössläppta kaosmakter. Regnet är i stället strömmar av liv.

Bön: O Gud ge mig vördnad för allt skapat, ömhet om varje liten människa som kommer i min väg och kärlek till Dig och ditt ord. /   Ur Bibeln idag.