Att tro på Gud, vad är det för dig? Du kanske har hört att människor blir troende för att det är ett så bekvämt liv. Jag kan i så fall inte hålla med om det. Att älska Gud och att vilja följa Jesus, är inget lätt arbete. Men många tror så..
Men sanningen är att det är ett liv där det krävs stor målmedvetenhet och stor ansträngning för att kunna leva upp till det som Gud vill ha se hos varje troende.
Det kan vara möjligt att han kallar människor in i fattigdom och lidande, men om det inte finns något viktigare för dig än att följa Guds maningar, då är det ett lätt val. Javisst, det kostar på, på alla sätt, men Gud hjälper på denna vägen.
Det eviga livet med Gud är mer än kompensation för det man måste avstå ifrån.
Att ära Guds namn innebär att tillbe honom och det är vad Gud väntar sig av oss. Det innebär att bekänna och erkänna att han är den han är: Universums skapare och livsuppehållare, den ende som är fullkomlig och den som söker varje människa med sin fullkomliga kärlek.
Hej Maria!
Du skriver så fint “… den ende som är fullkomlig och den som söker varje människa med sin fullkomliga kärlek”. Och det är oss sina barn Han i första hand söker för att få vara tillsammans med, så att vi kan bli förtrogen med Hans kärlek, och genom den förstå nåden. Annars blir det svårt för oss att relatera till Honom.
Det handlar om en kärleksrelation, och det är en kärlek som befriar oss från kraven att prestera något inför Honom, vår Far. Som får oss att förstå att vi är älskade och räddade för vår egen skull! Det är en perfekt kärlek som ingenting begär, annat än att få ge…1 Kor 13.
Jag tror det är så livsviktigt, att vi låter Anden få ge oss ljus över försoningen, så vi ser att alla krav Gud har på oss, redan är UPPFYLLDA, i och genom Jesu liv, och död, så att vi kan börja vila i nåden.
“Honom har Pappa, vår Gud, för oss, gjort till visdom, rättfärdighet, helgelse och förlossning”.
1 Kor 1.29-31.
Varenda dag har Jesus levt redan i mitt ställe, perfekt, och Pappa har redan satt sitt stora R i kanten redan innan jag hunnit slå upp mina ljusblå. Det är så befriande!
Det är ju en total kursändring att gå från mörker till ljus, att plötsligt föras till ett rike, som är så totalt annorlunda från det vi varit vana vid… vi har varit så vana att klara oss själva, leva starka och oberoende, i frånvaro av Gud, och nu börja bli förtrogen med Guds kärlek, och Hans sanningar, det kan ta sin tid…
Det står så underbart i Titus 2:11,12 att det är Guds nåd som fostrar oss o s v, och nåden har ju kärleken som grund. Det blir sån skillnad när man börjar fatta nåden, för den gör att jag vågar slappna av. Skulle kunna fortsätta prata om det här, länge länge…men det får räcka!
Önskar dig en härlig sommardag Maria! Vi hörs…
här är maria som kollar upp kommentarfunktionen./M