Jag vill ropa ut: Tack gode Gud att du frälste mig. Och jag frågar mig en sak: Hur kan man leva utan Jesus? Den frågan kommer till mig så ofta, och jag har svårt att förstå att han har frälst mig. Men så är det och jag är så tacksam! Även jag har levt som ofrälst och jag tänkte inte att jag behövde Gud, MEN HAN visste att jag skulle komma att BEHÖVA HONOM! Vilken stor Gud vi har! Och han kom till mig.
Om jag stod på min balkong och inte hade skyddsräcket framför och skulle stå där skyddslös och se 3 våningar ner….vad skräckslagen jag skulle vara, jag som är höjdrädd! Om du/jag höll på att drunkna och ingen kunde hjälpa dig/mig (vilket hänt två gånger i mitt liv) och du/ jag inte kände Jesus, vad skulle du/jag göra då?Fler liknande o andra situationer finns ju…. I ALLA situationer i livet BEHÖVER man sannerligen Jesus Kristus. I ALLA situationer i livet, och i ALLA sammanhang behöver man sin HERRE. Det är fullständigt ofattbart att jag inte skulle ha lärt känna honom, han är ju det enda säkra i livet. Håller du mer mig? Kanske du inte känner honom? Jag kan vittna om så många situationer där han räddat mig och hjälpt mig…..Jesus Kristus har evigt liv att ge oss, d v s den som är frälst har redan evigt liv om den än dör.
Johannes 15:16 säger: *I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; och jag har bestämt om eder att I skolen gå åstad och bära frukt, sådan frukt som bliver beståndande, på det att Fadern må giva eder vadhelst I bedjen honom om i mitt namn.*
Det var Jesus som tog första steget. Han valde att älska oss och dö för oss och inbjuder oss att leva vårt liv med honom. Sedan är det vår tur att välja. Vi kan tacka ja eller nej. Men utan hans initiativ skulle vi aldrig fått förmånen att välja. /Maria