*
Stolthet uppstår då man övervärderar sig själv och undervärderar andra. Den leder till en rastlöshet som beror på att man är missnöjd med vad man själv har och misstänksam mot vad andra sysslar med. Den högfärdige längtar ständigt efter mer uppmärksamhet och uppskattning.
Motsatsen är ÖDMJUKHETEN, som sätter andra först och är glad och tacksam för hur Gud leder. En sådan förnöjsamhet ger en trygghet som inte kräver att man måste känna sig bekräftad av andra.
Låt ditt liv präglas av ödmjukhet och tillit, så får du kraft och frihet att tjäna både Gud och människor.
*
*
Den ödmjukes förtröstan:
*
*
1 En vallfartssång av David.
HERRE, mitt hjärta är inte högmodigt,
mina ögon är inte stolta. Jag umgås inte med stora ting,
med sådant som är mig för svårt.
2 Nej, jag har lugnat och stillat min själ
som ett avvant barn hos sin mor. Som ett avvant barn är min själ i mig.3 Hoppas på HERREN, Israel, från nu och till evig tid!
HERRE, mitt hjärta är inte högmodigt,
mina ögon är inte stolta. Jag umgås inte med stora ting,
med sådant som är mig för svårt.
2 Nej, jag har lugnat och stillat min själ
som ett avvant barn hos sin mor. Som ett avvant barn är min själ i mig.3 Hoppas på HERREN, Israel, från nu och till evig tid!
/Maria
Alla har vi lång väg att gå, då det gäller undervisning av Gud. Läste att om en person går i kyrkan varje söndag och man slår ut det på en livstid så har personen bara tillbringat 3-5 år av undervisning inför evigheten. Det tar längre tid för en människa att förstå Guds mening med våra liv. Ju fortare man begriper det desto bättre. Vi får vara på drejskivan, så länge som Gud vill. /Kram Maria
Oj oj oj,detta känner jag mer än väl hos mig själv och jag tror att jag fortfarande har en låååång väg att gå till äkta ödmjukhet!
Kram f.Kyllikki